Daniel och de små tomtarna » Motor

Att kunna bestämma sig

MaxH — Wed, 28 Jul 2010 18:54:27 +0000

Nu ska jag bli lite personlig här.

Jag anser mig alltid ha ganska svårt att bestämma för att göra saker. Många gånger går jag på känn för stunden eller så vad som verkar roligast. Jag har någon slags övertygelse att man ska ha roligt i livet – resten löser sig på nått sätt. Däremot har jag ofta haft svårt att bestämma mig för ibland mest triviala saker och sedan också att faktiskt ta itu med dem. Det är liksom bekvämare att inte ta ett beslut, och det har liksom medfört att man flyter på mest. I en del fall stör det mig mycket, i andra inte alls, men jag lever ett liv därefter. Jag tycker ibland att jag saknar handlingskraft för en del saker, och det har säkert med det att göra.

I vilket fall. Här om veckan så zappade jag omkring på teven och fastnade litegranna på en serie som jag tror hette Eureka. Jag har inte sett den förut och jag såg inte slutet, men denna del verkade handla om nått pollen som spreds över en liten stad i USA, som fick personer att agera lite rakt och ärligt. Det ledde till ganska intressanta saker så klart. Det jag fastnade för mest var stadens psykolog, som givetvis visste allt om alla; vilka som vänstrade med vem, vilka som hade vilka bekymmer etc etc. Påverkad av denna pollen gjorde hon en webbsändning från hennes webbkamera där hon i princip sa att hon tröttnat på alla och deras problem, alla tyckte att just deras problem var största bekymret i världen och så vidare. Hon kom också in på några personer som just hade en del vägval att göra i livet, varvid hon sa: ”Make a decision, and stick to it!”.

Av nån anledning så tog jag åt mig av just det. Kanske inte mest för dess direkta betydelse, även om just den också är egentligen vad jag också behövde höra, men även för att denna uppmaning (i dess situation) indirekt innebär att det är ett spritt problem, att kunna välja ”rätt” i livets vägval är inte många som kan göra. Man vet först efteråt vad som är rätt.

Jag är alltså inte ensam om den saken, jag behöver inte skämmas om jag väljer fel.. Jag skulle till och med vilja hävda att livet går ut på att göra fel (för att kunna gör rätt). Så nu vet ni hur ska göra nästa gång ni måste välja mellan nått.

Ska jag ställa upp i SM och Sommarcupen?

MaxH — Wed, 30 Jun 2010 20:26:38 +0000

Jag har ju börjat köra RC, och det har visat sig att jag har en godkänd bil för att tävla. Jag trodde att det var petigt regelverk för det, men det var det inte. Motorns anslutningspoler ska vara märkta, man får inte ha back och så får man bara använda vissa godkända batterier. Utöver det är det det normala såsom en minimivikt, yttre dimensioner och att man bara får använda tre par däck på drivande axlar. Vad det verkar för mig gäller det bara att programmera bort backen, så är det klart.

Via en vän fick jag reda på vad som behövs göras för att tävla; tävlingslicens och sedan hyra en transponder vid tävlingen. Och en anmälningsavgift till tävlingen. Det finns en utbildningslicens, som man får använda två gånger innan man skaffar riktig tävlingslicens… för det krävs att man går med i en förening som kan utfärda sådan, och sedan be om en sådan.

I vilket fall, det är ju småtrams att fixa, och jag börjar hungra efter nya banor att ta mig an. Weedglade kan jag rätt bra, eller i alla fall till den grad att jag vill ha variation. Förra tisdagen var jag med en bekant till MK Eskil och körde på deras 1:8-bana, det var kungligt roligt fast det blev ‘för stort’ för min 1:10… men det var skoj att testa grusbana. HELT annat körsätt än på Weedglade där man har väldigt mycket grepp på astroturfen. I morgon ska jag med vän till Skarpnäck och köra på deras bana, där SM hålls längre om någon månad. Har kollat på lite filmer från den banan på Youtube (se nedan), och det verkar vara en rätt krävande bana… av föraren alltså.

Så det är egentligen lite träning inför en eventuell tävlingsdebut. Om jag gör det borde jag inte komma sist – det hänger till 80% hur man kör och, well, jag anser mig nog börja hänga med de lite större grabbarna i klubben nu.

Vad är det för nyheter?

MaxH — Tue, 13 Jan 2009 23:45:02 +0000

Sitter, som vanligt, och läser lite nyheter i min Google Reader (underbar tjänst förresten, nyttja den!). Och så får jag upp två nyheter som bara är för bra för att vara sant.

Den första handlar om Formel 1. Jag följer ju cirkusen litegranna och håller mig uppdaterad. Nu är mellan säsongerna och man undrar vad det kommer för nyheter egentligen. I just denna handlar det om Ron Dennis, chefen för McLaren-teamet, som anklagas för att vara homofob. Alltså inte homosexuell, som hade varit lite mer normalt och trendigt i dagens samhälle, utan homofob. Och sedan står detta i texten:

However, back at the team’s Woking HQ, staff remain distraught claiming that the recent case has caused them great hurt and embarrassment, especially within F1 circles where McLaren is widely regarded as the gayest team in the pitlane.

Aprilskämt? Jag vet inte, men jag hade svårt att läsa vidare eftersom jag satt och skrattade.

Den andra nyheten handlar om ett EU-konstverk. En tjeckisk kille fick i uppdrag av Tjeckiska regeringen att göra ett konstverk med hjälp av konstnärer från vart och ett av EU:s medlemsländer, och han levererade sedemera ett konstverk. Nu i efterhand har han erkänt att han istället gjort det med ett par kompisar och hittat på namnen på de konstnärer han sade sig ha samarbetat med. Och inte nog med det, den karta av EU som han skulle göra har han låtit färgas starkt av de fördomar som finns om länderna. Sverige blev en IKEA-låda, Nederländerna är översvämmade, Frankrike har en strejkskylt, Rumänien har en Drakula-park, Bulgarien är en enorm huktoalett (sån därnt hål i golvet) och EU-kritiska Storbritannien är inte ens med. Här någonstans vrider jag mig av skratt för det som konstnären David Cerny gjort och orsakat med hjälp av en åtta ton mosaikkarta. Hans egna kommentar är att sanningen ändå skulle komma ut, och de ville kolla om Europa kunde skratta åt sig själva. Bulgarien vill så klart bli borttagna från verket… och till sist skriver DN:

Tjeckiska regeringen säger att den funderar på vad den ska göra med eländet.

Jag vrider mig nu. Snacka om KonstVÄRK.

Edit: Hittade precis att bbc har publicerat bilder på eländet.

Jag hatar snön.

MaxH — Thu, 04 Dec 2008 12:08:53 +0000

I morse snöade det ganska tungt ner slasksnö, och jag skulle till skolan. Vilket innebär att det bara är att göra det bästa av det och sätta sig på moppen och tuffa ner till tågstationen. Nu blev det inte så tufft alls eftersom det snöade en massa och det var väldigt oplogat överallt. Nåja, det kunde jag ta, det har väl inte hunnit, antar jag. Så jag tuffade ner i 20-25 kmh och med ett par spasmer i benen för att ta emot mig när framhjulet stack åt sidan.

När jag satt på tåget på väg tillbaka tänkte jag att de har väl hunnit ploga det mesta nu, eller i alla fall de mest använda och centrala cykelbanorna. Det sluta snöa i alla fall. Men icke. Inte en enda jävla meter cykelbana var plogad. Och eftersom folk faktiskt måste ta sig till ställen var det mycket mera spårigt nu vilket gjorde det ÄNDÅ svårare att åka med mina breda moppedäck. När jag kommit halvvägs�? tog jag en omväg hem och åkte bland biltrafiken för att kunna åka normalt. Bilarnas breda däck rensar ju vägen från snön effektivare än några cyklar, så de fick allt tåla mina 45 km/h på deras 70 km/h väg en stund.

Seriöst, att inte en enda meter cykelbana var plogad från centralen och hem, fem timmar in på dagen på en vardag, det är inte acceptabelt.

För en drös år sedan hade min familj en liten diskussion med andra spanska släktingar, där spanjorerna tyckte att snö är ju fint och så där, medan vi menade att det är ett helvete att ha att göra med. Visst är snön fin – när man åker skidor eller den ligger på bergstoppen. Ska man till jobbet, skolan eller överhuvudtaget bara fram är snön bara och endast i vägen. Vill jag se nått vackert kan jag köpa ett vykort. De spanska släktingarna misslyckades att förstå oss.

Hundägare – håll koll för fan!

MaxH — Fri, 19 Sep 2008 15:19:10 +0000

Förbannade jäkla hundägare alltså. Ni måste lära er hålla koll på ert.

I morse, på väg till skolan, som vanligt på moppen ner till tågstationen. Åker väl i 35-40 och kommer till en skymd högerkurva. Ett par meter in på kurvan ser jag tre äldre personer som står mitt på cykelbanan och konverserar. Okej, jag får åka runt dem, hinner jag tänka och jag justerar svängen lite. När jag är två meter ifrån dem (i farten alltså nån sekund ifrån dem alltså) ser jag hur det också är en skymd liten hund mellan dem, jag gissar på terrier. Här hinner jag inte reagera ytterligare för att justera svängen, och eftersom de redan stod mitt i så var det så klart bara nån halvmeter ifrån. Jag hinner nästan hoppas på att det är en sån där hund som pallar av trafiken.

I skolan finns det ett talesätt som säger att det är skillnad på att sparka en boll och en människa, med betydelsen att om man sparkar på en boll så vet man ganska exakt vad som ska hända, medan om man sparkar på en människa kan egentligen vad som helst hända. Denne kan sparka tillbaks, bli arg och börjar gorma, springa rädd därifrån, står tyst chockad… ni förstår nog vad jag menar. Och med hundar är det på samma sätt. När jag kommer närmare vet jag inte hur den hunden är uppfostrad, dess personlighet eller hur den kommer reagera.

Det var inte en sån där hund som pallar av trafiken. Denna gråa terrier bestämde sig för att attackera mig, alltså skälla och springa ut ur den triangel av personer som stod mitt på cykelbanan i den skymda svängen. Rent reflexmässigt ryckte personen på andra ändan av kopplet till och för hunden var det ärligt talat tur. Annars hade jag definitivt kört över den där jycken och jag hade teoretiskt kunna sätta en svans på mitt fordon.

Jag kan ta att det står folk mitt på cykelvägen, jag har gett upp tanken att få folk att gå ur vägen. Jag har en högre kännedom och förväntan om hur människor reagerar i situationer än hundar, människor förstår att man ska akta sig om det kommer något mot en, med undantag av barn, som dock syns tydligt och man givetvis tar det lugnt. Och ser människor ändå inte en kan man tuta till för att göra dem uppmärksam om att de kanske borde flytta på sig eller vare nu kan vara. I trafiken försöker jag alltid vara övertydlig med var jag vill och ska.

Jag har fått nog av ovarsamma och icke uppmärksamma hundägare. För nått år sen skulle jag svänga vänster i en T-korsning och en hundägare hade sånt där jojjo-koppel – han skulle gå rakt på. Jag fick sakta ner eftersom våra vägar korsades i min sväng, och hunden fortsatte gå till andra sidan, medan hundägaren stannar kvar med utdraget koppel. Så nu var det ett snöre mitt över stället jag skulle gå på och, tja, jag ‘viftade över’ honom.. varid han tackar mig. Som om jag hade ett val? För fan, håll koll på ert! (Och förresten borde de kopplernas snören vara mycket synligare!)

Man ska så klart inte dra alla hundägare över en kam, men vad ska jag göra när det finns massor av fler exempel på samma sak? Jag ogillar skarpt när en hundägare rastar hunden (speciellt utan koppel) och inte ser att jag närmar mig. För även om hundägaren vet hur sin hund är har jag inte en aning vad som kan hända. Jag har för länge sedan fått nog – kan ni inte hålla koll på ert djur när ni befinner er i trafiksituationer ska ni för fan inte vara där. Ni utsätter er, ert djur och mig för fara!

Jag kanske borde åka på vägar istället (och det gör jag till billisternas stora förtret – inlägg om det kommer nån dag), men så länge jag har laglig rätt att åka på cykelbanorna i stan kommer jag göra det när jag känner för det. Och då ska ni för fan hålla koll på det ni ansvarar för!

SJ-rapport: Till etuna, 0835. Litet tågset ankommer i tid, avgår tre minuter sent (eftersom de gamla tågen bara har två ingångar).

Totalt hittils: 53 minuter.

Fixa groparna, lugna ner er och släpp antaganden

MaxH — Thu, 08 May 2008 12:29:48 +0000

Nu när det börjar bli vår är det också skönare att åka runt på moppen. Gruset är borta och vädret är varmt. I samband med att det blev ny kurs i skolan som har föreläsningar endast på eftermiddagarna slipper man ta på sig en varm jackan på morgonen och sen bära den resten av dagen, eller svettas med den på sig. Fett skönt.

Men jag har mer och mer börjat störa mig på hur ojämna Västerås cykelvägar är. Just därför har jag börjat åka mer och mer på gator och vägar, men delvis också eftersom det nu är vår så börjar alla ovana cyklister också ut å vingla runt utan att veta var de ska. Och innan någon frågar så, jo, jag går givetvis köra på gator och vägar med min 30-km/h-moppe. Motorvägar är off limit dock, förståerligt. Det är inte så värst angenämnt att åka på 70-vägar heller så jag undviker dem med.

Men det sjuka är många billister som måste störa sig på att jag åker på vägen. Och de som har släp, husvagn eller förresten allt som inte är en normal bil. Att jag sedan faktiskt åker 50 kmh på en 50-väg spelar ingen roll. Inte heller att bilen som åker om mig ska svänga av till höger om tio meter. Gisses alltså, lugna ner er.

Jag förstår dock att problemet är tvåeggat. Många antar när de ser mig att det är en 14-15-åring bakom styret som skiter i sig själv och andra, utan något som helst trafikvett. Ibland har folk stoppat mig och sagt åt mig om nått och de blir alltid förvånade när jag svarar förklarandes eller bara ber om ursäkt, utan att vara arg tillbaka. Jag antar att de hade förväntat sig att jag skulle ge dem ett finger tillbaka och sen bränna iväg.

En sak är säker dock – så länge stans cykelvägar är så gropiga som de är och det är lagligt att åka på gatorna så kommer jag fortsätta göra så.

Gårdagens F1-cirkus

MaxH — Wed, 26 Mar 2008 17:30:01 +0000

Idag såg jag halva ”Formula1: Lap Of The Gods” där en bitter kommentator visade lite filmer från 80-talet där de hade on board-kameror vid träningar. Tekniken då var ju inte inte riktigt lika… liten då så det blev mest vid träningar man fick se. Den bittra kommentatorn överöste en del gamla banor med antingen kritik över hur de kunde ens bli valda och använda i flera år, eller hur underbara de är och hur andra kunde användas när det fanns så fina som just dessa. När man lärt sig att ignorera kommentatorn var det riktigt skönt att se dessa gamla superstarka turbomotorer vråla på när de väl fick in växlarna. Det hade ju vanliga H-växlar där ett tag. Att se de gamla fyrkantiga kärrorna spinna loss och få släpp i kurvorna, höra turbon ‘hosta’ när de släppte gasen… det var nog länge sen jag fick en sådan tillfredsställelse faktiskt.

Nu har de (äntligen!) tagit bort antispinn och bromshjälpen i dagens F1-cirkusen och.. äntligen kan vi få se lite riktigt bilkörning. Australiens race brukar visserligen ha många krascher, men att bara sju bilar av 22 tar sig i mål säger nog en del om de hjälpmedel de haft hittils. Jag fick också lust att hitta nått bilspel där man kunde köra på Long Beach (USA) samt gamla modellen av Kyalami (Sydafrika). Får se om jag gör slag i saken, det är mycket jag tänkt göra.

Att längta…

MaxH — Fri, 23 Feb 2007 22:32:45 +0000

Uff. Riktigt nära var det att datorn som bland annat bloggen och min övriga hemsida på skulle gå åt fanders. Jag kom åt datat å sådär via nätverket, men dessvärre var att den även var lekstuga åt utvecklingsarbetet för en hemsida jag höll på med. Det finns en snubbe som heter Peter som bor i Södertälje som kan det här med datorer lite bättre än mig, så han fixade det åt mig, om än temporärt. Nu är jag skyldig honom några tjiiisburgare. Sen försvann lösenordet till bloggen, men det fixades rätt snabbt, tack och lov. Hemsidan jag gjorde är numera uppe och fungerar där den ska. Lovade Peter att ‘wipe:a’ servern, alltså installera om den, men fasiken vad man drar sig för det. Bilderna fungerar inte just därför förresten, så det får ni vara utan. Och längta lite. Jag kan ju blogga nu iaf i lugn och ro.

På tal om att längta så längar jag till Spanien. Det var typ… tja, tre år sen jag var där? två i allafall och det är på tok för lång tid för en som har massa släkt, bekanta och vänner där. Det sorgliga i kråksången är att jag inte har den blekaste hur jag ska komma dit, att vara student är fattigare än vad jag trodde. Det är än lite tid kvar och längtan består.

Det här med snön är något jag längtar försvinner redan. Jag åker som bekant moped till tågstationen och nu är det inte roligt längre. Okej om det är snö och bara snö men när det är snö och under flera centimeter tjockt lager is, men bara här och där, så man åker å far i sidled farligt mycket, då är det inte roligt. Visst, det är smådåraktigt att åka på två hjul på vintern…. alternativet vore att åka buss istället, och gå upp en halvtimma tidigare. Nähe ni, det får fortsätta vara rally på morgnarna, och återigen en bestående längtan på barmark. Utan grus.

Jag har varit täppt i nästan senaste dagarna och idag bestämde jag mig för att limma på märken på studentoverallen. Nästäppan släppte rätt snabbt kan jag säga.

Nu har jag tre bloggar! den senaste är här, mobiltelefonfotoblogg.

Mönstrat eller inte?

MaxH — Sun, 28 Jan 2007 10:21:40 +0000

”Äntligen här” skrev jag sist som rubrik… Många läste bara rubriken å så fick man skit för det – ironifaktorn var ju i själva inlägget! Sickna läsare man har alltså.

Jag ramlade med moppen i förrgår, riktigt obehagligt var det. Inte för att det gjorde så hemskt ont och inte heller blev det några skador på moppen, utan därför att det händer så jäkla lätt att förlora kontrollen. Så nu går jag och småhaltar med ömt knä och axel. Naturligtvis får jag skylla mig själv för att jag har nästan slicks på framdäcket, men tycker att de kan ploga även när det bara kommer 3-4 cm snö. Det är trögt som fasiken att cykla i med. I alla fall funderar jag på att fixa mönstrat däck fram med, bak fixade jag för nån månad sen då det ändå var punktering i det slitna däcket… Måste i så fall byta nu om det ska vara nån idé alls.

Träffade en… höll på att skriva barndomskompis och det är nästan det, jag har känt henne i nästan mitt halva liv. Det var några år sedan sist, det blir ju svårt att ses när man bor på andra sidor av samma land. I vilket fall var det jätteskoj att träffa henne och hennes 9 månader gamla dotter. Söt sak.

Och pratar vi skolan så har jag nu klarat min andra tenta – det hängde på håret trodde jag men jag bommade bara en poäng av de frågor jag svarade på! :) 20 högskolepoäng nu, trallala!

Nu handlar det om mopeder

MaxH — Sat, 27 May 2006 00:02:19 +0000

Jag köpte en moppe för snart två veckor sedan. Första reaktionen från en miljömedveten tjej var ”Varför åker du inte cykel istället? Billigt och motion ingår.” Tja, jag är bekvämt. Och så är det roligt att åka motordrivet. Fördomarna mot mig har kommit som hagel och jag antar att jag får tåla det. Men faktum är att det är närmast en idioti att ha bil när man bara rör sig inom stan. Hursomhelst, det är hur skönt som helst att inte behöva gå, cykla och tigga skjuts till saker och ting. Mamma nästan tvingade mig att välsigna den (jag är ju katolik) och jag bad prästen att specifikt välsigna motorn vilket han var snäll och gjorde. Den var förresten välsignad innan jag försäkrade den… lite skoj tanke. Hur som haver så sa prästen att en välsignelse inte är någon garanti för att saker ska hålla. Vi får hoppas att det hjälper, den gamla moppen hann aldrig bli välsignad innan den skar ihop…

Jag har ägnat några dagar att fara omkring i Västerås och liksom upptäcka såna här dolda ställen samtidigt som jag lär känna hur moppen är. Jag hittade typ sex bilvrak på två dagar och kom att tänka på miljön igen. Min gamla mopeden har, tack vare farsan, reparerats för att säljas och idag passade vi på att ta en mopedtur han och jag. Kändes lite konstigt först men det var skönt ärligt talat. Nu säger farsan att han vill behålla den gamla moppen…

Under mina upptäcksfärder i stan har jag insett att det inte finns några riktigt sköna cykelbanor i stan för att nöjesåka på, fast jag bor i cykel- och gurkstaden. Guldkornen är få även om de finns. Det är ju bara sååå tråkigt med cykelbanor som går bredvid en stor väg och är rakare än vägarna genom öknarna i USA. Och trots att Västerås har sloganen ”mälarstaden” går det inte att ta sig på cykelbana varesig längs med mälaren någon längre sträcka eller bredvid svartån genom staden, utan bara bitvis. Trist tycker jag.

På det här har man nu blivit arbetslös ”på riktigt” nu och börja dra igång allt det som det innebär. Har inte haft så mycket tid ledigt ändå, det har varit ärenden och måsten ändå, men det har varit på en lagom nivå. Någon dag var jag av uttråkning nära att ringa farsan och fråga om man skulle hitta på nått. Istället moppade man till IKEA för att köpa till laptophylla och datorhållare till mitt datorbord och råkade på en f.d. arbetskamrat. Femton skratt och två korvar senare moppade man hem, lagom avslappnad på sin sköna Honda SFX 50.