Daniel och de små tomtarna

De små grodorna är lustiga att se. Really.

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Helt ur balans…

23 november, 2008 (18:10) | CLC, Daniel, Familj, Film/TV/Radio, Politik, Spel | Av: MaxH

Jag är helt ur balans. Det började tidigare i veckan med att jag lyckades vända på dygnet och fortsatte sedan med att helt och hållet flippar ur. Har inte varit utanför dörren sen fredags (vilket iofs inte är ovanligt, tycker det är skönt ibland att vara i min trygga vrå), spelat hela min vakna tid (eftersom de jag spelar med kom hem från jobbet efter att jag åt frukost) och har inte tränat senaste dagarna, som jag har lovat. Usch fy blä. Igår däckade jag i soffan helt okontrollerat efter maten (vilket tekniskt sett vore min lunch) klockan 02.00 och vaknade idag klockan 14, typ. Jag kan tycka att det är skönt att sova i soffan ibland, fast jag brukar sova mindre, men det konstiga är att jag sov i den så länge igår. Usch fy, och massor av blä.

Det har släppts sjukt mycket spel den här hösten. L4d, som jag skrev om, var inte ens planerat utan blev att vi tillsammans testade demot och därför utvecklade tycke för det, eftersom de hade co-op och är bra gjort helt enkelt. Sedan har vi STCC The Game som jag inte börjat med än, Fallout 3 som jag inte spelat klart, och så klart den evige trotjänarn LFS. Och en massa som man inte ‘måste’ spela utan bara vill. Tro fasiken att jag hamnar ur balans med så många spel jag ‘måste’ spela igenom. Jag prisar gudarna nu för att min dator har hårdvara som klarar av spelen.

Jag har senaste året varit väldigt emo, vilket stör mig enormt. Jag kan nu inte titta på en 5-sekundersklipp av t.ex. ett frieri utan att bli väldigt rörd utav det. Det kan att ha att göra med min längtan efter någon att hålla om och bry sig om, men i vilket fall är det hemskt irriterande. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt det heller riktigt, för det börjar mer och mer att kännas som ett problem. Jag är också mycket nyfiken på hur det har triggats, hur det kommer sig att det blev så här över huvud taget.

Och jag vill ha någon att hålla om. Känner mig nästan mer och mer desperat och speciellt efter att det definitivt tog slut med det ‘ragg’ jag hade i annat land. Från början var det bara situationen som var fel, men… nej, vi var väl för olika ändå. Känner mig mer ensam än ever, typ, och det jag gör är att böla till femsekunders-zappningar av frierier. Sissy…

Månadens politiska fundering – varför är gammelmedia så jävla tysta om IPRED1?!

Skriv en kommentar