Daniel och de små tomtarna

En fd klasskamrat insÃ¥g förut att hon bloggade mindre efter att hon började Twittra, och fler och fler hakar pÃ¥ trenden (och nya funderingar kommer till liv). En observation jag gjort pÃ¥ senare tid är att Twitter börjar skilja sig ganska mycket frÃ¥n Facebook. BÃ¥da tvÃ¥ är det andra kallar ”sociala medier”, som för övrigt personligen känns som om det sitter i mina gener pÃ¥ nÃ¥got sätt. Jag är mer ”Hur kan man INTE använda sig av sociala medier?” I vilket fall, Facebook börjar kännas allt för lunarstorm (”nere pÃ¥ stan och tar en öl”) jämfört med Twitter (”Varför ses Skandinavien som ett gott föredöme vad gäller nätcensur? RT: @rasmusfleischer: http://bit.ly/NYUyo”).Â? Det ena är SOCIALT medium, det andra är Ã¥siktsbyten, tipsande om bra blogginlägg etc.

Det är kanske inte så konstigt. Facebook startade som ett community där man höll kontakt med vänner, hade sin startsida och som sidoeffekt kunde man ändra sin status. De kanske noterade att folk på MSN sedan länge ändrade sitt nick efter sina humörsvängningar, tills Microsoft slutligen också stoppade in speciella status- och musik-fält, där man kunde förmedla vad man gjorde och lyssnade på. Twitter däremot har sedan början varit en mikrobloggstjänst, med funktionen att prenumerera på andras densamma. Kanske är det därför det innehåller mer kvalitativa inlägg än FB, även om det på båda förekommer undantag givetvis.

Eller är det bara jag som följer ‘rätt’ personer (eller fel beroende pÃ¥ hur man ser det) pÃ¥ de bÃ¥da tjänsterna? Är det bara jag, eller hÃ¥ller ni med?

Tags: integritet, kreativitet, marknadsföring, sociala medier, Twitter, upplevelser