Daniel och de små tomtarna

Gääsp.

Senaste tiden har behandlats delvis med filmtittande. Det finns egentligen många filmer jag vill se och då jag nu har en schysst TV vore det synd att inte göra det, speciellt eftersom jag skjutit upp att se många filmer ganska länge.

Alltså, racet har börjat.

Först ut blev filmen ”2012”, och ärligt talat hade jag hellre haft ont på valfri kroppsdel än sett den. Klyschorna från andra katastroffilmer kom i en kaskadspya. Man skulle kunna tro att manusförfattarna inte visste hur man skrev manus och kollade på Tornado eller liknande junk. Jag vet inte hur många gånger folk nästan dör i 2012, men man hinner bli avtrubbad på första kvarten. Såvida man inte är CGI-fanatiker så är Big Brother mer roande än detta. Jag måste erkänna att jag såg klart på hela filmen, något som inte gjordes med tex Eternal Sunshine of the Spotless Mind , så 2012 hade väl en lockande grundstory iaf. Jag säger absolut inte att Spotless mind är kass eller ens spelar i samma liga, bara att jag inte fick nått intresse av den efter över en halvtimme tittandes. Hursomhelst, beträffande 2012 så borde den inte vara laglig.

Så här om dagen så blev det ”Marley & me” vars titel borde korrigeras till ”Marley & us”, då det förutom hunden mer handlade om ett par. Filmen i sig är en söt och rörande film om en hund, hans husse och matte och deras liv. Kanske inte biomaterial, men fungerar fint till en planerad lördagskväll.

En annan film som jag betat av är ”The informant” som har en av mina favoritskådisar, Matt Damon. Filmen bygger på en bok som bygger på en verklig händelse, där en person som arbetar som biotekniker på ett stort företag kring 1994 och börjar tipsa FBI om diverse illegala aktiviteter som sker på företaget. Jag gillar denna typ av filmer (‘Catch me if you can‘ med flera) och de har fångat tidseran bra i filmen. Inte årets film, men kan rekommendera den starkt.

Idag blev det, efter påminnelse, dags för ”9”. Det är en datoranimerad söt liten saga, från Tim Burton, om trasdockor som kämpar för att rädda världen. Den är lite kort, men annars mycket bra. Om man inte bojkottar filmbranschen och har liten TV skulle jag nog rekommendera att till och med se den på bio. Jag skulle nog lätt kunna rösta fram den som årets film. Se trailer här.

Efter många års kämpande har jag nu gett upp. Min linuxburk Adrian är nu officiellt död och avstängd, i alla fall tills vidare. Bakgrunden är att jag helt enkelt kan för lite linux för att på ett enkelt sätt hålla den igång, vilket gör att för mig tar varje liten tjong tar tio gånger längre tid att åtgärda, fast Google, Rainbearer, Insy och några bufflar var riktigt goda vänner när det behövdes. Det verkar Adrians moderkort som varit i drift senaste två åren äta hårddiskar, vilket inte gör saken lättare. Adrian huserade en eggdrop (=chatt-robot/medhjälpare), hemsida, samba-filserver samt php-torrentklient varav det två sista aldrig fungerade riktigt bra, jag fick inte till det och det tog för mycket ork. Efter en del eftertanke bestämde jag mig. Nu huserar hemsidan på Binero.se i och med att jag är lagd åt Wordpress-hållet, medan eggdroppen just nu inte finns alls mer än i backupade filer. Synd, det var den som alltid har fungerat bäst och tillsammans med hemsidan det som varit igång längst. En liten koll i dess loggar visar att eggdroppen Adrian varit igång i lite över sju år, sedan 2002 09 08, i olika former och hårdvara. Får se om jag får tag på ett shell nånstans och kan slänga upp den, jag saknar den lite redan.

Idag har jag varit duktig. Städat och röjt lite i vardagsrummet utav det skräp och kläder som fanns där och passade på och dammsugit, i alla fall lite snabbt. Egentligen ville jag bara få undan saker som dröjt sig kvar, som oftast blir för mig. Och imorgon ska jag köpa de sista julklapparna… och de första.

Alltså, det här med julen… jag gillar inte julen. Jag gillar inte att det är kallt, att det är så pass mörk årstid och att snön ligger i vägen för att kunna ta sig fram. Det där har ju så klart med vädret att göra mer än just julen och jag är glad att snön är vit så det blir lite ljusare. Och att det är kallt är ju faktiskt lite mysigt ibland, annars kan man inte kura ihop sig under ett täcke i soffan… eller innanför en sjal medan snön faller ner. Fast jag i år lyckats hålla mig undan ganska bra måste jag ändå skriva av mig lite, trots att jag har skrivit om det förut. Jag har lyckats koppla bort det lite för bra eftersom jag råkar inte ha köpt någon klapp ännu. Hoppsan.

Just julen är ett fenomen jag inte gillar. Givetvis tycker jag tycker om att få presenter, träffa familj och äta mat. Men måste vi ha ett par dedikerade dagar med en tradition som säger att vi måste det? Och gör man inte det (eller något liknande) så får man konstiga ögon mot sig. Tänk om jag nu vill åka luftballong i en vecka istället, t.ex? Eller möblera om? Eller bara ligga som en valross i soffan och titta på andra säsongen av Breaking Bad?

En bekant påpekade julen är ett par dagar alla är lediga och därför passar det väldigt utmärkt att ses och umgås och äta mat just då, och det köper jag. Men jag ogillar att ”alla” förväntas göra som ”alla andra” gjort i ”alla andra år”.

Nåväl, det blir mer laid back i år, har jag fått en känsla av, och, tja, imorrn ska jag köpa de sista julklapparna som jag förväntas ge bort… och de första.

På tal om laid back och julklappar kom jag på en liten billig grej man kunde göra som present. Inte billig som i ekonomisk billig, utan en enkel utväg. Mina funderingar började med min numera döda farbror som av enkelhetens skäl hade ett tema varje år. Nått år var det almanackor till alla, ett annat år var det koppar till alla. Förra året gav jag en liknadne ‘rolig’ kopp till min bror, och jag började fundera vad fasiken man ska ge honom. Han är en kille som har allt han vill ha, eller har ekonomi för att köpa sig det.

Funderingarna fortsatte. Jag kan ju inte köpa en kopp igen. Almanacka känns lite billigt… och det vore bra med nått som faktiskt används och slits. Strumpor? Låter bra. Det blir det eller slips, men det har han fått en gång. Förresten, varför inte ge ett sånt därnt välgörenhets-diplom, ”jag har i ditt namn gett en by i afrika ett hundra poliosprutor” eller dylikt. Det backas så klart upp av en hög moral som ingen kan ifrågasätta. För mig personligen ska julklappen vara mot personen den ges och således något för att den personen kan använda klappen på något sätt. Därför känns ett sånt därnt välgörenhetsdiplom känns lite billigt… fast dess moral gör att ingen kan liksom ifrågasätta det.

Nu har jag bara en dag på mig, så vi får se vad det blir. I vilket fall blir det laid back, och jag kommer inte vara tomte i år.

Jag önskar er alla fridfulla helgdagar.

Alltså, det här med religion… I min ungdom var det ganska avslappnat. Visst, man hörde på nyheterna om fundamentalister av olika slag som stred och självmordsbombade och hade sig. Men religionklimatet i Sverige var avslappnat.

Sen kom 11 september 2001, 11 mars 2002, och personer masssjälvmordsattackerade det västerlänska samhället. Så här ett par år efter den händelsen inser jag att en förändringen skett, samma avslappnade attityd finns inte längre. Så fort religion nämns någån form har de flesta nu en åsikt, och alla förväntas ha en åsikt om religion som koncept.

För några veckor sedan kom det en nyhet till spelnyhetssajten FZ.se, bibeln kunde nu köpas genom Xbox-nätverket. Nyhetsredaktören valde att avsluta nyheten med ett litet roligt skämt.

För att ni ska ha nått att skylla på lär jag först säga att jag är icke aktiv katolik, ganska troende men inget som styr mitt liv. Jag kan svära när jag är arg, äter kött på McDonalds och så vidare, besöker kyrkan ganska sällan. Däremot har jag en oerhört respekt för andras tro inom kristendomen och tycker att jag har en känsla för det hela.

Då jag är medarbetare mailade jag interna maillistan och tyckte att det inte är okej att jämställa bibeln med fantasyböcker, bibeln är ju den enda sanningen om man är troende. Jag skötte väl inte diskussionen så bra, för redaktören tyckte att han hade rätt uttrycka sin åsikt. På FZ.se anser jag inte att det privilegiet finns, det hör hemma i blogg eller liknande material. På det är det inte korrekt att framföra en åsikt på det sättet, oavsett var.

Om vi nu låtsas istället att det istället handlar om en forumpost, chatt på irc/msn elle liknande så hamnar det i anna dager, och det är den situationen jag vill komma åt. Jag ifrågasätter inte vad man får göra, utan mer pratar om moral och etik.

Att i en sådan situation dra ett nervärderande skämt tycker nye är ok, på samma sätt som roliga negerhistorier, bögskämt etc. Vidare är det inte helt klart vad som är nervärderande. Även om du tycker det är ok så kan andra ta illa upp av det du säger, och det fina i kommunikation är att det är mottagaren som kan klaga. Vill du framföra en åsikt i ämnet, gör det klart och tydligt istället för att dra ett skämt som folk (kan) ta illa upp av. Säger man åsikten är det möjligt att föra en diskussion i ämnet. På samma sätt kan då motparten också då säga sin åsikt. (Visst, det speciella i FZ.se-grejen är att det är en sak som förnedras, inte en person, men återigen så är det mottagaren som avgör om du sa nått olämpligt.)

För mig är det inte svårt alls, det handlar inte om religion över huvud taget, det handlar respekt för andras åsikter och tro. Oavsett det är övertygelser om konspirationsteorier, homosexualitetens uppkomst, religion eller hur man ska byta däck på bilen.