Daniel och de små tomtarna

De små grodorna är lustiga att se. Really.

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Jag trodde jag var smart (eller: Historien om hur man slipper handla bröd)

5 mars, 2009 (22:32) | Daniel, Skola | Av: MaxH

Jisses vilken dag…

Det började redan inatt med att jag bara sov fyra timmar, eftersom jag är med i en Facebook-grupp kallad People who don’t sleep enough because they stay up late for no reason. Idag var dessutom en väldigt packad dag i skolan, t.om. på lunchen var jag tvungen att gå igenom material som vi skulle diskutera på eftermiddagen i grupper. Kring tvåtiden på eftermiddagen började det kännas att jag behövde sömn. Grupperna i diskussionerna består av sex tjejer och mig. De svävar ut gång på gång och jag får påminna dem gång på gång om vi kan fortsätta på det vi ska göra. Jag vill hem, och jag måste göra den här skiten efter att jag pratat klart med er. Precis, efter gruppdiskussionerna blev det dock ändå att att redigera sitt egna diskuterade arbete med de förbättringsförslag som kom fram… eller göra det hemma och åka in till skolan imorgon fredag bara för att lämna in det i pappersform i lärarfacket (eftersom läraren är rädd att deras mailbox blir full. Som om det vore vårt problem…). Eftersom jag måste ta en halvtimme tåg för att komma till skolan och en till halvtimme för att komma hem var det inte så värst lockande, alltså gjorde jag det efter gruppdiskusen idag, trots att jag var jävligt trött.

Klockan fyra insåg jag att jag inte kommer komma med 16:53-tåget hem, alltså blir det17:53… kommer till Västerås halv sju, hemma kvart i sju, en liten siesta vill jag nog ta mig då, tänkte jag. Klockan närmar sig 17:30 och jag fick stressa ihop mitt arbete, häfta ihop, lämna in, småspringa till tåget. Fasiken vad skönt att ha det gjort.

På min nyckelknippa har jag mitt USB-minne som jag använder bland annat för skolans räkning. I morse när jag åkte till skolan kom jag att tänka på att jag ofta glömt USB-minnet i skolan i någon dator och därför fått be någon ta hand om det eller hämta det i receptionen följande dag. Jag kom då på den briljanta iden att inte ta loss det från nyckelknippan, så jag kommer ihåg att ta med mig USB-minnet.

Jag trodde jag var smart. Runt klockan 18:16 anländer tåget till en station på vägen vars byhåla heter Kolbäck, och jag inser att jag har inte nycklarna på mig. Helvete. Kuk. Jag kände efter i fickan igen. Jag insåg att jag inte hade något minne av att ha tagit ut USB-minnet när jag rusade ifrån datorsalen. Nycklarna och USB-minnet var kvar i en annan jävla stadhelvete, och jag var på väg ifrån den jäkla stan. Jag är trött, jag vill hem. Fan.

Tåget anlände klockan 18:27 till Västerås och jag skulle kunna ha tagit 18:35 tillbaka till Eskilstuna, varit där 19:07 och sedan fått vänta 45 minuter och tagit 19:53-tåget hem för att vara i Västerås 20:27. Dels var jag inte helt säker hur tågen går efter 18, dels kändes det fan inte lockande att vänta i 40 jäkla minuter i en stad jag inte vill vara i, ensam. Jag ringde farsan, ber om skjuts och mutar med pizza. Han gick med på det, om än inte helt pigg att avbryta det han höll på med.

dsc00155I skolan visade jag runt farsan, försökte få honom att förstå lite vad design handlar om. jag visade kaffekannan för masochister (som du ser exempel på här till vänster), Porathes 3D-navigeringsystem, lite filar och filmaskiner som finns kvar till minne av att lokalerna är Öhbergs gamla berömda filfabrik, samt lite annat. Jag tänkte att det kan väl vara skoj för honom att se. Lite fjäsk sådär. Vi anlände till Västerås strax efter 20:30 och börjar diskutera om jag ska hämta moppen först, var vi ska äta etc. Vi bestämde att pappa lämnar mig på stationen för att jag ska hämta moppen, pappa kör hem bilen och tar cykeln till en närbelagen pizzeria medan jag åker moppe dit. Första pizzerian håller på och stänger, det blev en annan. Strax efter nio fick vi vår pizza, mitt i den inser jag att jag inte hade bröd hemma. Perkele. Ni som känner mig vet att jag älskar frukostar. Ta det lugnt, kanske se på film… det är min visa (när man inte ska till skolan eller dylikt).

Farsan erbjöd mig en rågsiktkaka som han hade fryst hemma, jag avstod först. Sen insåg jag att jag måste bara offra fem minuter till och ett hej till min söta mor för att imorgon ha frukost. Jag var nära att inte orka bry mig om nått för resten av dagen, men logiken sa att jag borde följa med. Så blev det.

Imorgon har jag frukost. Och jag är nu, klockan 22:00, äntligen hemma. Och detta var bara meningen att bli en lite notis om dagens fail. Medan jag inser att jag har åkt över Kvicksunsbron fyra gånger idag och att äventyret kostade mig 212:- (nåja, jag fick kvällsmat också…), citerar jag mitt makromeddelande jag har i bilspelet LFS:

”IS THAT A HUGE FAIL IM SEEING?!”

Yes. Godnatt.

Kommentarer

Kommentar av nu ser du varför sömnen är så viktig :-)
Skrevs 05 Mar 2009, 23:28

nu ser du varför sömnen är så viktig :-)

Kommentar av synd om dig som måste åka så mycket tåg :)
Skrevs 09 Mar 2009, 00:10

synd om dig som måste åka så mycket tåg :)

Pingback från […] nog om politik och nu lite humor. Först av allt måste ett företag ha läst om min misär jag hade med USB-stickan och valde att skämta med mig. Som om det skulle hjälpa med en USB-sticka formgiven som en […]
Skrevs 16 Mar 2009, 00:46

[…] nog om politik och nu lite humor. Först av allt måste ett företag ha läst om min misär jag hade med USB-stickan och valde att skämta med mig. Som om det skulle hjälpa med en USB-sticka formgiven som en […]

Skriv en kommentar