Daniel och de små tomtarna » Familj

Att kunna bestämma sig

MaxH — Wed, 28 Jul 2010 18:54:27 +0000

Nu ska jag bli lite personlig här.

Jag anser mig alltid ha ganska svårt att bestämma för att göra saker. Många gånger går jag på känn för stunden eller så vad som verkar roligast. Jag har någon slags övertygelse att man ska ha roligt i livet – resten löser sig på nått sätt. Däremot har jag ofta haft svårt att bestämma mig för ibland mest triviala saker och sedan också att faktiskt ta itu med dem. Det är liksom bekvämare att inte ta ett beslut, och det har liksom medfört att man flyter på mest. I en del fall stör det mig mycket, i andra inte alls, men jag lever ett liv därefter. Jag tycker ibland att jag saknar handlingskraft för en del saker, och det har säkert med det att göra.

I vilket fall. Här om veckan så zappade jag omkring på teven och fastnade litegranna på en serie som jag tror hette Eureka. Jag har inte sett den förut och jag såg inte slutet, men denna del verkade handla om nått pollen som spreds över en liten stad i USA, som fick personer att agera lite rakt och ärligt. Det ledde till ganska intressanta saker så klart. Det jag fastnade för mest var stadens psykolog, som givetvis visste allt om alla; vilka som vänstrade med vem, vilka som hade vilka bekymmer etc etc. Påverkad av denna pollen gjorde hon en webbsändning från hennes webbkamera där hon i princip sa att hon tröttnat på alla och deras problem, alla tyckte att just deras problem var största bekymret i världen och så vidare. Hon kom också in på några personer som just hade en del vägval att göra i livet, varvid hon sa: ”Make a decision, and stick to it!”.

Av nån anledning så tog jag åt mig av just det. Kanske inte mest för dess direkta betydelse, även om just den också är egentligen vad jag också behövde höra, men även för att denna uppmaning (i dess situation) indirekt innebär att det är ett spritt problem, att kunna välja ”rätt” i livets vägval är inte många som kan göra. Man vet först efteråt vad som är rätt.

Jag är alltså inte ensam om den saken, jag behöver inte skämmas om jag väljer fel.. Jag skulle till och med vilja hävda att livet går ut på att göra fel (för att kunna gör rätt). Så nu vet ni hur ska göra nästa gång ni måste välja mellan nått.

Vad behöver man?

MaxH — Wed, 16 Jun 2010 23:16:18 +0000

Vad behöver man egentligen?

Jag har två (med varandra) gifta vänner som inte har bil eller körkort, och på det så har dem också två barn, en lekful femåring och en jollrande elvamånaders baby. Jag talade med mamman här om dagen och hon nämnde i ett helt annat sammanhang att folk har haft åsikter om att de inte har tillgång till fordon.

Men… Behöver man det egentligen? Det finns ju tåg, buss etc som går att ta till de flesta ställen man behöver åka till och så finns det cykel så klart. Och moppe om vi nu ska begränsa oss till saker som man kan fixa över en natt. Undantagen på listan av resmål är väl om man ska ta sig till ‘landet’ där just inga bussar går.

Något som stör mig är dessa stora köpcentra. Inte dem i sig, utan planeringen kring dem, bil/cykel-vägar samt dess parkeringar. På dessa märks det är gjort för att åka dit i bil, allting runt omkring är anpassat för det faktumet. Att jag sedan råkar bo jättenära ett sådant, inte kan ta körkort eller bara för viljes skull åker moppe eller cykel dit och antingen storhandlar eller köper en läsk, det är hel utanför planeringen av köpcentrumet. Det är gjort för att åkas dit i bil, storhandla så mycket som får plats i en kundvagn (ellet helst flera) och allt annat är ovidkommande, åk nån annanstans. Att be om skjuts dit av en kompis känns ju inte heller bra, då blir man beroende av andra.

Speciellt när jag inte känner annars att jag behöver bil, annat än för att busköra med.

Det här med religion…

MaxH — Fri, 04 Dec 2009 16:00:42 +0000

Alltså, det här med religion… I min ungdom var det ganska avslappnat. Visst, man hörde på nyheterna om fundamentalister av olika slag som stred och självmordsbombade och hade sig. Men religionklimatet i Sverige var avslappnat.

Sen kom 11 september 2001, 11 mars 2002, och personer masssjälvmordsattackerade det västerlänska samhället. Så här ett par år efter den händelsen inser jag att en förändringen skett, samma avslappnade attityd finns inte längre. Så fort religion nämns någån form har de flesta nu en åsikt, och alla förväntas ha en åsikt om religion som koncept.

För några veckor sedan kom det en nyhet till spelnyhetssajten FZ.se, bibeln kunde nu köpas genom Xbox-nätverket. Nyhetsredaktören valde att avsluta nyheten med ett litet roligt skämt.

För att ni ska ha nått att skylla på lär jag först säga att jag är icke aktiv katolik, ganska troende men inget som styr mitt liv. Jag kan svära när jag är arg, äter kött på McDonalds och så vidare, besöker kyrkan ganska sällan. Däremot har jag en oerhört respekt för andras tro inom kristendomen och tycker att jag har en känsla för det hela.

Då jag är medarbetare mailade jag interna maillistan och tyckte att det inte är okej att jämställa bibeln med fantasyböcker, bibeln är ju den enda sanningen om man är troende. Jag skötte väl inte diskussionen så bra, för redaktören tyckte att han hade rätt uttrycka sin åsikt. På FZ.se anser jag inte att det privilegiet finns, det hör hemma i blogg eller liknande material. På det är det inte korrekt att framföra en åsikt på det sättet, oavsett var.

Om vi nu låtsas istället att det istället handlar om en forumpost, chatt på irc/msn elle liknande så hamnar det i anna dager, och det är den situationen jag vill komma åt. Jag ifrågasätter inte vad man får göra, utan mer pratar om moral och etik.

Att i en sådan situation dra ett nervärderande skämt tycker nye är ok, på samma sätt som roliga negerhistorier, bögskämt etc. Vidare är det inte helt klart vad som är nervärderande. Även om du tycker det är ok så kan andra ta illa upp av det du säger, och det fina i kommunikation är att det är mottagaren som kan klaga. Vill du framföra en åsikt i ämnet, gör det klart och tydligt istället för att dra ett skämt som folk (kan) ta illa upp av. Säger man åsikten är det möjligt att föra en diskussion i ämnet. På samma sätt kan då motparten också då säga sin åsikt. (Visst, det speciella i FZ.se-grejen är att det är en sak som förnedras, inte en person, men återigen så är det mottagaren som avgör om du sa nått olämpligt.)

För mig är det inte svårt alls, det handlar inte om religion över huvud taget, det handlar respekt för andras åsikter och tro. Oavsett det är övertygelser om konspirationsteorier, homosexualitetens uppkomst, religion eller hur man ska byta däck på bilen.

Plötsligt händer det

MaxH — Sun, 23 Aug 2009 22:17:55 +0000

I fredags kastade en barndomskompis till min far in handduken, de hade känt varandra i 50 år…. alltså sen de var i moppeåldern. Jag tycker enormt synd om pappa och mamma, tankarna går också till änkan så klart samt deras barn jag var bästa kompis med i mycket ung ålder. Barndomsvännen har iofs varit deppat ett tag nu så även om jag blev förvånad så blev jag inte så överraskad. Uschfyblä.

Dagen innan, i torsdags morgon,�? fick två av mina vänner barn (de är gifta med varandra). En liten söt William. Förutom ‘livet’ vet jag inte vad detta har med föregående att göra, men på nått sätt känns det som om det har det. Det må vara elakt att säga, men det känns som om det iom det har saker balanserats upp… fast det är ändå helt skillda saker.

Detta fick oss, mina föräldrar och jag, att prata om födslar och livet och sånt därnt och det tog så klart inte lång tid innan vi kom in på hur jag föddes. Tre veckor tidigt och hela sjukhuset var säkra på att jag var en tjej, t.ex. så hade jag tjejiga hjärtljud tydligen… men morsan var säker på att jag var kille. Jag är inte helt säker på vem som har rätt, för på en del saker är jag som person rätt olika andra killar. (ye ye, insert transsexual joke here, get it overwith). Förresten var en bekant till mamma var säker på att jag var bög, kanske just för sjukhuspersonalen och hennes övertygelse. Och tja, här är jag, dagen då jag beställt en telefon med en jäkla frukt på, leverans om tre veckor.

Just nu behöver jag inga trisslotter i alla fall, det händer nog ändå. Lite för mycket på fel fronter.

Speciellt två, kanske tre, citat hjälper mig vid såna här tillfällen. Det första är Randy Pausch sista föreläsning, ”Really Achieving Your Childhood Dreams” (manus här), något ni bör se om ni har en timma över någon gång:

But remember, the brick walls are there for a reason.�? The brick walls are not there to keep us out.�? The brick walls are there to give us a chance to show how badly we want something.�? Because the brick walls are there to stop the people who don’t want it badly enough.�? They’re there to stop the other people.

(en till youtubegrej är förresten Steve Jobs Commencement speech på Stanford Uni 2005. Helt omöjligt att ta ur ett citat, denna ska ni också se.)

Ett andra citat är från senaste batmanfilmen där Bruces far säger till honom:

And why do we fall? So we can learn to pick ourselves up.

Det är bara synd och skam att en del måste påminnas om såna här saker.

Jag är inte död, än.

MaxH — Mon, 27 Jul 2009 18:54:23 +0000

Trots att jag kan vara bitter så det räcker ibland är jag inte död. Ni ser ju att jag i alla fall Twittrar ibland här till höger. Som en bekant sa, man behöver inte blogga lika mycket när man twittrar.

Skälet till min frånvaro på bloggen är helt enkelt att jag sedan vecka 28 fick jag efter snabba ryck ett jobb genom ett bemanninsföretag som elskåpsmontör. Elskåp som styr kranar, gruvspel och annat sånt, hur det ser ut kan du se ett exempel på till höger. I alla fall, jag hade glömt hur jäkla kostsamt det faktiskt är att ha ett 7-16-jobb. Gå upp kl5, koma sig in i duschen, koma sig igenom lite mail och irc-logg, stressa ihop en frukost/fika och lunch som man tar med sig, vakna kring 10-taget och upptäcka att man har en skruvmejsel i handen och en halvt kopplad kabel i andra. Tack och lov är dagarna korta efter att man vaknat helt och kopplat båda ändarna på kabeln. Kvällarna tillägnas med att sova ifatt då jag i och med en hjärnskada inte har kapacitet att lägga mig i tid. Speciellt inte på söndagkvällar. Jobbet är till och med vecka 33, efter det får vi se. Jag kommer nog bli klad hest när lönen kommer, speciellt eftersom jag också knegade två lördagar, fem timmar vardera.

Och så har det kommit hit släktingar från Spanien också. Kusinen Loren med sin fru och tre barn (en tjej på lydiga sex år, en pojke på bråkiga fyra år och en tjejbäbis på söta fyra månader). Loren lyckades dock med konsttycket att testa den svenska gravitationen från en motorcykel, med hjälp av ett dike, och konstaterade att gravitationen verkade här i Sverige med. Resultatet blev ”Collum chirurgicum fraktur utan större felställning med avulsion av tuberculum major.” Alltså, på babyspråk, en del av ‘kulan’ i axelleden gick sönder, samt att ‘kulan’ lossnade från från ‘pinnen’. Ni ser nog det på röntgen här till höger. Han åkte upp till akuten, men operationen kunde vänta tills han åker ner till Spanien igen, så nu går han sakta omkring med ett mycket stort blåmärke i armhålan och handen mycket stilla framför magen. Kul för frun att ta hand om tre barn OCH en skadad man nu.

Så nu vet ni. Jag lever, fast jag ätersoverjobbar i tre veckor till, och min kusin känner mycket väl av att han lever. Hah, han trodde väl han var stålmannen, men han fick äta gräs…

Iria, säsongavslut

MaxH — Fri, 12 Jun 2009 08:20:59 +0000

Igår kom jag hem efter att ha lämnat av mammas hund Iria till min syster. Sammanfattningen är att föräldrar tog med sig hund från Spanien, hunden får inte komma in i landet eftersom den saknar rabiestest (men har fått spruta) då Sverige har speciella/undantagsregler i EU och veterinär i Spanien glömde berätta det för oss. Alternativ var avlivning eller åka tillbaka med hunden, så jag resten ner och spenderade hela fem dagar där nere. Hela bakgrunden finns här (del två, del tre).

Själva Spanien-besöket och resan förflöt ungefär som väntat, inte så mycket att säga om det. Jag drack lite öl, lite cider och umgicks lite med syster, hennes flickvän och Iria så klart. Pappa och farfar kom och hämtade mig på Arlanda, och pappa hade dagens post med sig eftersom den kom precis när han skulle åka iväg. Där fanns bland annat ett brev från Jordbruksverket, med det officiella beslutet, lite tips, regler och massa annat som de antagligen tyckte mina föräldrar behövde ha. Längst bak var det ett delgivningskvitto som de ville man skulle skriva under och skicka tillbaka. Jag tyckte att mina föräldrar kunde strunta totalt i det där, och tänk, det hade morsan redan tänkt köra upp i röven på dem. Samtidigt som jag höll i pappershögen som Jordbruksverket hade skickat över tänkte jag på den pappershög som Spaniens orsakat för samma ärende (som var noll, de kontrollerade ingenting). Så skönt med EU…

Igår när jag satt mig och gick igenom mail, nyheter och de forum jag följer för att komma up to date skrev jag (återigen, säkert skrivit den trettio gånger numera) vad som hänt för ett par internationella vänner. Utan att tänka efter avslutade jag historien med ett par ord.

Everything in this story is very much insane. I hate this country so much.

Normalt sett brukar jag efterhand editera texter jag skriver, formulera om eller ändra tyngd. Dessa fraser är tunga, men jag känner verkligen så. Allting i denna historia är helt sjukt (av nån anledning blir jag påmind om #spectrial) och jag hatar det här jävla landet. ”Flytta då” hör jag någon tänka, men nej… jag älskar ju ändå Sverige. Det är ju här jag är född, uppvuxen och antagligen kommer att dö.

Många tycker att man kan ju göra testet och sedan ta i hunden. Dels måste testet tas 120 dagar efter att hunden fått sprutan, sedan tar själva testet tre månader (det verkar vara så här, olika uppgifter från olika källor). Detta gör att det kommer andra frågor; Hunden är just nu fem månader gammal. Hur schysst är det mot hunden att skicka fram och tillbaka, och lyfta ur den ur dess ‘hem’? Hur schysst är det mot syrran+flickvännen att låta henne ‘kära ner sig’ i en hund, och uppfostra hunden, i sju månader och sen ta den ifrån henne? Syrran vet mycket väl att det är morsans hund, men ändå. I vilket fall är det morsan (och farsans) beslut, och man kan ju göra testet även om man inte bestämt sig. Och man måste inte bestämma sig just nu.

Den som lever får se helt enkelt.

Iria, del tre

MaxH — Sun, 07 Jun 2009 17:37:37 +0000

Skriver nu ett inlägg från spanien från en skakig wifi-lina.

Den mycket improviserade resan�? hit gick bra utan några som helst problem, tack och lov och ta i trä. Jag fick i efterhand veta att mobiler var okej att ha på i flight mode, något att komma ihåg för vägen upp. Och så ska vi komma ihåg att be om fönsterplats. Så skoj var det inte att ha en person på varje sida om sig i fyra timmar.

Något jag reagerade på var när jag kom fram till Oviedo. Efter att ha gått till bagagebanden vänder jag mig för att se att det inte finns någon tull-inrättning. Och jag har ju faktist något att deklarera. Det är bara två skjutdörrar, och jag ser redan min syster på andra sidan. På sidan av utgången ser jag två Guardia Civil bakom en disk som skulle kunna nyttjas för att genomsöka bagageväskor. Fast jag vet att jag kan få nej om jag frågar går jag fram till dem och informerar dem om läget.

Jag har en hund, den kommer från Sverige…. Deras svar var ”nää,det är ju EU…. Det enda du måste ha är pass och hälsocert.” Och det sitter på buren. Jag märkte att han inte hade mycket intresse på en hund som kommer från Sverige, och har inte han intresse så har inte jag problem med det. På min andra fråga sa dem att buren skulle komma på det vanliga bagagebandet, udda nog. Iria kom först och alla andra bagageväntande passagerade tittade mycket intresserat på hunden. Jag fick hjälp att ta ner buren från bandet, tog mitt andra bagage och gick helt sonika ut genom skjutdörrarna. Ingen kollade inte ett enda papper om den hunden!

Det är så det borde vara med EU. Återigen, varesig tullen eller EU har hjälpt mig i livet. Brorsan hade kollat på Jordbruksverkets (som har hand om sånt härt skit) hemsida och Spanien är också listat som rabiesfritt land. Varför i helvete är det då olika regler, när båda länderna är inom EU? För helvete…

Väl utanför ytterdörrarna släppte vi ut Iria och gick med henne. Hon mådde mycket bra, även om jag hade dåligt samvete för att hon varit instängd i två dagar. Hon har iaf varit ut två gånger enligt vad som sas.

Här har ni lite bilder och filmer om resan och spanienvistelsen. Uppdateras löpande.

En rättmätig helg avklarad

MaxH — Mon, 19 Jan 2009 02:11:30 +0000

Klart knasig helg. Medan veckan kändes mest väldigt stressig har helgen känts lång och med rättighet avslappnad. Med rättighet eftersom jag har städat, haft besök av mina söta föräldrar, tvättat och dessutom gjort och lämnat in ett PM reda i fredags (fast jag hade hela helgen på mig). Trots detta har jag mest slöat faktiskt. Med rättighet att göra det, som sagt. När pappa ändå var här så hjälpte han till att borra i kaklet i badrummet, för att kunna sätta upp en duschhylla. Jag är så sjukt rädd att kaklet sprickern och det sen kan komma in fukt och så det blir mögel och skit… Ja, ni märker. Helt enkelt, det där fick pappa hjälpa till med.

Mamma fick agera smakråd när det gällde att sortera ut bestick och lite annat husgeråd. Hade säkert 60 småskedar. Dels mina egna, dels farbrors och så en del jag tog över i ett paket (eftersom jag saknade annat i köksväg). Och det finns en massa mer jag vill göra här hemma, bara jag får tid, energi och helst också lite smakråd. Jag har som bekant ingen smak, eller näst intill i alla fall. Jag vill måla om köksluckorna i en färg som inte är påskgul, jag vill dra in el till förrådet (istället för att ha en kabel på golvet), jag vill ordna upp bland mina kläder (jag har EN garderob samt en medhavd byrå, sjukt trångt), jag vill gå igenom förrådet och ordna och rensa (jag har ärvt två bilsteroapparater, nån som vill ha?), jag vill rensa de kartonger och junk som blev inhivat i sovrummet i all stress (har tre par högtalare, någon som vill ha?) och jag vill möblera det sista i sovrummet på ett som faktiskt funkar (just nu är ett soffbord skol- och avlastningsbord). Just nu bor jag som jag inte ville bo efter att jag flyttade.

Men det har blivit bättre. Den där duschhyllan saknade jag nånting oerhört mycket och allt som saknades för att sätta upp den var faktiskt bara en krok och en pappa som borrade hålet. Så sjukt nöjd jag är med hur duktig och huslig jag var i helgen.

Jag hade en förhoppning att få glasögonen (brillorna, glajjorna) nu innan helgen då jag faktiskt ser fram emot att se bra (och kanske se bra ut). Jag brukar ibland jämföra hur illa jag ser med mitt stackars högra öga. Försäljaren sa att det brukar ta tre till fyra arbetsdagar, men de lovade ‘bara’ under två veckor. Nåväl, seeing it from the bright side så har jag fortfarande något att se fram emot… :) Däremot ser jag inte fram att skriva en projektbeskrivning till nått som jag inte riktigt har koll på vad det är. Ska vara klart på onsdag… Hoppas jag då i alla fall kan se vad jag skriver.

Glasögon på ålderns höst…

MaxH — Fri, 09 Jan 2009 17:32:19 +0000

Andningspaus i skolan.. tack och lov.

Och på tal om skolan har jag ÄNTLIGEN gjort en synundersökning och nu också beställt glasögon. Jag har haft svårt för att läsa böcker övht hela livet, men att sedan plugga har varit döden. Så idag blev det spontan-boka tid för undersökning – vi har tid om fem minuter, går det bra? visst! och sedan titta på bågar och… tja, beställde, två till priset av ett par. Med modemedveten kompis som smakråd så blev det nedanstående bågar. Bättre bild får ni när jag jag får dem. Fy fan vad det kostade dock.

Och på vägen hem stannade jag till hos farmor, hon fyller ändå 94 år idag. Har inte sett henne sedan hon flyttade hemifrån, hon bor ju på åldersdomhem nu, då hennes hjärnverksamhet sjunkit väsentligt. Familjen som var med sa att hon var pigg idag och det var väl tur att det var just idag jag träffade henne, jag har varit rädd att åka dit utifall jag skulle få en chock av paketifieringen av äldre… fick en smärre en när jag flyttade in möblerna åt henne och man såg hennes grannar. Men det gick superbra och hon är klar i skallen, förutom då att megahertzen i hennes processor sjunkigt rejält, och att senaste årens minne är näst intill borta. Min farmor, min farmor.

Jag hatar snön.

MaxH — Thu, 04 Dec 2008 12:08:53 +0000

I morse snöade det ganska tungt ner slasksnö, och jag skulle till skolan. Vilket innebär att det bara är att göra det bästa av det och sätta sig på moppen och tuffa ner till tågstationen. Nu blev det inte så tufft alls eftersom det snöade en massa och det var väldigt oplogat överallt. Nåja, det kunde jag ta, det har väl inte hunnit, antar jag. Så jag tuffade ner i 20-25 kmh och med ett par spasmer i benen för att ta emot mig när framhjulet stack åt sidan.

När jag satt på tåget på väg tillbaka tänkte jag att de har väl hunnit ploga det mesta nu, eller i alla fall de mest använda och centrala cykelbanorna. Det sluta snöa i alla fall. Men icke. Inte en enda jävla meter cykelbana var plogad. Och eftersom folk faktiskt måste ta sig till ställen var det mycket mera spårigt nu vilket gjorde det ÄNDÅ svårare att åka med mina breda moppedäck. När jag kommit halvvägs�? tog jag en omväg hem och åkte bland biltrafiken för att kunna åka normalt. Bilarnas breda däck rensar ju vägen från snön effektivare än några cyklar, så de fick allt tåla mina 45 km/h på deras 70 km/h väg en stund.

Seriöst, att inte en enda meter cykelbana var plogad från centralen och hem, fem timmar in på dagen på en vardag, det är inte acceptabelt.

För en drös år sedan hade min familj en liten diskussion med andra spanska släktingar, där spanjorerna tyckte att snö är ju fint och så där, medan vi menade att det är ett helvete att ha att göra med. Visst är snön fin – när man åker skidor eller den ligger på bergstoppen. Ska man till jobbet, skolan eller överhuvudtaget bara fram är snön bara och endast i vägen. Vill jag se nått vackert kan jag köpa ett vykort. De spanska släktingarna misslyckades att förstå oss.

Helt ur balans…

MaxH — Sun, 23 Nov 2008 17:10:06 +0000

Jag är helt ur balans. Det började tidigare i veckan med att jag lyckades vända på dygnet och fortsatte sedan med att helt och hållet flippar ur. Har inte varit utanför dörren sen fredags (vilket iofs inte är ovanligt, tycker det är skönt ibland att vara i min trygga vrå), spelat hela min vakna tid (eftersom de jag spelar med kom hem från jobbet efter att jag åt frukost) och har inte tränat senaste dagarna, som jag har lovat. Usch fy blä. Igår däckade jag i soffan helt okontrollerat efter maten (vilket tekniskt sett vore min lunch) klockan 02.00 och vaknade idag klockan 14, typ. Jag kan tycka att det är skönt att sova i soffan ibland, fast jag brukar sova mindre, men det konstiga är att jag sov i den så länge igår. Usch fy, och massor av blä.

Det har släppts sjukt mycket spel den här hösten. L4d, som jag skrev om, var inte ens planerat utan blev att vi tillsammans testade demot och därför utvecklade tycke för det, eftersom de hade co-op och är bra gjort helt enkelt. Sedan har vi STCC The Game som jag inte börjat med än, Fallout 3 som jag inte spelat klart, och så klart den evige trotjänarn LFS. Och en massa som man inte ‘måste’ spela utan bara vill. Tro fasiken att jag hamnar ur balans med så många spel jag ‘måste’ spela igenom. Jag prisar gudarna nu för att min dator har hårdvara som klarar av spelen.

Jag har senaste året varit väldigt emo, vilket stör mig enormt. Jag kan nu inte titta på en 5-sekundersklipp av t.ex. ett frieri utan att bli väldigt rörd utav det. Det kan att ha att göra med min längtan efter någon att hålla om och bry sig om, men i vilket fall är det hemskt irriterande. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt det heller riktigt, för det börjar mer och mer att kännas som ett problem. Jag är också mycket nyfiken på hur det har triggats, hur det kommer sig att det blev så här över huvud taget.

Och jag vill ha någon att hålla om. Känner mig nästan mer och mer desperat och speciellt efter att det definitivt tog slut med det ‘ragg’ jag hade i annat land. Från början var det bara situationen som var fel, men… nej, vi var väl för olika ändå. Känner mig mer ensam än ever, typ, och det jag gör är att böla till femsekunders-zappningar av frierier. Sissy…

Månadens politiska fundering – varför är gammelmedia så jävla tysta om IPRED1?!

Att köpa saker gratis

MaxH — Tue, 18 Nov 2008 22:32:13 +0000

Idag lyckades jag köpa ett spel gratis. Faktiskt.

Spelet Left 4 dead släpptes idag genom Valves onlinebutik Steam. De hade också erbjudande att köpa ett fyrapack för 149.99US$ och eftersom ett kostade 49.99US$ var det lätt värt. Dessutom är spelet gjort för att fyra personer ska spela med varandra (inte mot varandra alltså). Och eftersom vi var ett gäng som redan spelat demot ihop som tänkt köpa så… fixade jag det hela. Överförde pengar från sparkontot, köpte ett fyrpack L4D för 1539,14:- (187US$ med deras skatter), för att sedan dela kostnaden på fyra personer. 385:-, mycket billigare får man inte nya spel idag.

Sen visade det sig att Valve hade klantat till det och jag fick inga spel att dela ut. Jag fick mitt, men de jag skulle dela ut till de andra tre kom aldrig, trots att de hade dragit alla 187 pengarna. Det officiella forumet för spelet fylldes med inlägg från andra personer som hade råkat ut för samma sak. Teorier om att Valve låg och sov fortfarande kom och mycket riktigt, vid sextiden, när de på andra sidan atlanten har vaknat och kommer till sitt jobb, kom det ett inlägg från en Valve-anställd att de arbetar på det och kring sjutiden löste det sig. Och som plåster på såren fick jag ytterligare ett exemplar, som jag senare också sålde, för samma pris då…. vilket då täckte min egna kostnad för spelet! :)

Tänk så det kan gå! Dessutom fick jag idag ett mail på en tävling jag varit med på nätet, där de lottade ut konton till den mycket lovordade musiktkjänsten Spotify. I mailet stod det att jag hade vunnit ett konto, trallala! :)

Tänk så det kan gå! Däremot måste jag ha bättre självdisciplin vad gäller dygnsrytmen och c-uppsatsen. Men det var ju inget oväntat… :)

Knasiga helger och förvirrade 30-åringar

MaxH — Mon, 17 Nov 2008 17:36:33 +0000

Sitter i skolan nu och väntar på en samling inför en styrelsekickoff, vilket ska bli roligt.

De senaste dagarna har varit helt upp och ner. Jag har lyckats vända på dygnet, vilket numera kan anses vara konstigt eftersom det var ganska länge sedan det hände sist. Satt i natt och gjorde ett arbete som hade deadline i morse, och eftersom det var ett personligt dokument som behandlar mig som person så försökte jag få in en personlig touch i det. Går man innovationsprogrammet lär man sig ifrågasätta det mesta. i praktiken innebar det att jag inte hade med någon referenslista. Öh. Hejja mig. Dessvärre är det också restinlämning, så om jag inte får godkänt på detta tror jag att jag måste göra om det. Blä på mig.

Under ganska lång tid har jag haft kontakt med en person som tidigare… tja, det var nära att vi gifte oss en gång�? i tiden, för typ 10 år sen. Nu har vi pratat länge och mer eller mindre kommit fram till att det aldrig kommer att funka. På nått sätt hade jag aldrig övergivit tanken även om man gått vidare så klart, men det tar emot att göra det nu. Att överge tanken att det inte kommer bli hon och jag. Det är alltså en person jag haft kontakt med i säkert 13-15 år och blivit kär i många gånger, och vice versa från hennes sida. Jag visste nog innerst inne att det var så här, det bara tar emot att fastställa det med ord och text.

Nu är det dags för styrelsekickoff, mors.

Världen får mig att skrika

MaxH — Sat, 01 Nov 2008 21:01:53 +0000

Igår var jag hem till en skolkamrat och hade riktigt trevligt. Dels åt vi hemköpt thaikäk som var riktigt mums, för att sedan övergå till ovve-syjunta med skumma filmer i bakgrunden. Jag hade lite svårt att hänga med i dem då jag var koncentrerad på att limma och sy, men de var säkert bra :) Då jag har typ femtio märken till att sy på känns det som om det är något som borde bli tradition, om jag nu ska få på alla märken på ovven nån jäkla gång. Sistjag inte haft märken att sy på var när jag köpte ovven… :| Nåja, nu är vi sex märken närmare målet.

Idag däremot är en dag då allt går fel. Alla tjafsar, diskuterar och till råga på allt är schemat helt jävla choke:at. Jag vill bara skrika, högt och länge och slå mig fri från den här jävla matrixliknande världen. Punktering på moppen, pappa kan bara hjälpa mig att storhandla pisstidigt imorrn, en blivande kärlek har gått åt helvete och till råga på allt så funkar inte msn så jävla bra (som är sättet jag kommunicerar med den föredetta blivande kärleken). Jag har för fasiken inte tid med att det här, jag måste plugga och göra min c-uppsats om datormoddar ju!

Skrika, högt och länge. Alternativ hög musik och violenta datorspel, det brukar också funka.

Ärlig och elak

MaxH — Mon, 14 Jul 2008 10:06:07 +0000

Idag var jag riktigt elak. Jag var med min kusin och målade hemma i min kommade lägenhet som en gång i tiden tillhörde min farbror, som tyvärr gick bort i cancerformen sarkom i slutet av september. I alla fall så ringer det på telefonen mitt i målandet och eftersom den enda som har numret dit är familjen, som dessutom bara ringer när de vet att det är någon där och arbetar med lägehneten, svarade jag på spanska med ett klassiskt ”Diga?”. Denna gång var det dock en en telefonförsäljare.

Försäljare: ”Hej, jag heter och ringer från . Är det Torbjörn jag pratar med?”

Jag: ”Han är död.” säger jag på ett ganska naturligt och vardagligt sätt.

Försäljare: ”Va?”

Jag: ”Han dog i cancer för ett år sen.” säger jag lika vardagligt.

Här noterar jag att försäljaren vaknar upp ur sin rutin och inte riktigt vet vad hon ska säga.

Försäljare: ”Oj… ursäkta mig så jättemycket!” säger hon på ett mycket ångerfullt sätt.

Hon kan senare antagligen ha trott att det var ett skämt eller bara ursäkt för att inte prata med henne, men vad hon tycker eller anser kunde inte jag bry mig om mindre. Telefonförsäljare är en ras som bör utrotas! Skaffa nytt jobb för fasiken istället för att livnära er på att irritera andra! Min farbror är så klart död och även om man givetvis bör ha respekt mot de döda, iaf sin familj, så tror jag nog inte att han skulle ha tagit illa upp. Även om det var ganska morbid gjort så var han också rätt skämtsam av sig. Vila i frid. Nu har jag hemlig nummer eftersom jag inte vill ha telefonförsäljare som ringer till mig, men hade jag inte haft det hade jag nog nästa gång kört samma taktik.. även om jag då faktiskt hade ljugit. Ye, som om jag bryr mig om att ljuga till en försäljare.

Det finns några till tillfällen då jag varit snäll och elak samtidigt, till exempel gången när en arbetskamrat har lite problem med att få ut sin servo-lösa bil från parkeringen och jag går förbi och hälsar. Vilket innebär att hon blev tvungen att avbryta sitt mödosamt och frenetiskt rattande för att lyfta handen tillbaka mot mig :)