Daniel och de små tomtarna » Skola

Papper, underskrifter, frimärken, kuvert…

MaxH — Wed, 10 Feb 2010 23:15:46 +0000

Här om dagen sade jag upp min före detta linjeförenings webbutrymme, då det var jag som var sista webbansvariga och de nu istället har fixat en blogg. Företaget ville då ha ett papper med mitt namn, kontonamn, signatur etc. Då jag inte köpt frimärke eller kuvert senaste fem åren tyckte jag att de hade mage att krångla, speciellt då att beställa det gick på fem minuter utan någon som helst papper.

Så jag funderade på hur jag skulle lösa det smidigast. Det blev att jag gjorde ett .doc-dokument, med ett infogat foto på min signatur (som jag photoshoppade för att få svartvit utan gråskalor för att få bort ‘fotografi-effekten’). Dokumentet mailades till en vän som sedermera faxade in dokumentet åt mig. Hyfsat smidigt i alla fall, istället för att fysiskt behöva gå till en affär, köpa kuvert+frimärke, göra dokumentet och hitta någon med skrivare.

Jag undrar vad de hade sagt om jag hade mailat in det där dokumentet till företaget. Det hade fått exakt samma sak, men på annat medium.

Skolan har inte glömt mig

MaxH — Wed, 26 Aug 2009 14:51:12 +0000

Helt jävla otroligt. MdH knullar vidare.

Kort resume; Jag pluggade Innovationsprogrammet, med inriktning Informationsdesign. Jag har redan gjort examensjobbet i Innovationsteknik (nåja, lite kvar att göra). Jag hade i höst tänkt göra exjobb in informationsdesign. I mars ‘tvingas’ jag att läsa en kurs som är förberedande för exjobbet, något jag redan har läst i innovationsdelen mitt programmet, men måste läsa igen eftersom detta är en annan inriktning.�? I början av maj får jag av den vikarierande studievägledaren reda på att jag INTE går att göra exjobbet i höst eftersom det är brist på handledare, utan jag får i så fall göra det med de personer som går informationsdesign-programmet, alltså på våren 2010. Givetvis blev jag då arg eftersom den ordinarie studievägledaren inte sagt nånting om att det INTE gick, under alla mina besök under mina tre år som jag studerat. Eftersom jag då inte kände för att läsa strökurser i 9 månader i och med lån och annat så sket jag i det och började ett liv utanför skolan.

Idag kommer det ett mail från en lärare med instruktioner över vad jag behöver göra för att läsa kursen där man gör exjobbet i höst 2009.

Borde inte även en vikarierande studievägledare kunna utföra sitt jävla jobb? (”Nej, dom har ingen aning då det är nån tjomme på institutionen vars jobb det är att ordna en kurs och inte kan/hinner/orkar och sen ”glömmer” berätta det för någon” tycker en bekant till mig. Det ligger något i det. ) Och dessutom, borde inte en ordinarie studievägledare och en vikarierande säga samma sak om såna här viktiga saker?

Är det här ett sätt att knulla eleverna även efter att de ‘slutar’? Återigen: PLUGGA ALDRIG PÅ MDH! Jag menar verkligen det, även om det är sista skolan kvar på planeten, du trivs bättre på McDonalds. Något är seriöst fel på den där skolan.

Resultatet i mitt fall är att jag har läst kurser till ingen som helst jävla nytta, tidsförlust där jag skulle kunnat ha läsa andra INTRESSANTA kurser, och naturligtvis onödiga skulder hos CSN som jag får betala. För att inte säga avsaknad av den utbildning jag skulle vilja haft.

Vad som händer nu? ingen jävla aning… jag vet varken eller, upp eller in eller ut eller ner, knappast heller fram eller bak.

Dont mess with Texas, Västerås eller upphovsrätten

MaxH — Sun, 19 Apr 2009 20:50:26 +0000

PirateBay är så klart veckans snackis, utan tvivel, och det är så klart därför PiratPartiet fick ett rätt friskt uppsving av medlemmar. Sen kom en stor, av mig ogillad, kvällstidning och skrev om uppsvinget, vilket gjorde att det nu ökat lika mycket till. Även om jag tar den ökningen med en nypa salt på grund av tidningens populisminställning och äckliga retorik på löpsedlarna (som uppenbarligen fungerar på dess läsare), är det så klart ändå välkommet. Miljöpartiet försöker dissa PP också, på något märkligt sätt.

Men jag tänkte hålla mig ifrån TPB och PP i denna post, så bra gick det. Istället reagerade jag lite på denna nyhet. Samtidigt som jag läste den kom jag ihåg en föreläsning då läraren tog ett rätt underbart exempel. Delstaten Texas i ett stort land hade problem med nedskräpning längs med bilvägarna och skulle satsa på en kampanj. Inför kampanjen gjorde de en undersökning om vilka det var som skräpade ner, för att sedan rikta kampanjen mot just dem. De kom fram till att det var den lägre inkomstklassen som ofta körde pickups, ”white trash” nämde läraren. Såna där tuffa nissar som inte bryr sig speciellt mycket om miljön.

Jag kan erkänna att jag inte hade nått riktigt bra grepp för kampanjen när jag satt där och lyssande på läraren. När han sedan berättade den tyckte jag den var smått genialisk. Den heter ”Don’t mess with Texas” och har just sån där tuff macho attityd. Ni kan se exempel på reklamfilmerna här, se speciellt den med Ed ‘To Tall’ Jones och Randy White (längst upp till höger) och den andra med Mike Williams (nere till vänster). Att de har kändisar med sig gör ju också sitt så klart.

Med den reflektionen kan jag inte direkt känna att det Park och Idrott försöker göra genom att inte städa kommer att fungera, även om det är hedervärt och väcker eftertanke. Däremot kommer de fyllefjortisar som faktiskt skräpar ner efter sig på nätterna knappast bry sig. En målgruppsanpassad kampanj vore nog ganska mycket bättre – just nu består den av två artiklar i den lokala blaskan som, jag gissar, har mest läsare över 30-strecket.

Så var vi bara två, eller ”the saga of MdH continues”

MaxH — Mon, 06 Apr 2009 15:41:47 +0000

Återigen har MdH fastnat med pitten i rävsaxen och jag börjar tappa räkningen. Tålamodet finns eftersom det är så kort tid kvar och man är van. Dessutom har jag inget val än att tackla den skiten.

Bakgrunden är att jag studerar Innovationsprogrammet, med inriktning Informationsdesign. Som alla vet handlar innovation om att kunna leverera en ny tjänst eller vara till marknad (alltså inte bara hitta på den), medan informationdsdesign handlar om att utforma information på ett sätt som passar situationen (såsom trafikskyltar, flygblad, manualer eller nödstopknappar). Programmet är upplagt att första året är läses innovation, andra året läses inriktningen medan tredje året är det uppdelat: femte terminen läses innovation och sjätte läses inriktningen. I min inriktning var det inte planerat att vi skulle få examen i informationsdesign, men vi var ett gäng som ändå ville göra det. Med hjälp av studievägledaren trixade vi och till slut skulle vi kunna göra examensarbete under hösten. Detta har varit planen sedan förra våren.

Nu är den ordinarie studievägledaren sjukskriven och det är dags att söka kurser för hösten. Då jag inte hittade examensarbete-kursen som jag måste söka för hösten hörde jag av mig till vikarierande studievägledaren. Här är det en tidsperiod som är fyllt av en dimma av telefonsamtal mellan studievägledaren, programansvarige samt besök till demsamma. Resultatet är att det inte är självklart alls att jag kan få göra examensarbete under hösten då det är ont om personal att agera handledare. Med största sannolikhet måste jag vänta till nästa vår för att kunna göra det. Om jag fortfarande vill då alltså. Programansvarige skrev dock upp mig på någon slags lista som de ska titta på när de har nått tjänstgöringsmöte, men det lät inte riktigt som om det skulle ge nått.

Det är en vecka kvar på tiden att ansöka kurser. Situationen ställer till det för mig, jag hade tänkt plugga till jul, eller i alla fall till nån gång i höst. Nu är alternativet att

Söka kurser att läsa intressanta kurser under hösten. Känns dock som att kasta pengar i sjön. Även om det finns några intressanta saker att läsa om är det inget jag behöver i mitt yrkesliv. Dessutom finns det fler intressanta kurser på våren, dessvärre.
Jobba och sen göra examensarbetet i infodesign under våren. Det känns inte som det är något man har lust att gräva i då, när man varit från skolan i ett år.
Jobba och överge den planerade studierna. Det känns ju lite snopet även om det bara är en kurs till. Det betyder också att jag kommer sluta skolan sista maj.

I vilket fall kommer jag givetvis gardera mig och söka kurser (vilka återstår att se, utbudet är inte så jäkla strålande) så får vi se om jag tackar nej till dem sen eller inte. Som en reservgrej ska jag kolla om jag dels kan söka kurser på andra orter på distans och/eller kanske göra examensjobb på distans på andra orter.. eller nått sånt.

Samtidigt som jag trivs i skolan och gillar att plugga intressanta ämnen vill jag verkligen komma ifrån detta återkommande strulande som MdH verkar ha som policy. Medan innovationsdelen av mina studier har flytit på som smör i en teflonstekpanna har inriktningen varit ett ständigt kaos av inställda kurser, orelevanta kurser och kast mellan studienivå. Här om dagen kom jag att tänka på att jag har studerat med både infodesign-ettor, tvåor och treor. Det känns ganska skadat.

Återigen, jag kan knappast rekommendera att du studerar på MdH.

Som grädde på moset fungerar det ju tyvärr så att folk inriktar sig mer och mer på vad de vill läsa. Första året i skolan hade man underbar sammanhållning med femtio personer och 10-150 personer bodde i Västerås vilket gjorde att man alltid hade sällskap på tåget till skolan. Andra året, då inriktningen började, blev man en grupp på tio-tolv pers. Nu på sista ordinarie termin är det bara jag och en till tjej kvar på från den ursprungliga klassen som måste blandas med infodesign-klasser, och de har ju redan sina bekanta och grupper. Lite emo blir jag när jag tänker på den underbara första terminen…

Ipred?

Det aprilskämtet har ju nu blivit roligt. På riktigt alltså. Antipiratbyrån har ju blivit anmälda för dataintrång, och beviset är deras egna ‘IPRED’-ansökan!

Vad är informationsdesign?

MaxH — Tue, 24 Mar 2009 10:42:10 +0000

Det här är informationsdesign!

Jag trodde jag var smart (eller: Historien om hur man slipper handla bröd)

MaxH — Thu, 05 Mar 2009 21:32:30 +0000

Jisses vilken dag…

Det började redan inatt med att jag bara sov fyra timmar, eftersom jag är med i en Facebook-grupp kallad People who don’t sleep enough because they stay up late for no reason. Idag var dessutom en väldigt packad dag i skolan, t.om. på lunchen var jag tvungen att gå igenom material som vi skulle diskutera på eftermiddagen i grupper. Kring tvåtiden på eftermiddagen började det kännas att jag behövde sömn. Grupperna i diskussionerna består av sex tjejer och mig. De svävar ut gång på gång och jag får påminna dem gång på gång om vi kan fortsätta på det vi ska göra. Jag vill hem, och jag måste göra den här skiten efter att jag pratat klart med er. Precis, efter gruppdiskussionerna blev det dock ändå att att redigera sitt egna diskuterade arbete med de förbättringsförslag som kom fram… eller göra det hemma och åka in till skolan imorgon fredag bara för att lämna in det i pappersform i lärarfacket (eftersom läraren är rädd att deras mailbox blir full. Som om det vore vårt problem…). Eftersom jag måste ta en halvtimme tåg för att komma till skolan och en till halvtimme för att komma hem var det inte så värst lockande, alltså gjorde jag det efter gruppdiskusen idag, trots att jag var jävligt trött.

Klockan fyra insåg jag att jag inte kommer komma med 16:53-tåget hem, alltså blir det17:53… kommer till Västerås halv sju, hemma kvart i sju, en liten siesta vill jag nog ta mig då, tänkte jag. Klockan närmar sig 17:30 och jag fick stressa ihop mitt arbete, häfta ihop, lämna in, småspringa till tåget. Fasiken vad skönt att ha det gjort.

På min nyckelknippa har jag mitt USB-minne som jag använder bland annat för skolans räkning. I morse när jag åkte till skolan kom jag att tänka på att jag ofta glömt USB-minnet i skolan i någon dator och därför fått be någon ta hand om det eller hämta det i receptionen följande dag. Jag kom då på den briljanta iden att inte ta loss det från nyckelknippan, så jag kommer ihåg att ta med mig USB-minnet.

Jag trodde jag var smart. Runt klockan 18:16 anländer tåget till en station på vägen vars byhåla heter Kolbäck, och jag inser att jag har inte nycklarna på mig. Helvete. Kuk. Jag kände efter i fickan igen. Jag insåg att jag inte hade något minne av att ha tagit ut USB-minnet när jag rusade ifrån datorsalen. Nycklarna och USB-minnet var kvar i en annan jävla stadhelvete, och jag var på väg ifrån den jäkla stan. Jag är trött, jag vill hem. Fan.

Tåget anlände klockan 18:27 till Västerås och jag skulle kunna ha tagit 18:35 tillbaka till Eskilstuna, varit där 19:07 och sedan fått vänta 45 minuter och tagit 19:53-tåget hem för att vara i Västerås 20:27. Dels var jag inte helt säker hur tågen går efter 18, dels kändes det fan inte lockande att vänta i 40 jäkla minuter i en stad jag inte vill vara i, ensam. Jag ringde farsan, ber om skjuts och mutar med pizza. Han gick med på det, om än inte helt pigg att avbryta det han höll på med.

I skolan visade jag runt farsan, försökte få honom att förstå lite vad design handlar om. jag visade kaffekannan för masochister (som du ser exempel på här till vänster), Porathes 3D-navigeringsystem, lite filar och filmaskiner som finns kvar till minne av att lokalerna är Öhbergs gamla berömda filfabrik, samt lite annat. Jag tänkte att det kan väl vara skoj för honom att se. Lite fjäsk sådär. Vi anlände till Västerås strax efter 20:30 och börjar diskutera om jag ska hämta moppen först, var vi ska äta etc. Vi bestämde att pappa lämnar mig på stationen för att jag ska hämta moppen, pappa kör hem bilen och tar cykeln till en närbelagen pizzeria medan jag åker moppe dit. Första pizzerian håller på och stänger, det blev en annan. Strax efter nio fick vi vår pizza, mitt i den inser jag att jag inte hade bröd hemma. Perkele. Ni som känner mig vet att jag älskar frukostar. Ta det lugnt, kanske se på film… det är min visa (när man inte ska till skolan eller dylikt).

Farsan erbjöd mig en rågsiktkaka som han hade fryst hemma, jag avstod först. Sen insåg jag att jag måste bara offra fem minuter till och ett hej till min söta mor för att imorgon ha frukost. Jag var nära att inte orka bry mig om nått för resten av dagen, men logiken sa att jag borde följa med. Så blev det.

Imorgon har jag frukost. Och jag är nu, klockan 22:00, äntligen hemma. Och detta var bara meningen att bli en lite notis om dagens fail. Medan jag inser att jag har åkt över Kvicksunsbron fyra gånger idag och att äventyret kostade mig 212:- (nåja, jag fick kvällsmat också…), citerar jag mitt makromeddelande jag har i bilspelet LFS:

”IS THAT A HUGE FAIL IM SEEING?!”

Yes. Godnatt.

Mission: Att uppleva livet

MaxH — Sat, 28 Feb 2009 13:29:16 +0000

Jo, jag kände killen jag skrev om här nedan. Han slängde in handduken. Suck. Inte så att vi pratade ofta, men vi var tighta, i alla fall från min sida. Så det var givet att man bröt ihop när man hörde om det…

Men på nått sätt snurrar jorden vidare, vare sig man vill eller inte och oavsett vilka problem och tankar man har. Jag såg på filmen Yes Man här om dagen, en skräpfilm där en deprimerad och lite isolerad kille som inte beblandar sig så värst mycket med folk, går med i en förening där man ska säga ja till utmaningar och förslag. Filmen är skräp som sagt, men detta fick mig att se insikten att jag vill uppleva mer än vad jag gör. Egentligen är det vrickat, då en grundläggande grej i innovationen, som jag pluggat i 1½ år nu, är att just våga blanda sig och kasta sig ut i okända världar. (En klasskompis åkte ner till Barcelona utan att ha varesig boende eller jobb klart. Det slutade med att hon levde där en sommar med boende och jobb.) Sen fick jag reda på det som föranledde föregående bloggpost… Den kvällen satt jag ihopbruten med sprutande tårar och chattade med�? min mamma utan någon större kontroll över vad jag sa. Jag sa vad jag kände och ville göra.

Jag vill åka till Oslo och S:t Petersburg eftersom jag aldrig varit där fast det är så nära dit. Dalarna funkar säkert också bra. Tälta en natt i skogen. Leva livet med folk. Med vänner, kära och familj. Göra mer saker och uppleva mer. Det kanske är skitkallt och tråkigt som fan i Oslo, men då har jag i alla fall varit där, det har inte du.

Och det gäller än, livet är inte så jäkla långt. Den här tankegången har satt väldigt stort intryck på mig. Nu är det bara handlingskraften kvar för att göra det. För inspiration till detta, kolla på Steve Jobs förklara sitt liv på 14 minuter.

På tal om innovationstänk så hittade en film på Youtube som är lite lagt åt samma håll som Härén (se från kunskapens dag, del 1, 2, 3, 4). Om var det ekonomiska centrumet egentligen ligger i världen, om hur unik du egentligen är. Om hur snabbt informationssamhället faktiskt är idag. Snutten är fem minuter lång, och du vill se den.

Efter så här djupt och seriöst inlägg vill jag bara propsa på er en enda filmsnutt som är en minut lång. Det är dagens humorinjektion. Om du bara ser en enda film, se denna.

Kram på er.

Varför du inte ska läsa på MdH

MaxH — Mon, 16 Feb 2009 15:14:09 +0000

Jag studerar Innovationsprogrammet, med inriktning informationsdesign. Dessutom finns det ett program som heter Informationsdesign som har tre inriktningar (Rumslig gestaltning, Informativ�? illustration och Textdesign), men det är inte det programmet som jag går alltså. Programmet jag går, med dess inriktning, är inte tänkt att kunna ta examen i, men med lite pussel har jag med hjälp av studievägledaren valt kurser jag måste gå för att få ut en examen. Redan i höstas började jag skriva min C-uppsats i innovationsteknik, men tanken är alltså att också kunna ta ut en examen i informationsdesign kommande höst.

I skolan har det ständigt varit strul för mig som student vad gäller kurser och deras upplägg. Det har främst varit det i inblandningen av min inriktning, och hittills har jag nog kunnat sett mellan fingrarna då lösningarna oftast varit okej. Dock inte jämt. Nu är vi inne i nån slags upptrappning av strulet och dramat. Tack och lov har de numera lagt ner den inriktning inom innovationsprogrammet som jag går, men det hjälper ju inte oss tre som går tredje året�? eller de som går andra året, vi sitter ju i smeten ändå.

Strul alltså. Drama, typ. Idag började en ny kurs, Vetenskapliga metoder. Allt rätt så här långt, detta är en kurs som jag måste gå för att kunna ta ut en examen i informationsdesign. Lärare pratar lite med mig innan föreläsningen börjar och säger att hon är rosenrasande på ledningen eftersom vi går denna kurs.�? Den är nämligen en introduktion för personer som vill skriva C-uppsats i informationsdesign. Alltså, man lär sig skriva vetenskapligt och varför etc. Något vi studerade redan för ett halvår sedan som en del i en annan kurs.

Jag tänker att det säker inte är så farligt, utan sätter mig medan läraren går igenom kursinfo-PM:et med klassen. Jag inser att det är så farligt. Jag har gjort varje moment förut, jag känner igen varje grej. Det är annat upplägg så klart, men allt känns igen. Och det vi ska lära oss av denna kurs är detsamma som vi ska lära oss av den kursen vi redan gått. På rasten pratar vi lite mer med läraren som löst spånande att vi kanske kan få istället göra arbete mot en (forsknings)artikel, eller liknande. Hon skulle återkomma efter att pratat med folk.

Läraren har pratat med kursansvarige för informationsdesignprogrammet och säger att vi måste göra kursen som den är. Jag har bråttom till tåget och hinner inte prata så mycket med henne. På väg hem möter jag en till person av oss tre som är i den här situationen, och jag skvallrar om det jag hört. Hennes spontana reaktion blir ”Jag hoppar av kursen!” Jag vet inte om hon kommer göra det men det var det var först då jag insåg det avsaknaden av logik att vi ska lägga ner tid och betala pengar för att lära oss något nytt, samtidigt som vi faktiskt inte gör det! Väl hemma ringer jag upp denna programansvarige, berättar om bristen på logik i situationen�? och ber honom titta på detta igen, vilket han ska göra. Efter ca en timma, kanske en och en halv, ringer studievägledaren upp mig och bekräftar att jag måste läsa kursen för att kunna ta examen i informationsdesign. Jag försöker förklara för henne att det är att kasta pengar och tid i sjön, varvid hon bara beklagar att det är så. Stundom skyller hon på att programansvariga inte pratar med varandra, stundom råder mig att prata med dem, stundom inte vet hur detta kan lösas. Hela tiden mycket förstående, som om det hjälper mig.

Fattar ni vad hon säger? Vi måste läsa samma sak igen! Fast det är samma moment och vi inte får ut ett jota av kursen. Vi måste betala pengar och spendera tid på att inte lära oss något nytt!

Och så vädret. Rättegången startade idag och det var mestadels sömngivande predikan från åklagaren, allt måste vara så övertydligt. Det mest intressanta är nog detta och detta.

Let the games begin

MaxH — Wed, 11 Feb 2009 23:22:59 +0000

Det har inte hänt så värst mycket egentligen. Var i stort sett hemma hela förra veckan, dock utan att göra speciellt mycket nytta. Ingen alls faktiskt, inte ens med mig själv. Jag ligger lite efter i skolan så jag borde lägga koncentrera mig på den delen.�? Jag tror att jag har distanserar mig lite från skolan på ett märkligt sätt, som om den inte berör mig. Inte bra, inte bra. Istället har jag tagit hand om CLC lite granna, mest fått ta han om idioter som jag döpt om till Darwins. Den första och största var nog killen som bjöd 600k€ på en auktion utan att ha de pengarna, han hade cirka 100k€. Hans Darwin gjordes när han i samma veva frågade om han var tvungen att ha pengarna man bjöd…

Det blir politiskt inlägg idag, länkat till tusen. Dagens depp är helt klart nyheten om att teleoperatörer i Sverige nu måste lagra all information om epost och telefonsamtal i två år. Varje samtal, varje mail. Tack för det, Bodström. Vad jag har att dölja? Ingenting, men jag tycker om att låsa efter mig på toaletten, gör inte du det?

Liberalen Henrik Axelsson (Hax) har på sin blogg förklarat sin syn på upphovsrätt, eftersom han både är för upphovsrätt samt kritisk till IPRED1, FRA etc. Givetvis blir ju det lite konflikter om man inte är insatt, men det är inte så komplicerat som det kan tyckas. Ändå bättre är att han också definierar min syn på upphovsrätt och integriteten. Många som är antipirater tror ju att vi pirater vill ha allt gratis och ingen upphovsrätt ska gälla. Och framför allt, pirater vill ha samma regler på nätet som i verkligheten. Låt oss hoppas att Piratpartiet tar ett mandat i det stundande EU-valet, det behövs bara 100 000 röster. Med tanke med att det exakt just nu är 1 197 199 stycken personer anslutna till The Pirate Bay, varav 29 är från Rwanda, borde det vara tämligen enkelt. Peppar peppar, hoppas hoppas.

Nästa vecka är en vecka jag ser fram emot. Inte för att ja börjar ny kurs, utan rättegången mot personerna bakom The Pirate Bay påbörjas då, vilket så klart blir ett intressant. Intressant därför att EU försöker få dem fällda redan innan rättegången börjat och vår kära justitiemininster är en lika stor kålsupare som Bodström och kommer inte göra något åt det, om det nu sker. Intressant därför att IFPI har kallat massa höjdare som vittnen, fast många av cheferna inte har någon teknisk kunskap alls om datorer och bittorrent-protokollet som används när man fildelar genom Piratebay. Jag är nyfiken på vad de har över huvud taget att tillföra diskussionen, men jag gissar på snyfthistorier om hur mycket back de gått. Intressant också därför att rättegångssalen bara rymmer 20-25 personer och hälften är redan reserverade till media. Alltså gammalmedia menar vi då. Intressant därför de bokade platserna är snett fördelade. Intressant därför att media kommer att trissa upp det här till förbannelse. Intressant därför det är en politisk rättegång mer än något annat. Intressant därför att alla ‘traditionella’ partiers ungdomsförbund vill legalisera fildelning.

Intressant därför att oavsett om det blir en fällande dom eller inte så kommer The Pirate Bay vinna på det; antingen genom en fällande dom och massvis upprörda människor, upprörda över vårt rättssystem. Upprörda över att politik och privata intressen styr över sunt förnuft. Upprörda eftersom att så många bryr sig. Eller så vinner The Pirate Bay genom en friande dom och massvis människor som känner att de har rätt. Över att sunt förnuft ska styra över politiska intressen. Över att de nu har rättsväsendet bakom sig. Intressant därför att oavsett dom så kommer The Pirate Bay att fortsätta existera vidare.

Intressant därför att det inte finns något brott begått. Intressant därför att det inte finns några bevis eller några vittnen som kan påvisa att det skett ett lagbrott. Intressant därför att man inte kan bli dömd om det inte begåtts ett lagbrott.

Givetvis har (gammal)media redan börjat trissa upp det hela och jag antog nästan att det skulle vara svårt att sålla varifrån man skulle hämta informationen ifrån. Men jag har hittat två länkar och jag har en känsla av att det är dessa man ska ha. Inga andra. Det första är givetvis The Pirate Bays�? egna rättegångssida, som de kallar Spectrial (eftersom det kommer vara mer spektakel än rättegång). Den andra är Piratpartiets rättegångssida, där de samlar information från de mest relevanta sidorna och bloggarna. Sen finns det en tredje länk som är lite mer avancerad nivå, det är nämligen så att SVT kommer direktsända rättegången, tyvärr bara ljudet eftersom man inte får filma. Info om det finns här. Om ni vill hänga med om det hela, spara de länkarna.

Till sist bara en lite… rolig länk som jag hittade i ämnet. Hur man kan göra ett lite mer artigt motstånd mot FRA. Lite som att hälsa glatt till en telefonförsäljare att ens farbror inte är hemma därför att han är död. Länken jag pratar om är HejFRA.se. Där kan ni få reda på hur man kan använda ord som Al-Aqsa-martyrerna, al-Jihad, FARC, Shahada, hur man tillverkar en molotovcocktail eller hur man stavar fatwah betyder och lägga in dem på er telefonsvarare eller mail.

Vecka fyra

MaxH — Tue, 27 Jan 2009 22:06:31 +0000

Vänder nästan dygnet på helgen så jag somnar 03:30 och (lyckas ändå) går upp 07:30. Heldag i skolan och läkarbesök direkt efteråt kommer hem kring 1700. Sover 1½ timma för att ta igen, går (igen) och lägger mig klockan 0230. Heldag i skolan igen + möte, kommer hem 19:00. Äter och sitter mest och komar, klockan är nu 22:40. Heldag i skolan imorrn igen, eftermiddag på torsdag. Lägg på detta 2h restid per dag fördelat på morgon och kväll. Tills på torsdag skall vi även ha halv-gjort en uppgift och tills på fredag en filmanalys (som vi ska se imorrn). På detta ska jag jobba på C-uppsats som ska lämnas in om ca fyra veckor. Jag vetifan när jag ska få tid att göra det. Eller existera. Nu försöker jag planera att handla mat – imorrn kommer det inte hända, så kanske torsdag.. eller fredag, menhar nog inte riktigt tillräckligt hemma tills dess…

Jag hinner för fan inte med just nu!

Förresten, det här med tågen… de går ganska mycket i tid just nu, av någon anledning, men är ofta rätt fulla (med ståplats som följd). Däremot kör de med tåg vars dörrar inte fungerar. Dags tåg till E-tuna fungerade två dörrar, av totalt fyra. Vilket medför långa köer och så klart irritation. Bra jobbat SJ.

Dagens humor var dock när vi satt på kåren och skojade lite om Isarel och Hamas och gled in på knasiga språk. Jag skulle nämna de där djungelspråket som man hör i filmen Gudarna måste vara tokiga… men råkade istället benämna filmen som Judarna måste vara tokiga. Ehrm. Ber om ursäkt för det där.

Ibland går det bara inte…

MaxH — Wed, 21 Jan 2009 08:51:06 +0000

Igår bestämde sig min hjärna för att bara streta emot. Så idag är jag hemma, tar hand om mig själv för att förhoppningsvis kunna fisa fram ett PM jag måste göra och lämna in innan kl 16. (Att lägga till på idioti-listan: schemalägga två heldagar med föreläsningar de två dagar innan man ska lämna in ett PM. Det är jävligt inte okej.) Planering för dagen är således�? frukost, hoppas på att mina glasögon kommer, se någon serie eller kanske t.om. film till frukosten, ta hand om lite everyday-göra såsom mail etc, hoppas lite mer på att glasögonen kommer, spela någon halvtimme, hoppas på glasögonen ytterligare en gång och sen plugga. Och hoppas glasögonen kommer. Förhoppningsvis tar jag också igen lite på skolrester jag måste göra samt jobbar på C-uppsatsen. Den håller på att glida mig ur händerna och den får INTE göra det. Inte denna gång med. Tyvärr har jag bara en viss mängd energi och vilja, och den går åt till ‘vanliga’ kursen, på samma sätt som i december. Uffa, uffa.

Nu, lite mysfrukost. Mackor och te, <3.

En rättmätig helg avklarad

MaxH — Mon, 19 Jan 2009 02:11:30 +0000

Klart knasig helg. Medan veckan kändes mest väldigt stressig har helgen känts lång och med rättighet avslappnad. Med rättighet eftersom jag har städat, haft besök av mina söta föräldrar, tvättat och dessutom gjort och lämnat in ett PM reda i fredags (fast jag hade hela helgen på mig). Trots detta har jag mest slöat faktiskt. Med rättighet att göra det, som sagt. När pappa ändå var här så hjälpte han till att borra i kaklet i badrummet, för att kunna sätta upp en duschhylla. Jag är så sjukt rädd att kaklet sprickern och det sen kan komma in fukt och så det blir mögel och skit… Ja, ni märker. Helt enkelt, det där fick pappa hjälpa till med.

Mamma fick agera smakråd när det gällde att sortera ut bestick och lite annat husgeråd. Hade säkert 60 småskedar. Dels mina egna, dels farbrors och så en del jag tog över i ett paket (eftersom jag saknade annat i köksväg). Och det finns en massa mer jag vill göra här hemma, bara jag får tid, energi och helst också lite smakråd. Jag har som bekant ingen smak, eller näst intill i alla fall. Jag vill måla om köksluckorna i en färg som inte är påskgul, jag vill dra in el till förrådet (istället för att ha en kabel på golvet), jag vill ordna upp bland mina kläder (jag har EN garderob samt en medhavd byrå, sjukt trångt), jag vill gå igenom förrådet och ordna och rensa (jag har ärvt två bilsteroapparater, nån som vill ha?), jag vill rensa de kartonger och junk som blev inhivat i sovrummet i all stress (har tre par högtalare, någon som vill ha?) och jag vill möblera det sista i sovrummet på ett som faktiskt funkar (just nu är ett soffbord skol- och avlastningsbord). Just nu bor jag som jag inte ville bo efter att jag flyttade.

Men det har blivit bättre. Den där duschhyllan saknade jag nånting oerhört mycket och allt som saknades för att sätta upp den var faktiskt bara en krok och en pappa som borrade hålet. Så sjukt nöjd jag är med hur duktig och huslig jag var i helgen.

Jag hade en förhoppning att få glasögonen (brillorna, glajjorna) nu innan helgen då jag faktiskt ser fram emot att se bra (och kanske se bra ut). Jag brukar ibland jämföra hur illa jag ser med mitt stackars högra öga. Försäljaren sa att det brukar ta tre till fyra arbetsdagar, men de lovade ‘bara’ under två veckor. Nåväl, seeing it from the bright side så har jag fortfarande något att se fram emot… :) Däremot ser jag inte fram att skriva en projektbeskrivning till nått som jag inte riktigt har koll på vad det är. Ska vara klart på onsdag… Hoppas jag då i alla fall kan se vad jag skriver.

Jag gillar…

MaxH — Thu, 18 Dec 2008 16:47:51 +0000

Bitterheten flödade i förra inlägget. Dessvärre(bättre?) så var det inte något tillfälligt, jag har grunnat ett tag på vad kring julen jag inte gillade. Som fortsättning och lite för balansens skull började jag tänka på saker jag gillar.

Jag gillar att ha handledarmöte med min handledare. Samtidigt som han kan väldigt mycket inom sitt område agerar han liksom på ett förvirrat sätt. Alltid lite småstressad och hela situation blir alltid smått humoristiskt. Jodå, jag gillar att umgås med honom. Vi kan lätt snacka om trams i 1½ timma för att sedan göra själva mötesgrejjerna på en kvart.

Jag gillar att spontant träffa på mina tre av mina bästa vänner på väg hem. Att växla några ord, några leenden och lite sarkasm. Lite gemenskap på 30 sekunder.

Jag gillar att SMS. Jag gillar att känna mig behövd saknad.

Jag gillar att åka tåg. Att sitta och vagga sig till ett halvsovande stadium och sen vakna och se att några tittar lite skrattandes på en. Åh nej, nu har jag snarkat på tåget igen. Jag gillar att komma till skolan utvilad.

Jag gillar att min mamma och pappa har kommit hem från Spanien. Jag förstår varför de åker ner så ofta, jag skulle göra samma sak, men jag har saknat dem. Ni förstår, jag har världens bästa mamma.

Jag gillar min mamma. Väldigt mycket. Och pappa med.

Jag gillar att vara hemma hos mig själv och själv kunna bestämma att jag ska äta glass före maten, kunna gå omkring i kalsonger hela dagen.

Jag gillar att försätta mig i flow. Varesig det beror på hemsidebygge, att man fastnar i ett spel eller man tittar på film så fullkomligt älskar jag att förlora allt begrepp om tid och rum. Kanske därför jag gillar att sova också. Och att somna om.

Jag gillar att spela datorspel. Att upptäcka nya miljöer, att varva taktik med våld för att överlista motståndare.

Jag gillar fart. Jag gillar att åka fort, att känna G-krafterna i kurvor och att ta kurvor på sätt man inte trodde var fysiskt möjligt.

Jag gillar kreativitet. Jag älskar att se idéer flöda och se okontrollerad kreativitet skapa saker och lösningar man inte trodde var sant. Det liksom sprakar i luften då.

Jag gillar ordlekar och roliga rim. En del rappare leker med orden och jag småler åt sådana saker.

Jag gillar att titta på människor. Att se vad de är på väg, vad de tänker på, hur de klär sig och rör sig. Och jag gillar att titta på söta tjejer så klart.

Jag gillar kramar. Också pussar, men de är ju så klart svårare att få. Kramar kan ge mer spontant men betyder ändå så mycket.

Jag gillar att komma hem från att ha handlat mat. Jag mår bra då, jag vet att jag kan välja från ett antal rätter att äta av. Inklusive glass som förrätt. Och givetvis gillar jag att äta mat.

Jag gillar att blogga.. och jag gillar att få kommentarer på inläggen :)

Varför det suger så fatalt att åka kommunalt

MaxH — Fri, 05 Dec 2008 23:43:18 +0000

Igår hörde jag att det skulle frysa på under natten och eftersom det var fruktansvärt slaskigt igår så vågade jag inte riktigt ta moppen till centralen idag.. så jag åkte buss. Jag hade glömt varför jag fullkomligt hatar att åka buss i den här stan, tills idag. Bussen höll inte tiden, det var för varmt och halvtrångt på de smala sätena. Men det jag verkligen hade förträngt var att den var fylld av femtiotalet zombies. Jag skämtar inte, det hade kunnats ropas ut ”Nästa, dödsstupet, ändhållplats” och ingen hade brytt sig ombord. Alla tittade ner på backen och såg mer döda ut än levande. Ingen verkade ha någon speciell livslust, trots att det var fredag. Jag blev riktigt rädd över den stämning som var på bussen. Ett tag hade jag lust att faktiskt befria bussen från deras lidande (lite som denna unga person tänkte), men jag infann mig fort i samma orke- och viljelösa tankesätt som mina medpassagerare. Jag menar inte att folk ska hälsa och prata som om de var bästa kompisar, men hur mycket kostar ett jävla leende?!

Jag spelar ju ett spel i dagarna som går ut på att skjuta zombies av olika slag, Left 4 dead, och tro mig – de varelser man maler ner i det spelet är mycket mer levande än den klunga jag tvingades befinna mig bland i morse. Jag önskar verkligen de hade varit nått fyllo på bussen som livade upp stämningen. Det skrämmande är att jag är seriös med det. Tankarna for vidare på problemet och ifrågasatte sedan varför det inte fanns nån slags musik på bussen. Menar, det finns säkert reklamradiostationer som är villiga ett sponsra med mycket pengar för att få ha sin radiostation påslagen på bussarna. Skulle man ha den på låg volym skulle det mycket väl kunna fungera. Men det är väl för innovativ tankesätt för den ledningen på det kommunägda VL. Eftersom de har monopol behöver de knappast bry sig om saker som kundnöjdhet, image och sånt.

Tåget idag var dock hela fyra minuter tidigt (vilket faktiskt är uppseendeväckande). Det du Eric! Normalt brukar det komma 8.34-8.35, och ombordstigningen tar fem-sju minuter eftersom det bara finns en (smal) ingång på varje vagn på det sunkiga X12-tågen, för att sedan åka fyra-fem minuter sent.

Dagens citat i skolan blev definitivt detta. Det pratades om profil gentemot image och läraren hade tagit ett exempel på en streckgubbe på tavlan, att det andra ser är helheten, medan vi kanske bara är intresserade av att visa ansiktet. En studiekamrat tog också upp exemplet med att vi väljer kläder beroende på hur vi vill visa upp oss. Hon säger då i slutet på sin kommentar: ”Vi går ju inte omkring nakna, liksom”, varvid läraren svarar: ”Eller som streckgubbar, det vore ju fruktansvärt!”. Eh. Hade vi varit streckgubbar på bussen imorse hade i alla fall jag roat mig mer än med viljeslösa personer som bara längtar till att dö eller supa på helgerna.

För övrigt kommer helgen spenderas åt skolarbete. Fasiken vad stressad jag är nu, men det är ju lite självorsakat. Men vetifan hur jag ska hinna med en del saker… som att spela! ;)

Innovationsprogrammet 10 år!

MaxH — Fri, 28 Nov 2008 00:58:34 +0000

Idag var jag på en sammakomst som egentligen handlade om att programet som jag läser i skolan, Innovationsprogrammet, fyller 10 år. Det var riktigt trevligt även om det inte kändes så partajigt. Vi fick lyssna på Daniel Freeman som är Head of innovation på Ericsson, vilket var mycket intressant. Fick lite input till min C-uppsats där också, t.ex. hur Google sköter några av deras lösningar genom att de aldrig går ur sin beta-fas, för att kunna ta emot förslag från användare och utveckla det med dem förslagen. Om man lanserar en pryl så är den ju ”klar”. En form av öppen innovation alltså :) Han berättade också att LEGO hade gjort en liknande sak. De hade upptäckt att en anmärkningsvärd stor del av de som nyttjade deras webspel var vuxna män. Efter en liten koll var det många arkitekter och ingenjörer som satt och byggde saker i lego för arbetets skull alltså. Med det, och förslag från just dessa användare, så lanserade de en ny produktserie. Jag tror det var Lego Factory, men osäker då han snackade på engelska och i verkstaden bakom väggen som var bakom mig arbetade det febrilt med att se till att vi inte skulle höra. Kul kul.

Efteråt kom det en kines som förutom att vara svår att tyda vad han sa också pratade mycket. Det blev mest om kultur och entreprenörskap i Kina. Något jag kände när han visade lite siffror var att allting är massivt stort i Kina. Hans provins, Zhengzhou tror jag det var, sa han är en medelstor, och hade 43.9 miljoner invånare. De tre största hade var och en strax under 100 miljoner personer! Inte undra på att Kina examinerar ut motsvarande ett svenskt högskolesystems studenter varje år. Nåväl, efter det lärde vi oss mingla med hjälp av Leena Styrén, som verkade kunna det där rätt bra. Tipsen var bra, men det blev inte så mycket mingel på kåren ändå, dit vi gick efteråt. Det blev för mycket krogstämning och det envisades med att spela musik på lite för hög volym. Nåja, det var i vilket fall trevligt och rätt god mat. Och billig öl, tror jag drack fyra-fem.

Jag åkte belåten hem, diskuterandes med konferenciern Agnes om huruvida innovationer måste vara så snabba. Hon var helt enkelt trött på den här teknikstressen som finns, att man ‘måste’ byta mobiltelefon varje 12-18 månad, när hon helt enkelt hade svårt att få på teven hemma. Jag försökte påvisa att innovationer inte handlar om tekniska saker jämt (kolla här om ni inte tror mig), men hon ansåg att vi innovatörer ändå var stressade över att innovera och driva utvecklingen frammåt så irriterande fort. Suck, nåja… det är inte lätt att vara teknisk idiot i en teknokratisk värld. Jag tror inte att hon förstod poängen med innovationer eller var en innovation egentligen är och då både jag och hon antagligen inte var helt nyktra avstod jag från diskussionen.