Daniel och de små tomtarna

Vad behöver man egentligen?

Jag har två (med varandra) gifta vänner som inte har bil eller körkort, och på det så har dem också två barn, en lekful femåring och en jollrande elvamånaders baby. Jag talade med mamman här om dagen och hon nämnde i ett helt annat sammanhang att folk har haft åsikter om att de inte har tillgång till fordon.

Men… Behöver man det egentligen? Det finns ju tåg, buss etc som går att ta till de flesta ställen man behöver åka till och så finns det cykel så klart. Och moppe om vi nu ska begränsa oss till saker som man kan fixa över en natt. Undantagen på listan av resmål är väl om man ska ta sig till ‘landet’ där just inga bussar går.

Något som stör mig är dessa stora köpcentra. Inte dem i sig, utan planeringen kring dem, bil/cykel-vägar samt dess parkeringar. På dessa märks det är gjort för att åka dit i bil, allting runt omkring är anpassat för det faktumet. Att jag sedan råkar bo jättenära ett sådant, inte kan ta körkort eller bara för viljes skull åker moppe eller cykel dit och antingen storhandlar eller köper en läsk, det är hel utanför planeringen av köpcentrumet. Det är gjort för att åkas dit i bil, storhandla så mycket som får plats i en kundvagn (ellet helst flera) och allt annat är ovidkommande, åk nån annanstans. Att be om skjuts dit av en kompis känns ju inte heller bra, då blir man beroende av andra.

Speciellt när jag inte känner annars att jag behöver bil, annat än för att busköra med.

Idag har jag ringt ett samtal jag har grämt mig för länge att göra, ringa till min handläggare på arbetsförmedlingen. Det är en lång historia bakom det hela, men jag har haft behov av att ringa länge och fixa ett möte.

Så ringer jag i alla fall. Och så har kärringen till handläggare jag pratar med mage att vara hur trevlig, förstående och underbar som helst! Förbannade jäkla AF, inte ens arg på dem kan jag vara längre. (Om det inte framgick så blev jag rätt glad efter det samtalet. Jag hade ställt in mig på att det skulle vara helt annan nivå på förståelse för min situation etc.  Tänk vad ett glatt samtal kan göra… )

För att trösta mig åkte jag ut och körde lite radiostyrd bil, det var tre veckor sedan jag kände på banan. Grymt skoj, men problem med sändaren, jag tror det har med lipo-moddningen jag gjorde. Myggorna hälsar så gott dem med :|

Repost från Hax… därför att det verkar behövas.

——

Nu är vi inne på den femte dagen sedan SVT Rapport avslöjade systematiska lagbrott inom säkerhetspolisen. [ 1 - 2 - 3 - 4 ] Och precis som Anna Troberg undrar jag vad sjutton svenska media håller på med.

Förutom Rapport-inslaget och ett TT-telegram på knappt 500 tecken så har det i princip inte sagts eller skrivits ett ord om saken i svenska media. De uppburna politiska journalisterna har inte skrivit en rad. Ledarsidorna tiger som muren. Tabloiderna, som annars brukar vara på hugget, tycks ha gått på lunch. Till och med i bloggosfären är det rätt tyst. (Ett fåtal borgerliga bloggare har skrivit, från de rödgröna råder kompakt tystnad – så nästan allt som finns att läsa om historien finns på piratbloggarna.)

Från politisk sida råder också kompakt tystnad. Eftersom både de rödgröna och Alliansen är medskyldiga – så tycker de väl att det är lugnast att försöka tiga ihjäl saken, kan man anta. Vilket känns rätt typiskt.

Detta är… synnerligen anmärkningsvärt. Och det skriver jag inte bara för att det skulle smaka fågel för oss pirater om denna historia fick luft under vingarna. Jag är mer upprörd över att Hemliga Polisen (till och med dess författningsskydd) tillåts komma undan med konsekventa lagbrott utan att någon tycks bry sig.

Media visar just nu att man inte kan lita på dem. I vart fall om man vill hålla sig informerad om politiska affärer, rättsröta, maktmissbruk och vårt lands demokratiska hygien.

Man har väl kommit fram till att sådant inte säljer. Just nu toppar SR Ekot istället med Polarpriset. DN firar syttende mai. Svenskan gräver ner sig i bland annat Zlatan och könsrollerna i skolan. Aftonbladet skriver om de offentliganställdas löner i Kalifornien och om en 86-åring som nästan har lagt ett pussel. I Expressen kan vi läsa om kortegevägen efter kungabrölloppet och om Skarsgård j:rs nya flickvän. Inte ens Politikerbloggen är på. Nada.

Det kliar i fingrarna att sjösätta det stora medborgarjournalistiska projektet…

Jag måste erkänna att detta är smått kul att följa och blogga om. Det är som om någon har ätit gul snö och sen börjar gråta för att den smakar illa.

Jo då, Ask måste avgå.

Förutom att hon själv har erkänt att hon inte kan tänka själv så är det även många fler som har noterat att det hon sa var mer äkta än något annat, t.ex. Rick och Anna Troberg med en längre analys. Plus att hon de facto inte drog tillbaka själva konceptet; att hänga ut misstänkta personer till allmänhetens beskåda. Det var bara fel på hur hon sa det. Till SR Ekot sa hon ”Jag ångrar att jag valde ett exempel som kunde misstolkas”. Det tog en hel vecka att inse det, och även då ångrar hon fel sak. Förresten har Henrik Alexandersson en bra snabbanalys av just det:

Vad gäller kritiken om att hon inte kan skilja på misstänkta och dömda svarar Ask ”Det är klart att jag kan skilja på det. Det där är ju en typ av retorik som förekommer i billiga valdebatter och annat.”

Om hon nu kan skilja på misstänkta och dömda… då blir det liksom ännu mer obegripligt och oförsvarligt att hon sa det hon sa, med det eftertryck hon sa det med. För alternativet är ju att hon menade det hon sa. Men det har dementerats, på torr politikerprosa, på regeringens hemsida. Ett tredje alternativ är möjligen att landets justitieminister inte har kontroll över vad hon själv säger.

Varje gång Ask försöker pudla, så blir det bara en smula mer förvirrat – och lite värre.

”Billiga valdebatter.” Jo, tjena.

Nu fortsätter hon att pudla pudeln, I Upsala nya tidning säger hon att man inte ska säga sådant ett valår.

Gredelin anser alltså att det inte var fel på förslaget, det var inte fel på tanken, på resonemanget eller konceptet; hon har bara missförståtts. Och att man inte ska prata sånt på ett valår.

Alltså, hon kan inte tänka själv, har inte kompetensen för sitt arbete, hon vet inte vad hon säger, förstår inte kritiken på det hon sedan sagt och kan sedan inte rätta till sina egna misstag.

Reinfeldt gör ingenting åt saken. Hur många gånger måste hon visa sin okompetens innan det händer något?

Henrik Alexandersson har en bra summering om varför man nu i sverige har mer att frukta om man inte är misstänkt. Men det är en bonuslänk, jag tänkte prata om Tant Gredelin.

Beatrice Ask har ju som många vet gått ut och tyckt att misstänkta sexköpare ska få brev hem i utmärkande kuvert, så att alla runtomkring personen får reda på vad han ännu inte är dömd för. Förutom att man kringgår hela rättssystemet, eftersom de ännu inte är dömda, ligger det en annan aspekt i det hela. Som Karl-Sigrid skriver: ”Syftet med ett brev är att förmedla information till adressaten – inte att sprida rykten bland dem som ser utsidan av kuvertet.”. Vill man meddela världen om något kan man lika gärna skriva det på regeringens hemsida eller dylikt.

Och idag satt hon i oskuldsfull vit dress och drar hon tillbaka sitt uttalande, men bara nästan. Hon inte backar från idén i sig, utan bara att hon uttryckt sig klumpigt.

Två citat saxat från DN.se:

‘Om att det skulle vara bra om familjen får reda på brottet säger hon nu:
- Jag har ingen synpunkt på det.’

‘Ask vill inte kommentera kraven på sin avgång men säger att hon absolut vill fortsätta som justitieminister.
Framöver kommer att hålla sig mer till manus och ge färre exempel, eftersom det lätt kan utnyttjas, säger hon.’

-”Jag kan inte tänka själv” betyder det där. Hon anser alltså fortfarande att idén i sig är okej, bara klumpigt uttryckt.

Hur puckad justitieminister är det lagligt att ha?