Daniel och de små tomtarna

De små grodorna är lustiga att se. Really.

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Hon är min Ghandi

23 augusti, 2012 (19:00) | Okategoriserade | Av: MaxH

Ett år sedan jag skrev här sist. Tänka sig. Funderar precis på om jag, för mig själv, ska skriva ett ”detta har hänt”. Jag tror det.

Sedan sist: jag käkade 60mg citalopram i ett år ca.. eller kanske 9 månader. Sen kände jag att jag inte ville ligga på maxdosen. Jag ville har marginal liksom, det kändes bara inte bra. Så jag äter 40 mg nu igen. Jag har även gått till KBT-terapeut i ett halvår ca, för att sedan trappat ner besöken. Träffade henne senast idag, tre månader sedan sist. Idag fick jag i läxa att läsa Hemligheten, en bok som en kurator för två år sedan också rekommenderade att jag skulle läsa. Jag köpte den och läste 20 sidor i den då i alla fall. Ärligt talat så gillar jag min terapeut väldigt mycket. Men jag antar att det har att göra med att hon är så pass påläst på att vara förstående. Hon säger sanningar hela tiden. Hon är min jävla Ghandi.

Ändå säger hon det jag redan vet. Att jag själv måste ta eget ansvar över mitt liv.Hon är bara bra på att säga det på bra sätt. Att man göra en ”lek”, att göra saker tvärtom. Fast det är obehagligt eller så.

Fram emot slutet sa jag att det var tungt idag, men känns skönt att bara komma dit och prata. Att jag skulle behöva en skvallerkärring. Förlåt Nina, det var verkligen inte så jag menade. Bara att det faktiskt är skönt att prata. Så råkade jag säga att jag skrev dagbok online, innan ”blog” existerade. Nina sa att det kan vara förlösande att skriva. Jag frågade vad jag ska göra med det jag skriver, var ska jag spara det? Måste det sparas, svarade hon? En del personer brukar skriva saker och sedan elda upp det. Men för mig så funkar inte riktigt det. Jag vill spara. Jag vill att folk läser. Jag vill synas lite granna, jag vill ha omtänksamhet, även om det är imaginärt eller osynlig.

Det var inte förräns nyss jag kom på att jag hade denna plattform. Men jag skulle ändå vilja ha en, tja, mer anonym blogg där jag kan skriva. Men jag antar att detta fungerar för tillfället.

Så…. Nu knarkar jag lite Robyn, jag har verkligen börjat gilla henne på senare tid, och uppdaterar lite här.

Nina frågade hur jag har mått senaste tre månaderna (eftersom vi inte har setts på tre månader). Och jag har lite svårt att svara på det. Jobbet på BBRail var helt okej, ända in i slutet till och med. Sedan fick jag ledigt i några dagar, och spanjorerna kom för vikingabrölloppet, så då blev det full fart. När det sedan åkte hem så var det tomgång igen och det liksom blev lite rekyl. Och så fick jag jobb på Kablage igen. Vafan alltså. Men visst, jag var arbetslös, så vad fasiken ska jag göra? Naturligtvis tackade jag ja. Men det känns ändå som en tidskapsel till 2004 till ett jobb som är tråkigt, dåligt betalt och dead end. Just nu är det vikariat på en månad, men jag vill inte jobba vidare där. Srsly. Så från att spanjorerna åkte hem så har det varit svajigt ärligt talat.  Under den sommaren har jag också gått ner i dos på citalopram, värt att benämna och ha i åtanke.

En skämtsam tanke jag har fått är att bli buddhist. Jag menar, de strävar ju efter inre frid. Och det första man måste släppa är ju alla begär, de är roten till allt ont. Skulle kunna funka va? Men inte på mig. jag är för fäst vid prylar dessvärre. Men jag funderar ärligt talat på att lära mig meditera. Kollade in yoga också, men det är nog lite för mycket ‘gymnastik’ för mig, det är inte det jag är ute efter. Men meditation, det är nog nått. Ärligt alltså.

För att rota reda på kategorin och kolla vad/hur mycket jag hade skrivit så läste jag senaste skriva inlägg. Jag hade glömt min egna mycket trevliga avslutning… när jag läste den blev jag mycket glad. Tänk att jag bryr mig om mitt framtida jag, om än litegranna. Så here it goes, over n out.

Kram Daniel, Jag tycker om dig.

Skriv en kommentar