Daniel och de små tomtarna » Jobb

Att kunna bestämma sig

MaxH — Wed, 28 Jul 2010 18:54:27 +0000

Nu ska jag bli lite personlig här.

Jag anser mig alltid ha ganska svårt att bestämma för att göra saker. Många gånger går jag på känn för stunden eller så vad som verkar roligast. Jag har någon slags övertygelse att man ska ha roligt i livet – resten löser sig på nått sätt. Däremot har jag ofta haft svårt att bestämma mig för ibland mest triviala saker och sedan också att faktiskt ta itu med dem. Det är liksom bekvämare att inte ta ett beslut, och det har liksom medfört att man flyter på mest. I en del fall stör det mig mycket, i andra inte alls, men jag lever ett liv därefter. Jag tycker ibland att jag saknar handlingskraft för en del saker, och det har säkert med det att göra.

I vilket fall. Här om veckan så zappade jag omkring på teven och fastnade litegranna på en serie som jag tror hette Eureka. Jag har inte sett den förut och jag såg inte slutet, men denna del verkade handla om nått pollen som spreds över en liten stad i USA, som fick personer att agera lite rakt och ärligt. Det ledde till ganska intressanta saker så klart. Det jag fastnade för mest var stadens psykolog, som givetvis visste allt om alla; vilka som vänstrade med vem, vilka som hade vilka bekymmer etc etc. Påverkad av denna pollen gjorde hon en webbsändning från hennes webbkamera där hon i princip sa att hon tröttnat på alla och deras problem, alla tyckte att just deras problem var största bekymret i världen och så vidare. Hon kom också in på några personer som just hade en del vägval att göra i livet, varvid hon sa: ”Make a decision, and stick to it!”.

Av nån anledning så tog jag åt mig av just det. Kanske inte mest för dess direkta betydelse, även om just den också är egentligen vad jag också behövde höra, men även för att denna uppmaning (i dess situation) indirekt innebär att det är ett spritt problem, att kunna välja ”rätt” i livets vägval är inte många som kan göra. Man vet först efteråt vad som är rätt.

Jag är alltså inte ensam om den saken, jag behöver inte skämmas om jag väljer fel.. Jag skulle till och med vilja hävda att livet går ut på att göra fel (för att kunna gör rätt). Så nu vet ni hur ska göra nästa gång ni måste välja mellan nått.

Vad behöver man?

MaxH — Wed, 16 Jun 2010 23:16:18 +0000

Vad behöver man egentligen?

Jag har två (med varandra) gifta vänner som inte har bil eller körkort, och på det så har dem också två barn, en lekful femåring och en jollrande elvamånaders baby. Jag talade med mamman här om dagen och hon nämnde i ett helt annat sammanhang att folk har haft åsikter om att de inte har tillgång till fordon.

Men… Behöver man det egentligen? Det finns ju tåg, buss etc som går att ta till de flesta ställen man behöver åka till och så finns det cykel så klart. Och moppe om vi nu ska begränsa oss till saker som man kan fixa över en natt. Undantagen på listan av resmål är väl om man ska ta sig till ‘landet’ där just inga bussar går.

Något som stör mig är dessa stora köpcentra. Inte dem i sig, utan planeringen kring dem, bil/cykel-vägar samt dess parkeringar. På dessa märks det är gjort för att åka dit i bil, allting runt omkring är anpassat för det faktumet. Att jag sedan råkar bo jättenära ett sådant, inte kan ta körkort eller bara för viljes skull åker moppe eller cykel dit och antingen storhandlar eller köper en läsk, det är hel utanför planeringen av köpcentrumet. Det är gjort för att åkas dit i bil, storhandla så mycket som får plats i en kundvagn (ellet helst flera) och allt annat är ovidkommande, åk nån annanstans. Att be om skjuts dit av en kompis känns ju inte heller bra, då blir man beroende av andra.

Speciellt när jag inte känner annars att jag behöver bil, annat än för att busköra med.

En oväntad dag

MaxH — Thu, 03 Jun 2010 20:02:59 +0000

Idag har jag ringt ett samtal jag har grämt mig för länge att göra, ringa till min handläggare på arbetsförmedlingen. Det är en lång historia bakom det hela, men jag har haft behov av att ringa länge och fixa ett möte.

Så ringer jag i alla fall. Och så har kärringen till handläggare jag pratar med mage att vara hur trevlig, förstående och underbar som helst! Förbannade jäkla AF, inte ens arg på dem kan jag vara längre. (Om det inte framgick så blev jag rätt glad efter det samtalet. Jag hade ställt in mig på att det skulle vara helt annan nivå på förståelse för min situation etc. Tänk vad ett glatt samtal kan göra… )

För att trösta mig åkte jag ut och körde lite radiostyrd bil, det var tre veckor sedan jag kände på banan. Grymt skoj, men problem med sändaren, jag tror det har med lipo-moddningen jag gjorde. Myggorna hälsar så gott dem med :|

Jag är inte död, än.

MaxH — Mon, 27 Jul 2009 18:54:23 +0000

Trots att jag kan vara bitter så det räcker ibland är jag inte död. Ni ser ju att jag i alla fall Twittrar ibland här till höger. Som en bekant sa, man behöver inte blogga lika mycket när man twittrar.

Skälet till min frånvaro på bloggen är helt enkelt att jag sedan vecka 28 fick jag efter snabba ryck ett jobb genom ett bemanninsföretag som elskåpsmontör. Elskåp som styr kranar, gruvspel och annat sånt, hur det ser ut kan du se ett exempel på till höger. I alla fall, jag hade glömt hur jäkla kostsamt det faktiskt är att ha ett 7-16-jobb. Gå upp kl5, koma sig in i duschen, koma sig igenom lite mail och irc-logg, stressa ihop en frukost/fika och lunch som man tar med sig, vakna kring 10-taget och upptäcka att man har en skruvmejsel i handen och en halvt kopplad kabel i andra. Tack och lov är dagarna korta efter att man vaknat helt och kopplat båda ändarna på kabeln. Kvällarna tillägnas med att sova ifatt då jag i och med en hjärnskada inte har kapacitet att lägga mig i tid. Speciellt inte på söndagkvällar. Jobbet är till och med vecka 33, efter det får vi se. Jag kommer nog bli klad hest när lönen kommer, speciellt eftersom jag också knegade två lördagar, fem timmar vardera.

Och så har det kommit hit släktingar från Spanien också. Kusinen Loren med sin fru och tre barn (en tjej på lydiga sex år, en pojke på bråkiga fyra år och en tjejbäbis på söta fyra månader). Loren lyckades dock med konsttycket att testa den svenska gravitationen från en motorcykel, med hjälp av ett dike, och konstaterade att gravitationen verkade här i Sverige med. Resultatet blev ”Collum chirurgicum fraktur utan större felställning med avulsion av tuberculum major.” Alltså, på babyspråk, en del av ‘kulan’ i axelleden gick sönder, samt att ‘kulan’ lossnade från från ‘pinnen’. Ni ser nog det på röntgen här till höger. Han åkte upp till akuten, men operationen kunde vänta tills han åker ner till Spanien igen, så nu går han sakta omkring med ett mycket stort blåmärke i armhålan och handen mycket stilla framför magen. Kul för frun att ta hand om tre barn OCH en skadad man nu.

Så nu vet ni. Jag lever, fast jag ätersoverjobbar i tre veckor till, och min kusin känner mycket väl av att han lever. Hah, han trodde väl han var stålmannen, men han fick äta gräs…

62 miljarder miljöfarliga kronor

MaxH — Mon, 07 Jan 2008 23:10:19 +0000

Zappade lite på teven och råkade se lite utav Outsiders. Jag gillar egentligen inte det programmet av en del skäl och idag fick jag det återigen bekräftat. Men det är lite som en bilolycka, man kan inte sluta titta på det ändå. Ämnet var folk som återanvänder andras sopor. Och så klart hade de spetsat till det ytterligare: Ett par feminister/anarkister, ett par bögar samt ett par andliga personer som kändes mest hippies än nått annat (där kallades det freegal tydligen). Jag har inte gjort någon undersökning alls om personer som ingår i ideologin om att återanvända saker från sopor men jag kan ge mig attan på att de knappast enbart är anarkistmänniskor, homosexuella och flummiga religiösa personer som rotar i sopor och återanvänder saker de hittat, av rent ideologiska skäl. Likt förbannat väljer de dessa personer, antagligen eftersom det har mer underhållningsvärde. Och så får vi ytterligare fördomar mot de folkgrupperna. Man kan lika gärna låta dem skräpa ner hejvilt och slicka ur plastpåsarna också som råkar vara i närheten av hundlatrinlådorna som finns ute, bara för att göra bra teve menar jag.

En av anarkisterna hade valt sättet att leva på eftersom hon inte ville leva efter de krav som samhället ställde på individerna, alltså t.ex. inte arbeta. Även om jag finner det mycket idiotiskt så gör hon inte någon annan illa och jag håller med om att det borde vara lagligt att hämta saker på soptipparna, så länge man så klart inte skräpar ner. Jag funderar däremot hur hennes logik går ihop när det gäller skattefinansierade saker såsom skola, pension och annat. Och hur hon betalar hyran.

Bögarna och de andliga hade helt andra skäl, det var helt enkelt att spara på jordens resurser. Folk kastar saker som fungerar utmärkt som de anser har bruksvärde ett bra tag till. Och jo, vi slänger helt utmärkta saker alldeles för tidigt i vårt land. Det borde vara lag på att man ska ge saker till välgörenhet.

Nån gång i december hade jag en föreläsning i Trendspaning, och jag fastnade för en grej. Läraren hade med sig en tidningsartikel angående hur man kan vara miljömedveten, jag tror det var från DN. I faktarutan bredvid fanns åtta snabba tips om hur man kunde göra, varav ett var att generellt konsumera mindre. Det håller jag med om, i varje artikel vi köper ingår det framställning, förpackning, transport, återvinning och gud vet allt, massa saker som kostar energi. Läraren avbryter mina tankar med att att säga att förra året handlades det rekordmycket under julhandeln – 59 miljarder kronor. I år skulle det dessutom slås rekord (igen, det har gjorts det några år i rad nu) med rekortsiffran 62 miljarder spänn. Och vi ska konsumera mindre?. Läraren påminner också om att facken kommer säga emot om det blir nått statligt inlägg i frågan om att konsumera mindre vilket är självklart, ingen vill ju bli av med jobbet. Sen drabbas Transport, etc etc etc. Men för att komma dit ska så klart EU säga sitt, och bara den proceduren tar 4-5 år.

Det var när läraren sa det där om facket som poletten ramlade ner, över hur jäkla svårt det faktiskt är att förändra vanorna. Så jag är ledsen att säga det, men den här jorden är KÖRD! Vi kommer inte att rädda den här planeten, med de vanor vi har och de olika styrsätt samhället har. Ekonomi är viktigare än ekologi, det har länge varit så. Jag menar inte att man för den skulle kan kasta in handuken helt, man kan ju iaf lägga till ett par år på existensen så barnbarnen också lever ett tag.

Och med tanke på det, fetcreds till personerna som faktiskt gör sak av det och rotar i våra sopor. 62 miljarder god jul till er alla.

Hur man gör något nytt av något gammalt

MaxH — Thu, 22 Nov 2007 13:02:53 +0000

Genom skolan har jag idag varit på en intervju där vi, en grupp studenter från MdH intervjuade Monica Oldenstedt på IndustriQompetens i Västra mälardalen AB. Mycket trevliga människa måste jag säga. Det jag fastnade för var dock inte hon, hennes kontor eller något annat, utan deras affärsidé. De har ett företag i linköping som utgångspunkt, där de i sin tur kommer ifrån Saab. De hade problem med att stundtals behöva säga upp personer och stundom rekrytera. Det medförde att kompetensen försvann. Lösningen var enkel: en poolbaserat företag i koperativ form där andra företag kunde vara medlemmar eller delägare, och då får hyra personal till sina produktionstoppar.

Företaget är fokuserat på industriproduktion främst. Hela iden går ihop genom att de samlar företag som har olika konjunkturer. Så när personal är överflödig på ett ställe jobbar de någon annan stans. Fiffigt! Fördelen är att de får�? är kunnig�? personal som är fast anställda, inte omotiverad personal som mellan andra jobb arbetar på Manpower. Personalen får utbildning och stor trygghet, inte 2 veckors uppsägningstid samt lön baserad på stället man arbetar på, som hos andra bemanningsföretag. Företaget i Västerås startades år mars 2000 och vid det årets slut hade de 29 anställda. I skrivande stund är de 160 anställda med en soliditet på anmärkningsvärda 51%. Nice done, Monica!

Hur kreativ får man vara för sina vänner?

MaxH — Fri, 21 Sep 2007 12:51:45 +0000

Min hemsida och mail var nere ett par dagar, på grund av ett missförstånd från Loopia.se’s sida. Ganska skoj faktiskt, domänen slutade fungera och så skickar de en faktura som gäller från 2007-10-23 och frammåt (fast jag har betalt årsvis och hittils fram till 2007-11-28). Nåväl, nu hoppas jag att allt är utrett, ni kan läsa hela mailkonversationen här.

Jag har lärt mig något nytt denna vecka. Jag lär mig nått nytt varje dag visserligen men detta var en större proportion. I förra veckan var jag nämligen på en helt underbar gästföreläsning där Teo Härén föreläste om just kreativitet. Jag har varit på hans brors föreläsning förra året, Fredrik Härén, så jag visste vad som väntade ungefär. Ändå satt jag där som en förstaklassare och skrattade verkligen åt hans skämt mellan varven. Har ni chansen, gå på någon av deras föreläsning, oavsett ni är intresserad av kreativitet eller inte. I vilket fall. Föreläsningen tog mig med storm (i år igen) och det är inte riktigt något man kan släppa, det ar nån vecka innan man slutar tänka på den. På hans logik, hans skämt, hans goda råd. Och uppspelt som man är så berättar man om detsamma för ens vänner och bekanta och försöker så klart dra samma skämt, berätta samma poänger och samma logik.

Det jag lärde mig dock var att alla är inte intresserade av att veta av det kreativa tänket. En person bad mig sluta tjata om föreläsningen och en annan bytte samtalsämne efter att ha sneglat bort och väntat på att jag skulle bli klar med min monolog. Jag förstår att personer har olika intressen – jag gillar datorer och lite bilar, brorsan är helsåld på motorcyklar, tjejen älskar sjukhusserier och ska bli sjuksyrra, farsan lirar gitarr, biljard, åker hoj… och så vidare. Däremot var jag helt tvärsäker på att 99% av befolkningen ville bli mer kreativa än vad de är. Skälet till det är man genom kreativitet får många fördelar i livet. Jag pratar inte om att folk ska bli uppfinnarjockar eller få utspaceade idéer eller bli konstnär eller ens förändra världen. Jag menar att man kan bli rapp i käften mot dörrvakter, man kan lösa problem man får hemma, man kan laga nya maträtter, man kan pussla ihop vardagen så man umgås med vänner, familj och flickvännen och samtidigt plugga. Jag trodde verkligen att det var något alla strävade efter på ett eller annat sätt men så klart kommer jag inte tvinga på någon att lyssna på tråkiga monloger om saker de inte är intresserade, fast det blir svårt att hålla tyst om det man brinner för.

Synd. Det enda jag kommer tvinga på er är en video som säkert hälften av mina lärare har refererat till. Dels är dess budskap bra och korrekt, genier är oftast skrattade åt innan de blir geniförklarade. Dels visar det också hur företaget bakom reklamen tänker – de har i många agerande visat sig vara väldigt kreativa och innovativa. Ibland har det fungerat, ibland inte.

Bradåliga idéer

MaxH — Sun, 24 Dec 2006 11:40:58 +0000

För att citera en kompis, hur lång tid ska förflyta innan en blogg räknas som död? Nåväl, denna är inte död än. Men idag blir det media istället. Om ni undrar vad jag gjort senaste tiden kan ni kolla in denna blogg.

Tog den här bilden på skolan och jag tycker det visar det koncept som blir med så många produkter som idag är på marknaden. Just denna är så underbart vacker kaffekanna, men så totalt värdelös. Hoppas det syns trots att det är grynigt och mörkt, annars får ni klicka för att få större bild.

Åkte till familjeläkaren för att kolla till ryggen, såg denna trafikskylt utanför. Bra tanke, men sen när bryr sig gångare om trafiksignaler? Speciellt när straffet togs bort för att gå över gatan mot rött?

Tekoppen är funnen!

MaxH — Fri, 12 May 2006 20:51:18 +0000

Jag har hittat tekoppen! Den har sedan förra helgen huserat i mikrovågsugnen. Efter att jag hade en lite stressig frukost där nån gång ville jag värma tet när jag kom hem igen och sedan glömde jag den där. Ett tag trodde jag att någon hade tagit den eftersom jag en natt glömde balkongdörren öppen… men sannolikheten att någon tar en kopp men inte någon av de datorer jag har är nog ganska liten, försumbar. Jag tackar både mamma för erbjudandet om att låna stora tekoppar samt gish för tipset om att sluta leta – vilket jag redan hade gjort… det går ganska fort att leta igenom standardplatserna i en tvåa.

Och så var det med det. I dag har jag också jobbat min sista dag och är från och numera fri som en fågel. Vad som händer i framtiden får vi se men ett hett tips är att jag kommer grilla lite i sommar. Nån som ska med?

Hälsa tekoppen

MaxH — Mon, 08 May 2006 20:00:55 +0000

I söndags var jag ut till Aros Motorveteraners marknad och åkte dit med pappa på hans motorcykel. När han sa att han skulle åka hoj blev jag lite, hur ska man säga, besviken. Besviken därför att det är lite mer don med det hela, man måste tänka på hur kallt det är i luften och ta på sig, ta med hjälm, ja, allt det där. Det är inte så långt från mig till platsen, men ändå. När vi väl åkte kände jag hur skönt det faktiskt var, jag gillar att åka hoj och sådär. Och luften var inte kall alls, det hade ändå hettat till ordentligt.

På vägen dit märket jag hur andra motorcykelåkare hälsade på oss, något som är ganska vanligt. Jag drog mig till minnes första gången jag skulle åka med farsan på hojjen, han förklarade just det fenomenet. Till saken hör det att pappa ibland förklarar saker man redan vet eller hur saker var på hans tid. Stöddiga jag avfärdade det hela med tanken ”jaja, på femtitalet kanske…” och så åkte vi. Men se där, farsan hade rätt. Snabba sporthojjar som harleys som lutar som segelbåtar i kurvorna, ja, alla hälsade. Och vi hälsade tillbaka. Och i lördags började jag fundera på det där. Varför gör man så? Jag känner dem inte, de känner inte mig, men ändå… Visst, det är ett gemensamt intresse, men jag går inte omkring och hälsar på alla som gillar datorer eller spelar Live for Speed. Jag kom också att tänka på att i Castell de ferro, byn i södra spanien där vi ofta har spenderat somrarna, så har vi också hälsat på kända och okända på kvällspromenaderna. När jag var yngre och stojjade omkring dem och tiggde efter glass mer än att just promenera frågade jag mamma om vi kände de som just hälsade så vänligt Buenas noches till. Nu är ju inte byn speciellt stor och det är många som återkommer sommar efter sommar, men ofta var det helt okända människor. Jaha, okej. Buenas noches på er med då. Jag antar att det har att göra med att man är i samma sits, bildligt talat. Lastbilschaffisar gör samma sak och de tuffar på, hojåkarnas vind fladdrar i håret och i Castell de ferro har man så jäkla tråkigt efter maten att man tar en promenad för att inte stirra in i väggen. Ey mannen, du och jag, vi är nästan samma, jao.

Men till marknaden kom vi efter lite hälsande. Både pappa och jag är skrotsamlare, tyvärr, så vi båda trivs på såna där marknader. De flesta hade redan åkte hem, men det som fanns att se var ändå förvånansvärt olika saker. Det var allt från Opel-kofångare till rattar till gamla biltidningar från 50-talet till 60-talsmopeder till… jisses. Säg nått som inte gick att köpa. En snubbe hade tom en tennkulemotor där som han drog igång, men det är osäkert om den var till salu. Varmt var det och det var trevligt att de hade glass till salu i fikatältet.

Idag efter jobbet höll de äntligen på att asfaltera utanför min port, det har varit uppgrävt där sedan oktober eller nått sånt. Jag tror det var ett panikbyte av någe rör där då. Hur som haver var jag väldigt varm och trött efter jobbet och bestämde mig således att ta en öl på balkongen. Direkt ovanför de stackars asfalterarna. Det var riktigt skönt, man satt och gassade och slurpa på ölen medan tre andra jobbade med den heta asfalten. Kändes nästan taskigt, men jag frågade i alla fall inte när de slutade och andra sådana frågor.

En stund senare gick jag för att göra lite te. Nu är det så här att jag bor själv, lite tråkigt, men så är det i alla fall. Och jag kunde vid min gud inte hitta den tekopp jag använder. Jag har en speciell kopp som rymmer en halv liter som jag alltid dricker te ur. Och den kan bara vara på fyra platser: vardagsrumsbordet, diskbänken, diskmaskinen eller i slasken. I sällsynta fall också vid datorn. Nu har jag till och med letat efter den i sovrummet men utan resultat. På en chat brukar vi skämta om att vi kan ringa borttappade saker (uppkom när en person hade som reflex att ringa sin limpa eftersom han brukade ringa sin mobiltelefon när glömt var han har lagt den) och jag nämnde om någon kunde ringa min svarta tekopp. Man brukar på nått mystiskt sätt hitta sakerna efter att man drar det skämtet, men icke. Jag funderar om diskmaskinen har slukat den. Vad tror ni?

Buenas noches.

Den vänliga supporten

MaxH — Mon, 01 May 2006 19:37:45 +0000

MP3-spelaren fungerar bra och i den hörde jag på jobbet en reklam för Sandå måleri. I den lovade de att sina hantverkare inte jobbar svart. Alltså, om ett företag måste gå ut och lova en sådan sak officiellt är det nått knas. Jag känner inte till dem mer än namnet och antagligen har inte de något att göra med skulden till ryktet bland hantverkare heller. Min pappa inflikade i debatten att det kan vara negativ reklam också eftersom man då vet att de är dyra. Alla mynt har två sidor.

Jag har ett nytt, tillfälligt, jobb. Det består av att koppla elskåp som går till kranar, vi är några stycken från mitt förra jobb som är där. Jobbet är visserligen enklare och, som man säger, softare. Men det negativa är att man måste stå hela dagarna vilket är ganska jobbigt. Men antar att man tränar lite muskler samtidigt…

Förresten, ska berätta en annan sak. I tisdags när jag kom hem var min dator helt död. Efter några timmars pillande verkade det vara nätaggregatet, den manick som ger ström till alla andra manicklar. Eftersom tillverkaren av det ger tre års garanti var det ingen fara med det, däremot var jag inte helt säker och det kunde istället vara fel på moderkortet, manicken som håller koll på alla andra manicklar, och på det var det bara två veckor kvar på garantin på den delen. Som resultat startade jag omedelbart en e-postkorrespondans med såväl tillverkaren till nätaggregatet, Antec, samt inköpsstället för moderkortet, Komplett.se. Alla var mycket vänliga mot mig och Antec sa i princip till mig att lämna in nätaggregatet där du köpt det, Datacorner, en lokal butik över disk. Skulle de krångla skulle jag höra av mig till Antec så fixar de biffen. Skönt där med backup där. Jag antar att de har råd med det när deras produkter är de bättre på marknaden.

Till saken hör att fakturan för nätaggregatet är inte så värst åtkomlig just nu. Jag ringde till Datacorner och förklarade mitt elände och då sa de helt enkelt att jag kunde köpa ett nytt nätaggregat på öppet köp som jag sedan lämnar tillbaka när garantiärendet från Antec är utklarat. Även om jag nu inte kan lämna tillbaka nätaggregatet så ansåg jag det vara värt att spendera 550:- för att kunna använda datorn dessa dagar. Annars hade jag varit utan i säkert tio dagar minst. Fett med credits till Datacorner, Antec och Komplett för deras trevliga bemötande i problemtider.

Våren känns i luften. Skönt tycker jag.

Fem minuters semester

MaxH — Sat, 11 Mar 2006 22:19:27 +0000

Nu börjar jag bli lite rädd. Förra helgen var en katastrof där saker bara fortsatte även efter att jag hade bloggat. Nu har jag inom en halvtimma löst två problem som jag haft ett par månader. Frågan är om jag bör köpa en lott och i så fall om det kan vänta tills imorgon, eftersom det nu är sent och för kallt ute. En olycka kommer sällan ensam, det lärde jag mig förra helgen, men uppenbarligen kommer inte heller en lycka ensam. Det tackar vi för och glömmer irritationerna. Men jag avstår nog från besvikelsen i en lott, jag har aldrig trott på lotterier.

I onsdags åkte jag ner en sväng till Arbetsförmedlingen för att lyssna på information om hur det var att arbeta i Spanien. Hon som pratade hette Isabel och kom från landet i fråga, strax utanför Valencia. Vanligtvis brukar jag lätt tänka på annat efter ett tag i såna situationer men det här tog min fulla uppmärksamhet. Var det finns jobb, vilka branscher, hur det är att bo, semesterdagar, lunchtider… Hon pratade så klart engelska med vi som var där, 25 pers eller så, men när hon sa namn på städer och andra egennamn hörde man den vackra spanska dialekten, annars är det ju vanligare att man hör latinamerikansk spanska i Sverige. Efteråt pratade jag lite och frågade lite extra om att arbeta i just Granada och så och det var helt underbart att prata med henne. Inte för att hon var speciellt söt utan helt enkelt bara för att det var riktig spanska. Spanska skämt, spansk sarkasm… Åh vad härligt. Och i fem-sju minuter var jag i Spanien. Innan jag visste ordet av öppnade jag dörren ut till gatan igen och ute föll snön lätt. Fast det var lätt slog den mig i ansiktet ganska hårt – i fem minuter hade jag varit nere i Spanien och snön som föll på mina kinder drog mig snabbt tillbaka. Det var skönt så länge det varade – oerhört skönt.

Som jag berättade tidigare råkade jag ut för en olycka i pulkabacken för snart två veckor sedan då jag åkte pulka med familjen. Förresten åker min syster hem om ett par timmar och det är så klart tråkigt – men livet har ju sin gång. Vi har idag njutit av den cider hon hade med sig, en speciell cider som tydligen är berömd från just norra Spanien. Den ska hällas upp i glaset genom att slås i kanten på glaset med hög fallhöjd från flaskan. Detta för att man ska syresätta cidern, sedan ska den drickas upp fort och därför häller man bara upp nån eller några fingrar. I barerna i norra Spanien häller kyparn upp till gästerna vilket är en ganska speciell grej. Jag fick prova på och det är inte en helt enkel grej att pricka glaset. Cidern som syrran hade med sig var så klart god och det gick upp i huvudet lika snabbt som när jag besökte syrran.

Förresten, det jag skulle berätta om min olycka tidigare var min rumpa fortfarande gör ont och jag börjar fundera på om man kan bryta rumpan. Ni kan väl berätta det i så fall så man i så fall uppsöker doktorn.

Den som ingen riktig pulka har…

MaxH — Sun, 05 Mar 2006 15:26:39 +0000

Det här med humöret är ganska lustigt egentligen. Igår var det en lite sämre dag för mig trots att det var helg. Diskussioner uppstod på flera håll som senare gick över till irritationer fast jag en gång för länge sedan lovat mig själv att försöka låta irritationer rinna av mig. Istället märkte jag hur det färgade av sig på allt annat som jag gjorde och det är inte guldfärg vi pratar om. Idag vaknade jag med irritationsbaksmällan men nu fick det banne mig vara nog. Man kan, och bör, styra över sitt humör och man bör framför allt inte låta humöret drabba oskyldiga. För två-tre år sedan höll det på att bli skarpt läge med en tjej men det är faktiskt först idag som jag insåg vad jag gillade med henne och gillar än. Hon gör mig glad.

I måndags fanns det bokstavligen talat inget att göra på jobbet. Fast jag var smått försenad kunde jag bara ansluta mig till en klunga som lekte med ett tidtagarur. Klockan nio tog jag semster med tanken på att min syster är och besöker oss, hon bor ju i Gijon, Spanien, annars. (Efteråt hörde jag att en hög människor hade spelat kort i princip hela måndagen vilket gör mitt val till ett helt rätt.) Mamma, pappa, storasyster och jag åkte ut till Björnön och åkte pulka. Eller stjärtlappar var det, kostade 10:- stycket på Jula. Bara tanken att två på 60+ år och syrran som fyller 39 gjorde det hela till en absurd sak när man tänkte efter, jag är ju 30+ nu också. Men det är det jag gillar med min familj. I backen lärde vi känna tre syskon som hade tefatsliknande saker som åkte mycket fort. Vi åkte tåg flera gånger alla sju och det var hur skoj som helst. Vi bytlånade tefat och stjärtlappar och bytte platser och höll på. För min del tog det slut när en av de söta barnen ville att jag skulle åka först i tåget i deras nyaste tefat som åkte märkbart snabbt, och dessutom skulle det åkas i ett guppigare parti. Efter nått av guppen slog jag i rumpan så hårt att jag ännu har ont om jag sitter halvt tillbaka lutat fast det gått sex dagar sedan incidenten. Efter den resan sa minstingen att hon ville att jag skulle åka igen och först, det är roligast då. Jajjamensan, så klart är det roligt att se när gamlingar gör sig illa. Homo-skämten har så klart haglat på jobbet, om att pulkan har hetat Morgan och annat. Man agar de man älskar, heter det ju, och på jobbet älskar vi varandra väldigt mycket.

Jag har motvilligt fallit offer för en reklam, nämligen den där AXE Click-reklamen. Jag smsade in och beställde sån där klick-räknare för 20:-. Jag vet inte vad jag ska ha den till men jag är skrotsamlare helt enkelt. Nu när jag har fått hem den så måste jag räkna något men hemma är det lite svårt. I reklamen går Ben Affleck runt och räknar flörtar men jag är mest hemma på min fritid och här hemma flörtas det lite dåligt mellan krukväxterna och mig. Jag tänkte dock börja räkna hur många reklamer för olika rengörningsmedel det är i timman, tvättmedel inkluderat. Bacillfritt ska det ju vara allting. Reklamfilmen kan du om du vill se här.

Lönt att vara arbetslös

MaxH — Fri, 17 Feb 2006 19:37:42 +0000

Det är märkligt vad ens humör blir påverkat av ens omgivning. Idag när jag vaknade mådde jag bra, nästan på ett strålande humör, delvis för att jag hade vaknat i tid och samtidigt sovit ut. Något som brukar fela på den ena punkten hos mig under veckorna. När jag sedan anlände till jobbet märkte jag att jag fortfarande var på nyvaken-humör men alla andra verkade tro att jag var tvärsur. Deras kommentarer blev jag lite irriterad på. Jag försökte förändra mitt humör fram till lunch men då gav jag upp. Efter lunch var det jag och radion i hörlurarna och jag undvek att prata med andra. Det fungerade på nått sätt. Men vad som hade hänt på morgonen när jag kom till jobbet vet jag inte. Jag tror att det var stämningen på jobbet, det liksom låg i luften. Men jag kan inte minnas att det var någon speciell person. Det var äkta knas men nu är det helg och det är skönt som fasiken. Jag började med att somna helt okontrollerat vid 1430-tiden för att sedan vakna vid 1810 med tron att klockan redan var kväll eller t.om. natt.

HP Pavilion DV4156.
Skön dator.

Jag ringde Resurs Bank här om dagen för att informera mig om hur den försäkring på avbetalningen på datorn jag köpte fungerar. Och det fungerar så att om jag dör eller blir ofrivilligt arbetslös så går försäkringen in och betalar 619:- per månad på avbetalningen. Hippt tyckte jag och la på luren. Helt plötsligt lönar det sig ändå mer att vara arbetslös, diskussionen kring det låter jag ske någon annanstans dock.

På tal om varslet på jobbet – en kille har varit borta på semester/tjänstledigt sedan mitten av december och vet ingenting om det som har hänt på jobbet. Han är dessutom utomlands och chocken han kommer få när han kommer tillbaka är nog inte liten. Tycker ärligt talat synd om honom som får reda på det genom ett brev på hallgolvet.

62 dagar kvar.

Nu är vi här igen

MaxH — Mon, 13 Feb 2006 18:24:36 +0000

Så vad hände egentligen? Jag vet inte. Men nu är vi här, och skönt är det. Ärligt talat var jag trött på utseendet på den gamla sidan och så blir det ju med tiden, man möblerar om och förnyar. Jag funderar t.ex. på att köpa ett nytt chassi till min dator, fast jag inte behöver det över huvudtaget. Antagligen blir det inget av det ändå, chassi alltså. Men på hemsidan har jag i alla fall behållt några uppskattade delar, men nu är de nog ganska trötta då jag flyttat om filer och includes inte längre finns. Men det kommer det med.

Det är 67 dagar kvar av min anställning och det är med blandade känslor jag rör mig på den 21:a april. Det blir ganska naturligt i vilket fall, en för mig ganska passande period som jag har arbetat på företaget. Tycker mer synd om andra som är mer beroende av arbetet än mig, personer som har hängt upp sitt liv på det, ekonomiskt och socialt. Vad som händer efter den dagen är ännu en gåta. Den som lever får se.

Dagens länk får bli till tre filmer som, enligt min bror, är kraftigt nerkylt destillerat vatten. Det fryser inte om det inte rör sig, vilket kan bli ganska roliga effekter när man väl häller ur dem ur flaskan… Se de tre första filmerna här: http://video.google.com/videosearch?q=Super+Cooling&so=0