Daniel och de små tomtarna

De små grodorna är lustiga att se. Really.

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Jag saknar mina spel

24 oktober, 2006 (20:33) | Daniel, Spel | Av: MaxH

Det här tär på mig. Att inte kunna lira spel mer än 30 minuter eftersom man helt enkelt har huvudvärk och trötthet av densamma hängandes över sig… Usch! Nummer två med abstinens? ;)

Några av oss har aktivt tagit avstånd från WoW, jag tillhör inte den skaran. Jag tillhör inte heller skaran som lovordar det över allt annat utan jag tillhör mellanskiktet som lirar och har skoj utan att hänga upp mitt liv i det. En rätt sund och lagom nivå tycker jag. Jag hade också en hel del fördomar mot spelet, eller rättare sagt spelarna, men när jag själv testade på märkte jag hur det egentligen var. Jag har sällan mött sådan trevlighet på andra ställen som just i WoW. Någon gång hittade jag inte till banken eller auktionshuset eller nått annat trivialt i en stad, varvid jag frågade. En vänlig själ bjöd in mig till ett party (så man ser var den andra är på kartan) och sa ”follow me”. Det var på andra sidan stan, men likförbannat så visade han mig tillrätta. Det har hänt flera gånger och varje gång har det förvånat. Det enda tillfällena jag har haft dåliga erfarenheter och hört ont är av folk som inte spelar spelet. Så ursäkta mig, ni har inget att säga till om. Förutom att dela med er av era fördomar som många gånger är uppförstorat eller osanna.

Jag började spela för två månader sen ungefär och skälet är helt enkelt att jag behövde nått att liksom spela ”stadigt”. Förut var det BF1942, före det Unreal Tournament (första) till viss del, innan det Quake II. Men nu var det tomt, det var tomt länge och BF2 lockade inte med sina buggar. Jag försökte verkligen mer än en gång men DICE-gänget brände mig lite redan i BF1942 (som för övrigt fortfarande är roligast av serien – kanske för att det är WW2-tema?). Så i brist på annat testade jag 14-dagars trial av WoW och tyckte, precis som i betan, att det är är ju helt okej. Fast jag föredrar realistiska saker och spel så.. funkar det. Sen så klart får man lära sig tugget och begreppen och där har John hjälpt mig mycket. Att en så stressad människa även har tid för att lira WoW och dessutom lära sig grejjerna till 110% är för mig ett mysterium. Som jag dock inte vill ifrågasätta, vi lirar rätt bra tillsammans, speciellt när Robin och en viss Miranda är med.

Cheers

Skriv en kommentar