Daniel och de små tomtarna

Filmerna rullar på här, om än med blandat tempo.

The invention of lying såg jag för några dagar sedan och det är rätt skoj liten sak. Situationen är att ingen vet hur man ljuger och alla är väldigt raka mot varandra (”Ursäkta jag var sen, jag låg och masturberade.” -”Ingen fara. Nu gjorde du mig kåt och kommer fantisera sexuellt om dig hela vår date.”) och säger någon något ifrågasätts det inte, just eftersom alla säger sanningen. Sedan kommer en snubbe på, mitt under sin värsta dag på länge, hur man säger nått som inte är. Banksystemet är nere, så han blir tillfrågad över hur mycket han har på kontot som han vill tömma för att betala hyran. Hysteriskt roligt, och rekommenderas varmt.

The timetraveler’s wife har precis avslutats, och det är en liten tragikomiskt drama om en man som kan resa i tiden. Eller kan och kan, han kontrollerar inte när det sker, eller var och när han kommer eller hur länge han blir kvar. Hans ‘handikapp’ gör livet lite speciellt, och att kombinera det med fru och barn gör inte saken lättare. Han fru, förresten, som han möter i inledningen i filmen säger så klart att hon träffat honom redan, första gången när hon var sex år gammal.  Trots att de i filmen tjatar med melodin ”Det är en ros utsprungen” i parti och minut är detta en av de vackraste filmer jag sett senaste året. Funkar dessutom utmärkt som date-film.

Postar lite intressanta länkar.

Idag har Rick en replik i SvD om exakt hur groteskt mycket Carl Bildt hycklar när han pratar sig varm för friheten på nätet, längre version på nätet.

Thomas Tvivlaren skriver om 80-talet, Commodore 64 och fyra helt jubelidiotiska skivbolag i ett vällänkat inlägg med rubriken 80 + 64 + 4 = 0.

I ett inlägg som satiriskt är rubricerat Du har väl betalt YouTube-avgiften? demonstrerar Syrrans Granne en av många tydliga indikationer varför patentsystemet är feltänkt i grunden.

Sultan skriver om Ubisofts senaste kopieringsskydd, och konstaterar att de kräver att man legitimerar sig mot företaget så att man har rätt att spela det man redan har betalat för.

Sist ut har vi Anna Troberg som skriver om Sammy-effekten, där två grabbar får svar på varför de ska välja PiratPartiet (framför Sverigedemokraterna)

Gääsp.

Senaste tiden har behandlats delvis med filmtittande. Det finns egentligen många filmer jag vill se och då jag nu har en schysst TV vore det synd att inte göra det, speciellt eftersom jag skjutit upp att se många filmer ganska länge.

Alltså, racet har börjat.

Först ut blev filmen ”2012”, och ärligt talat hade jag hellre haft ont på valfri kroppsdel än sett den. Klyschorna från andra katastroffilmer kom i en kaskadspya. Man skulle kunna tro att manusförfattarna inte visste hur man skrev manus och kollade på Tornado eller liknande junk. Jag vet inte hur många gånger folk nästan dör i 2012, men man hinner bli avtrubbad på första kvarten. Såvida man inte är CGI-fanatiker så är Big Brother mer roande än detta. Jag måste erkänna att jag såg klart på hela filmen, något som inte gjordes med tex Eternal Sunshine of the Spotless Mind , så 2012 hade väl en lockande grundstory iaf. Jag säger absolut inte att Spotless mind är kass eller ens spelar i samma liga, bara att jag inte fick nått intresse av den efter över en halvtimme tittandes. Hursomhelst, beträffande 2012 så borde den inte vara laglig.

Så här om dagen så blev det ”Marley & me” vars titel borde korrigeras till ”Marley & us”, då det förutom hunden mer handlade om ett par. Filmen i sig är en söt och rörande film om en hund, hans husse och matte och deras liv. Kanske inte biomaterial, men fungerar fint till en planerad lördagskväll.

En annan film som jag betat av är ”The informant” som har en av mina favoritskådisar, Matt Damon. Filmen bygger på en bok som bygger på en verklig händelse, där en person som arbetar som biotekniker på ett stort företag kring 1994 och börjar tipsa FBI om diverse illegala aktiviteter som sker på företaget. Jag gillar denna typ av filmer (‘Catch me if you can‘ med flera) och de har fångat tidseran bra i filmen. Inte årets film, men kan rekommendera den starkt.

Idag blev det, efter påminnelse, dags för ”9”. Det är en datoranimerad söt liten saga, från Tim Burton, om trasdockor som kämpar för att rädda världen. Den är lite kort, men annars mycket bra. Om man inte bojkottar filmbranschen och har liten TV skulle jag nog rekommendera att till och med se den på bio. Jag skulle nog lätt kunna rösta fram den som årets film. Se trailer här.

Efter många års kämpande har jag nu gett upp. Min linuxburk Adrian är nu officiellt död och avstängd, i alla fall tills vidare. Bakgrunden är att jag helt enkelt kan för lite linux för att på ett enkelt sätt hålla den igång, vilket gör att för mig tar varje liten tjong tar tio gånger längre tid att åtgärda, fast Google, Rainbearer, Insy och några bufflar var riktigt goda vänner när det behövdes. Det verkar Adrians moderkort som varit i drift senaste två åren äta hårddiskar, vilket inte gör saken lättare. Adrian huserade en eggdrop (=chatt-robot/medhjälpare), hemsida, samba-filserver samt php-torrentklient varav det två sista aldrig fungerade riktigt bra, jag fick inte till det och det tog för mycket ork. Efter en del eftertanke bestämde jag mig. Nu huserar hemsidan på Binero.se i och med att jag är lagd åt Wordpress-hållet, medan eggdroppen just nu inte finns alls mer än i backupade filer. Synd, det var den som alltid har fungerat bäst och tillsammans med hemsidan det som varit igång längst. En liten koll i dess loggar visar att eggdroppen Adrian varit igång i lite över sju år, sedan 2002 09 08, i olika former och hårdvara. Får se om jag får tag på ett shell nånstans och kan slänga upp den, jag saknar den lite redan.