Att hlsa

6 juni, 2007 (00:18) | Daniel, Vnner | Av: MaxH

Allts det hr med att hlsa folk, vad r det fr ntt egentligen? Jag menar inte nr man skakar tass, utan nr man ber ngon (som t.ex. pratar i telefon med en bekant) att hlsa den personen denna ngon pratar med. Jag frstr att det i grund och botten r en trevlighetsgest s klart, men vad ger det egentligen?

Hr om dagen fick jag fr mig p att fundera just p hur mycket en via-hlsning ger mig. Egentligen r den helt vrdels. Man ska hlsa s fort ngon prata i telefon och med dagens mobiltelefoner blir det ngra gnger per dag om man r ngorlunda social. ”Vem pratar du med? Aha, hlsa frn mig” ligger djupt i mig knner jag och jag funderar p om det inte nd r mest fr en sjlv, fr att behlla sitt ’ntverk’ med mnniskor. Och fr att bertta fr de som pratar att de knner sig utanfr just d. Det finns ju en dag d jag kan behva ringa kompisen morsa och tigga ngra bullar. Kanske. Personen som tar emot hlsningen fr informationen vem ens bekant umgs med, annars r det vl inte s mycket mer.

Jag funderar p att sluta med de hr idiotiska via-hlsningarna – om man d inte vill ngot speciellt givetvis, men s hr spontant knns det att man hlsar lite reflexmssigt s det kan bli svrt. Vilket s klart gr det nd mer till skl att sluta s klart… inte att det r svrt, men att det inte ska vara reflexmssigt, det ska vara med medknsla och omtanke fr personen man hlsar till.

Skriv en kommentar