Daniel och de små tomtarna

De små grodorna är lustiga att se. Really.

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Iria, säsongavslut

12 juni, 2009 (09:20) | Daniel, Familj | Av: MaxH

dsc00878Igår kom jag hem efter att ha lämnat av mammas hund Iria till min syster. Sammanfattningen är att föräldrar tog med sig hund från Spanien, hunden får inte komma in i landet eftersom den saknar rabiestest (men har fått spruta) då Sverige har speciella/undantagsregler i EU och veterinär i Spanien glömde berätta det för oss. Alternativ var avlivning eller åka tillbaka med hunden, så jag resten ner och spenderade hela fem dagar där nere. Hela bakgrunden finns här (del två, del tre).

Själva Spanien-besöket och resan förflöt ungefär som väntat, inte så mycket att säga om det. Jag drack lite öl, lite cider och umgicks lite med syster, hennes flickvän och Iria så klart. Pappa och farfar kom och hämtade mig på Arlanda, och pappa hade dagens post med sig eftersom den kom precis när han skulle åka iväg. Där fanns bland annat ett brev från Jordbruksverket, med det officiella beslutet, lite tips, regler och massa annat som de antagligen tyckte mina föräldrar behövde ha. Längst bak var det ett delgivningskvitto som de ville man skulle skriva under och skicka tillbaka. Jag tyckte att mina föräldrar kunde strunta totalt i det där, och tänk, det hade morsan redan tänkt köra upp i röven på dem. Samtidigt som jag höll i pappershögen som Jordbruksverket hade skickat över tänkte jag på den pappershög som Spaniens orsakat för samma ärende (som var noll, de kontrollerade ingenting). Så skönt med EU…

Igår när jag satt mig och gick igenom mail, nyheter och de forum jag följer för att komma up to date skrev jag (återigen, säkert skrivit den trettio gånger numera) vad som hänt för ett par internationella vänner. Utan att tänka efter avslutade jag historien med ett par ord.

Everything in this story is very much insane. I hate this country so much.

Normalt sett brukar jag efterhand editera texter jag skriver, formulera om eller ändra tyngd. Dessa fraser är tunga, men jag känner verkligen så. Allting i denna historia är helt sjukt (av nån anledning blir jag påmind om #spectrial) och jag hatar det här jävla landet. ”Flytta då” hör jag någon tänka, men nej… jag älskar ju ändå Sverige. Det är ju här jag är född, uppvuxen och antagligen kommer att dö.

Många tycker att man kan ju göra testet och sedan ta i hunden. Dels måste testet tas 120 dagar efter att hunden fått sprutan, sedan tar själva testet tre månader (det verkar vara så här, olika uppgifter från olika källor). Detta gör att det kommer andra frågor; Hunden är just nu fem månader gammal. Hur schysst är det mot hunden att skicka fram och tillbaka, och lyfta ur den ur dess ‘hem’? Hur schysst är det mot syrran+flickvännen att låta henne ‘kära ner sig’ i en hund, och uppfostra hunden, i sju månader och sen ta den ifrån henne? Syrran vet mycket väl att det är morsans hund, men ändå. I vilket fall är det morsan (och farsans) beslut, och man kan ju göra testet även om man inte bestämt sig. Och man måste inte bestämma sig just nu.

Den som lever får se helt enkelt.

Skriv en kommentar