Daniel och de små tomtarna

De små grodorna är lustiga att se. Really.

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Skojig mobilvåldtäkt

20 februari, 2006 (00:34) | Daniel, Familj | Av: MaxH

Idag har jag varit riktigt duktig fast jag inte gjort något av det jag hade planerat. Fast man på morgonen bestämmer, till och med ryter till och lovar sig själv snällt att man ska tvätta och diska så blir saker inte gjort. Och här sitter man, 21 minuter efter midnatt med en öl i handen. Aja bajja Daniel. Det värsta är att det händer gång på gång. Jag såg slentriant på ett program om en handikappad tjej som inte hade någon tidsuppfattning och funderade på om man hade en sväng av samma sak. Men det är klart, hon hade svårt att till och med koka makaroner och ni som känner mig vet att jag är en hejjare på makaroner och korv.

Besökte mamma och pappa idag vilket var roligt. Inte roligt för att det var något speciellt utan därför att de flesta av oss var ganska fnissiga. Pappa har köpt en ny mobiltelefon så han satt och läste sidan 34 i manualen till den. In kommer jag och min bror, pappa frågar oss om hjälp för att få upp bakluckan för att kunna stoppa in minneskortet. Han ångrade sig efteråt eftersom vi behöll telefonen under hela besöket och stoppade in diverse suspekta bakgrundsbilder och ringsignaler. Innan vi gick fick han reda på att han hade Carolas Främling som ringsignal. Han försökte protestera och sa att han istället ville ha Kalle Ankas galna hackspett, varvid han fick telefonen med kommentaren att det går bra att byta. Jag undrar om han kom till sidan 35 ikväll för att kunna byta ringsignal. Jag och bror mådde väldigt gott efter den fnissiga historien.

Jag hann också med att få håret klippt av mamma och det var verkligen dags. Nu är man korthårig igen vilket är skönt som fasiken.

Skriv en kommentar