Daniel och de små tomtarna

De små grodorna är lustiga att se. Really.

Skip to: Content | Sidebar | Footer

C-uppsatsnojja och pre-mobiltankar

13 november, 2008 (00:48) | Daniel, Skola | Av: MaxH

Håhå. Bra att du håller koll på mig, Anna :)

Idag har jag varit på en doktorsavhandlingsopposition, det var nämligen min lärare i förra kursen som har gjort en avhandling om Det ideala flödet – Om att leda organisationer genom omvärldsanalys. Det var mycket nyttigt och intressant men av någon anledning var jag ganska pirrig innan. Jag var nog lite rädd för det där eventet med en som är högst officiell med talarstol, moderator och allt… som när man delar ut nobelpriset, typ. Istället var det högst trevlig stämning, och jag fick med några kommentarer jag med, fast jag inte har läst ett ord av hans avhandling. Mycket nyttigt!

Annars gick gårdagen ihop till att samla mycket litteratur och artiklar till min c-uppsats. Förretsen, har jag nämnt vad jag skriver om? Det är om datorspel och amatörutvecklade speltillägg (”moddar”). Om varför en del spel har mycket bra stöd för moddar medan andra har inget alls (och varför de väljer att göra så), samt vad som driver moddare att göra det dem gör helt gratis.. typ. Kärnfrågan är ännu inte spikad, mycket för att det på svenska är svårt att få till det. På engelska vore det nått i stil med Fan based productions eller co-produced media. Lite enklare med engelskan, typ. Iaf, idag skrev jag ut typ åtta rapporter i ämnet (att det ens fanns är otroligt!) samt lånade lite böcker om Open Innovation. Imorrn är det hanledningsmöte men helgen kommer spenderas åt att skriva två restuppgifter (varav en handlar om vad JAG vill göra i min framtid, yrkesmässigt. Fan vet jag?!).

För ett tag sedan funderar jag på hur vi faktiskt idag har små databaser som vi bär omkring oss. Främst då i telefonen så klart, där vi matar in telefonnummer och e-postadresser och annat. Detta har ju nu lett till att man inte har nån jäkla aning om vad andra har för telefonnummer. Man ringer ju en person i sin kontaktbok, inte ett telefonnummer. Förut var det ju ‘enklare’ då ingen hade mer än ett telefonnummer – okej två om vi räknar jobbet då. Nu ska vi nog tacka gudarna för att vi har mobiler att mata in våra nummer i då varje person har fyra-fem telefonnummer som värst. Förr i tiden, om någon ringde en som hade hemligt nummer, och man missade det samtalet… då var det bara att vackert vänta på att herrn begade ringa igen. Eller gå hela vägen hem till honom och ringa på för att få veta att han inte var hemma. Jo, på den fronten är det nog bättre idag.

Skriv en kommentar