I ett annat av de senare paketen fick jag inget kort, men istället hade de klistrat igen bubbelplastpåsen med ett sött gulligt smiley-klistermärke. Jag drar mig till minnes också att jag för länge sedan i paketet fick förutom det beställda, också en ‘överraskningspresent’ i form av en sån där ögla man kan sätta på kameran, mobilen etc, samt en liten lapp där de är tacksamma för att ha mig som kund och lyckönskar mig och min familj. Allt för att man ska vara nöjd som kund och sätta fem stjärnor som omdöme på dem.

Naturligtvis handlar det om tramsigheter de ger mig rent materiellt, men de markerar på en gång att de är tacksamma att jag handlar hos just dem och önskar mig väldigt gärna tillbaka. De markerar sin underlägsenhet själva och tar inte en endaste kund som självklarhet. I svenska företag och butiker är det snarare tvärtom, där är känslan att jag ska vara tacksam att jag får ta ett abonnemang hos just dem, eller att jag får handla skor i just deras butik. Återigen, Svenskt företagsamhet har massor att lära från Kina och Hongkong!

Så ringer jag i alla fall. Och så har kärringen till handläggare jag pratar med mage att vara hur trevlig, förstående och underbar som helst! Förbannade jäkla AF, inte ens arg på dem kan jag vara längre. (Om det inte framgick så blev jag rätt glad efter det samtalet. Jag hade ställt in mig på att det skulle vara helt annan nivå på förståelse för min situation etc.  Tänk vad ett glatt samtal kan göra… )

För att trösta mig åkte jag ut och körde lite radiostyrd bil, det var tre veckor sedan jag kände på banan. Grymt skoj, men problem med sändaren, jag tror det har med lipo-moddningen jag gjorde. Myggorna hälsar så gott dem med :|

Jo då, Ask måste avgå.

Förutom att hon själv har erkänt att hon inte kan tänka själv så är det även många fler som har noterat att det hon sa var mer äkta än något annat, t.ex. Rick och Anna Troberg med en längre analys. Plus att hon de facto inte drog tillbaka själva konceptet; att hänga ut misstänkta personer till allmänhetens beskåda. Det var bara fel på hur hon sa det. Till SR Ekot sa hon ”Jag ångrar att jag valde ett exempel som kunde misstolkas”. Det tog en hel vecka att inse det, och även då ångrar hon fel sak. Förresten har Henrik Alexandersson en bra snabbanalys av just det:

Vad gäller kritiken om att hon inte kan skilja på misstänkta och dömda svarar Ask ”Det är klart att jag kan skilja på det. Det där är ju en typ av retorik som förekommer i billiga valdebatter och annat.”

Om hon nu kan skilja på misstänkta och dömda… då blir det liksom ännu mer obegripligt och oförsvarligt att hon sa det hon sa, med det eftertryck hon sa det med. För alternativet är ju att hon menade det hon sa. Men det har dementerats, på torr politikerprosa, på regeringens hemsida. Ett tredje alternativ är möjligen att landets justitieminister inte har kontroll över vad hon själv säger.

Varje gång Ask försöker pudla, så blir det bara en smula mer förvirrat – och lite värre.

”Billiga valdebatter.” Jo, tjena.

Nu fortsätter hon att pudla pudeln, I Upsala nya tidning säger hon att man inte ska säga sådant ett valår.

Gredelin anser alltså att det inte var fel på förslaget, det var inte fel på tanken, på resonemanget eller konceptet; hon har bara missförståtts. Och att man inte ska prata sånt på ett valår.

Alltså, hon kan inte tänka själv, har inte kompetensen för sitt arbete, hon vet inte vad hon säger, förstår inte kritiken på det hon sedan sagt och kan sedan inte rätta till sina egna misstag.

Reinfeldt gör ingenting åt saken. Hur många gånger måste hon visa sin okompetens innan det händer något?

Till exempel, Spotify hade i slutet av förra året problem med att personer började göra egna uppspelningsklienter. I en del fall kunde stänga ute dem, i andra fall bad dem personerna att ta bort dem. Detta för att kunna kontrollera klienten fullt ut och stoppa in störande reklam för att öka betalningsviljan till premiumkonto. Jag tycker dock att företag måste kunna inse när de inte kan vara både programleverantör och innehållsleverantör. Exempelvis MSN går det att använda andra program för att chatta via MSN än just MSN-programmet, och mig veterligen så har inte Microsoft gjort något åt det. De anser sig inte behöva det antar jag och det är ju skönt att jag själv får bestämma min upplevelse när jag chattar.

Med Spotify, Voddler, iPhone och Com Hems fall däremot tvingar Apple på användaren en viss sorts hårdvara och deras mjukvara. Jag tror inte att Spotify från början gjorde det valet, men senare förstod att de var tvugna att göra det, om inte annat för att användare inte ska kringgå reklamen. Men hade det tänkt från början så hade de nog stoppat in reklamen i datatrafiken istället. Liknande skäl ligger nog bakom Voodler, där lyssnar de mer på användarna i alla fall. Apple har bara nån slags kontrollbehov (som de alltid haft), men det som skrämmer mig där är deras iPad, som i princip är en vanlig laptop. Låser man in användarna till Apple OS och App Store – hur får jag då in t.ex. Open Office om de får för sig att inte godkänna  det för lansering på App Store? Jag blir ärligt talat lite rädd för den framtiden.

Com Hem däremot, som parar ihop sina kort med speciella boxar som man måste köpa från dem, gör det av ren girighet. Det är jag övertygad av de sätter ekonomiska siffror prioriterat över antal nöjda kunders. En tanke dök precis upp om det är den image de vill ha. Företag kan spendera väldigt mycket på att förbättra eller förändra sin image, men ärligt talat tror jag Com Hem struntar rätt mycket i det. Vill man inte ha dem som leverantör så kan man ju flytta…

Jag har en iPhone enbart därför att jag ville ha den hårdvaran. Naturligtvis har jag jailbreak:at den för att få undan de mest triviala funktionerna (vem använder Aktier?!). Innan ägde jag en HTC Magic ett par månader, dessvärre drogs den med barnsjukdomar och kapacitetsproblem. Synd, för det är ett underbart koncept och idé. Det finns ingen vassare telefon än iPhone idag (eller i alla fall när jag köpte den, sommaren 2009). Kunde jag ha ett valfritt operativ installerat på iPhonen, med bibehållna funktioner, så skulle jag det.  Tills dess får jag leva med att inte ha HD-kanaler, halvb0rkiga funktioner och utseende på iPhonen och undvika att lyssna på musik genom Spotify.

Medan jag navigerade i telefonmenyerna började jag få rysningar. Känslan sa till mig att det kommer sluta illa, det är ju Com Hem. Efter någon minut svarar en torr dam vars namn jag inte uppfattar. Jag säger att jag vill uppgradera mitt abonemang till 8 Favoriter HD, och jag får frågan om jag har HD-box. Jag säger till den torra damen att jag har en nyköpt TV med inbyggd digitalmottagare, då jag anser att jag har det hon menar med ‘HD-box’. Hon säger dock att man måste ha en lös låda för att se deras HD-kanaler, något jag logiskt inte får ihop. Jag undrar hur jag då kan se SVT HD, och inser att jag precis hamnat i sitsen jag inte ville vara i. Hon fortsätter säga att man måste ha deras HD-låda för att se deras kanaler, det är det deras tekniska support hävdar. Då jag börjar lukta den tekniska inkompetens hos den torra damen ber jag om att få bli kopplad till deras tekniska support, och blir det efter att hon osäkert fnittrande säger nått om att de säkert kan förklara bättre än henne.

Com Hems tekniska support säger ungefär samma sak, men med argumentet att de inte kan få ihop kompatibilitet på deras abonemangskorten med så kallade CA-moder, den adapter som krävs om man vill stoppa kortet in i TV:ns digitalmottagare istället. Okej, det är i alla fall ett argument jag faktiskt kan köpa.

Jag lägger på, och googlar lite lätt om ämnet. En av de första träffarna ger mig Wikipedia, som ungefär bekräftar min känsla:
-”TV apparater med inbyggd HD-TV mottagare fungerar inte med Com Hem eftersom bolaget har låst möjligheten för TV-mottagning med ”pairing” till sina egna boxar. Vilket gör att fjärrkontrollen till TV inte kan användas för programbyte och en extra apparat förutom TVn måste användas.”
samt
-”Man kan inte se annat än SVT HD i sin HD-TV med inbyggd HD-TV box (även om man har fler HD-kanaler i sit abonnemang) eftersom comhem kör med ”pairing” efter påstådda krav från de programbolag som Com Hem köper in sina kanaler ifrån så att man måste använda ComHems egna HD-Boxar, vilket orsakar fler apparater och fjärrkontroller i vardagsrummet.”

Jag har inga problem med att företag tjänar pengar, men jag har problem när företag använder snikna metoder för att göra det. Det vore A och O att ha nöjda kunder. De väljer en alltså lösning som innebär att kunder måste 1: köpa en extra mottagare 2: ha extra fjärrkontroll hemma 3: hantera den och dess problem/fel den kan komma med 4: betala elen+batterier för att driva en extra låda. Det sista kan jag visserligen bjuda på om det inte vore så uppenbart att Com Hem numera tänker på profit mer än någonting annat, framför allt bra lösningar för deras kunder. Men så klart, låser man in kunder så kan de göra vad de vill, eftersom kunder bara kan välja mellan att tacka ja eller nej utan att kunna gå till annan leverantör.

Com Hem, ni kan suga kuk. Hur många gånger måste vi kunder betala för samma sak, hur många avgifter måste vi tvingas på? Nästa gång jag ringer till er är för att säga upp skiten. Tills dess kan vi tacka att Pirate Bay finns kvar som ‘leverantör’.

Alltså, det här med julen… jag gillar inte julen. Jag gillar inte att det är kallt, att det är så pass mörk årstid och att snön ligger i vägen för att kunna ta sig fram. Det där har ju så klart med vädret att göra mer än just julen och jag är glad att snön är vit så det blir lite ljusare. Och att det är kallt är ju faktiskt lite mysigt ibland, annars kan man inte kura ihop sig under ett täcke i soffan… eller innanför en sjal medan snön faller ner. Fast jag i år lyckats hålla mig undan ganska bra måste jag ändå skriva av mig lite, trots att jag har skrivit om det förut. Jag har lyckats koppla bort det lite för bra eftersom jag råkar inte ha köpt någon klapp ännu. Hoppsan.

Just julen är ett fenomen jag inte gillar. Givetvis tycker jag tycker om att få presenter, träffa familj och äta mat. Men måste vi ha ett par dedikerade dagar med en tradition som säger att vi måste det? Och gör man inte det (eller något liknande) så får man konstiga ögon mot sig. Tänk om jag nu vill åka luftballong i en vecka istället, t.ex? Eller möblera om? Eller bara ligga som en valross i soffan och titta på andra säsongen av Breaking Bad?

En bekant påpekade julen är ett par dagar alla är lediga och därför passar det väldigt utmärkt att ses och umgås och äta mat just då, och det köper jag. Men jag ogillar att ”alla” förväntas göra som ”alla andra” gjort i ”alla andra år”.

Nåväl, det blir mer laid back i år, har jag fått en känsla av, och, tja, imorrn ska jag köpa de sista julklapparna som jag förväntas ge bort… och de första.

På tal om laid back och julklappar kom jag på en liten billig grej man kunde göra som present. Inte billig som i ekonomisk billig, utan en enkel utväg. Mina funderingar började med min numera döda farbror som av enkelhetens skäl hade ett tema varje år. Nått år var det almanackor till alla, ett annat år var det koppar till alla. Förra året gav jag en liknadne ‘rolig’ kopp till min bror, och jag började fundera vad fasiken man ska ge honom. Han är en kille som har allt han vill ha, eller har ekonomi för att köpa sig det.

Funderingarna fortsatte. Jag kan ju inte köpa en kopp igen. Almanacka känns lite billigt… och det vore bra med nått som faktiskt används och slits. Strumpor? Låter bra. Det blir det eller slips, men det har han fått en gång. Förresten, varför inte ge ett sånt därnt välgörenhets-diplom, ”jag har i ditt namn gett en by i afrika ett hundra poliosprutor” eller dylikt. Det backas så klart upp av en hög moral som ingen kan ifrågasätta. För mig personligen ska julklappen vara mot personen den ges och således något för att den personen kan använda klappen på något sätt. Därför känns ett sånt därnt välgörenhetsdiplom känns lite billigt… fast dess moral gör att ingen kan liksom ifrågasätta det.

Nu har jag bara en dag på mig, så vi får se vad det blir. I vilket fall blir det laid back, och jag kommer inte vara tomte i år.

Jag önskar er alla fridfulla helgdagar.

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker sig dessutom mycket tveksamt till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

–

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.

http://bloggar.se/om/telia http://bloggar.se/om/fra http://bloggar.se/om/politik http://bloggar.se/om/samh%E4lle

Om vi pratar datorprogrammering så är alla är anhängare av ’sitt’; Microsoft hävdar att sitt Windows är säkrare eftersom det är stängt, medan Linuxanhängare hävdar att sitt är säkrare eftersom det är öppet. (Förresten, intressant att samma argument fungerar åt båda hållen.)

När det gäller tillägg till spel så har ju dessa (amatör)utvecklare fortfarande rättigheterna till sina skapelser. Däremot är det väldigt vanligt att man släpper sina skapelser för gratis användning och det är också naturligt att titta på hur andra löst saker. Tar man någon annans lösning bör man fortfarande alltså fråga om lov, något som inte alltid sker.

Det är också kanske där “lösningen” ligger, att ha en halvöppen lösning; ha en intressent som driver kärnan för att sedan låta intresserade hjälpa till med utvecklingen och extra tillbehör. För om det finns någon intresserad som hjälper de oftast till gratis, och där finns det massvis av exempel, även utanför datorvärlden. Intressenten tjänar pengar (och kunskap) medan användarna får chans att påverka, eventuellt också får skapa beroende på vad vi pratar om.

Huruvida detta dock kan appliceras på andra marknader, såsom läkemedel och mode/kläder… Well, jag anser att människan är ganska adaptiv och de som inte skulle vilja innovera med nya spelregler gör väl inte det. De som ändå gör det ser till att utnyttja andra sätt, first mover advantage, komplexitet i produkten, eller liknande. Tänk på Metro som ger ut sina tidningar gratis, eller Ramlösa som säljer något som alla har tillgång till.

Patent och upphovsrätt hindrar innovationsviljan i människor att utveckla saker vidare, det är jag övertygad om. Patent gör att folk inte får förbättra andras idéer, det är faktiskt det som är patentens funktion. Det kan visserligen vara bra för innehavaren, eftersom han tjänar pengar på sitt monopol men det är jättedåligt för alla andra och för utvecklingen.

Patenten inom mobiltelefonindustrin beviljas långt efter att mobiltelefonen slutat säljas; det tar tid. Företag uppfinner inte nya saker idag för att man kan ta patent på dem, utan för att man helt enkelt inte säljer några produkter annars. Det är en mycket starkare drivkraft: om du inte nyutvecklar produkterna hela tiden, så slutar folk att köpa dem, och då går du i konkurs. Behöver jag ens nämna att patent har försenat flygindustrin i 20 år, medicinindustrin lägger bara 15% på FoU och nästan hälften på marknadsföring och vinst?

Det är kanske inte så konstigt. Facebook startade som ett community där man höll kontakt med vänner, hade sin startsida och som sidoeffekt kunde man ändra sin status. De kanske noterade att folk på MSN sedan länge ändrade sitt nick efter sina humörsvängningar, tills Microsoft slutligen också stoppade in speciella status- och musik-fält, där man kunde förmedla vad man gjorde och lyssnade på. Twitter däremot har sedan början varit en mikrobloggstjänst, med funktionen att prenumerera på andras densamma. Kanske är det därför det innehåller mer kvalitativa inlägg än FB, även om det på båda förekommer undantag givetvis.

Eller är det bara jag som följer ‘rätt’ personer (eller fel beroende på hur man ser det) på de båda tjänsterna? Är det bara jag, eller håller ni med?

I vilket fall, innan jag visste vad jag skulle göra åt saken ringde jag till kundtjänsten på Com Hem. Jag antog att jag skulle få föga hjälp, men jag är lite naivt troende på mänskligheten. Det kan ju vara en inställning på boxen, som de borde känna till mycket bättre än jag.

Så jag ringde.

Personen som svarade var föga intresserad av att hjälpa mig, vilket märktes på inställningen. Jag förklarade mitt problem, och personen konstaterade mer eller mindre att det är som det är. Efter att jag frågade över hur man kan lösa det kom svaret att det går inte. Jag måste alltså byta kablar om jag vill titta på en kanal jag inte har digitalt, men har analogt. Den ordiga personen kunde inte hjälpa mig insåg jag. Måste ha haft något förflutet inom tullen kanske.

Eftersom första personen verkade ha ätit sirap med sockrade bromsbelägg till frukost ringde jag upp kundtjänsten igen efter två minuter. En mer vettig person svarade, lite mer vaken. Jag låtsas att jag ringer första gången, förklarar mitt problem, varvid personen förklarar att det är två olika system och att de inte kan göra något åt det. Jag framhäver att det är fullkomligt idiotiskt att jag måste byta kablar för att zappa mellan kanaler jag redan har, och att kanaler man har på kabelTV borde automatiskt ingå i ens digitala utbud med, just av detta skälet. Återigen förklarar hon för mig att det är två olika system och att de inte kan göra något åt det. Hon förklarar också att det kan ligga i TVn. Jag säger då att jag har ett förbättringsförslag att ge, varvid personen IGEN förklarar att det är olika system och att de inte kan göra något åt det. Här ber jag henne inte förklara det igen för mig då jag har hört och förstått det. Irritationen hos personen är märkbar nu. Jag ber henne förmedla förbättringsförslaget och lägger sedan på.

Senare får jag tips av en kompis att köpa en splitter och låta antennkabeln gå in till både boxen och TVn. Det gick på 70:-, men det var i alla fall en lösning. Varför fick jag inte det alternativet till lösning från kundtjänstmedarbetarna?

Det går inte. För helvete, er hjärna går inte! Nästa gång jag ringer ska jag artigt fråga varför de är så jäkla otrevliga i kundtjänst. Om de har idiotiska chefer, får hjärntvätt eller om de bara anställer personer med låg IQ. Har de råd att utforma reklambrev så sprakande glada och positiva undrar jag varför de är så jäkla mentalt låsta på ”our way or highway”. Ibland önskar jag att jag inte vore så kreativ, inte hade läst inno-/entrepenörskap i skolan och hade en IQ på under 75. Dumma personer är ju lyckligare, säger vetenskapen.

Som en motpol till ovan historia kan jag berätta en bättre upplevelse och kanske Com Hem snappar upp det med. Den börjar som med att jag har köpt en ny mobiltelefon, HTC Magic (och den äger). Jag köpte den på tyska ebay, vilket också fick mig att se att det fanns billiga tillbehör, mest från HongKong-företag. I början av månaden köpte jag således ett headset därifrån, för fem spänn. Och 25 kronor i frakt, total kostnad 30:-. Man kan liksom chansa för såna summor. Nåväl, när jag väl fick headsetet fungerade inte mikrofonen, och eftersom jag på företagets sida sett om en rätt bra garanti på deras produkter så skickade jag iväg ett mail. Jag klistrar in dem.

Hello,

I bought a D032 adapter for my HTC Magic the 3rd of june this year, with Inv No 06948, and it turns out the microphone on it don’t work. Im a bit new to this, so please help me how we can solve this?

Regards,
Daniel Johansson

Och deras svar:

dear maxh
sorry for the problem.I think the item you got maybe a defective one.To save your loss,I would like to reship you a new headphone adapter tomorrow.You will get it within 1-2 weeks.Is that ok ?

rgd
tom

De är så artiga så man smäller av. Han till och med frågar om det är okej att skicka en ny vara. Inga frågor om betalning, fraktkostnad eller nånting. Den gamla som är sönder verkar jag kunna göra vad jag vill med, de vill inte ha tillbaka den. Där har vi kundservice på riktigt.

Detta har gjort att jag beställt ytterligare saker genom ebay från Hong Kong, tex. skärmskydd och silikonfodral, totalt 70:- gick det på. Billigt, bra kundservice och bra garanti (nästan ”no question asked”)

Com Hem har ytterligare en gång bevisat att det är ett jävla skämt på kundhantering. Kan vi inte flytta Com Hem till HongKong? Snälla?

Resan var från Nynäshamn till Västerås, via Stockholm C. Jag ankom till Nynäshamn 1130 och till Stockholm C väljer jag att ta det långsammare pendeltåget istället för en flygbuss. Dels eftersom priset är en tredjedel, men också för att umgås med vänner som man spenderat evenemanget tillsammans med. Snacka skvaller och sådär. Det gör att jag anlände till Stockholm C 1315.

Tyvärr går tågen till Västerås sju minuter över ojämna timmar, alltså 1307, 1507, etc. Jag inser att jag kommer komma till Västerås efter 16. Har man börjat resan sju på morgonen är det inte lockande.

Efter ett tag kommer jag att tänka på Swebus. Jag kollar upp tidtabellen genom att surfa på mobilen, och det visar sig att det går en buss 1340. Det råkade vara om tio minuter. Jag dubbelkollar och inser att jag kommer vara hemma en timma tidigare än om jag kommer tar tåget, trots att det bara var en timmas restid gentemot bussens 90 minuter.

Jag stressar till cityterminalen, letar på tre tavlor vilken gate det är, och chansar till slut på en som råkar vara rätt. Precis innan jag ska kliva på bussen frågas de om min biljett medan säger att jag vill köpa en. Men det går inte att köpa en biljett ombord på bussen (fast jag är säker att det går att göra i Västerås)! Jag frågar om det inte går att köpa via sms. Jag får ett nej tillbaka, med en ton och blick att det fattar väl vem som helst. Då jag verkligen vill med bussen frågar jag om det finns nått annat sätt att lösa detta, men får ett tyvärr samtidigt som min ryggsäck tas ur bagageförrådet. Här någonstans börjar jag sucka åt dagens eftersatta hjärnor i det tekniksamhälle vi lever i. Jag får sympati från i alla fall en av de anställda.

För det första kan de uppgradera sina betalningsrutiner till en standard som till och med sveriges mest utskällda företag har, SJ, men det skulle inte vara svårt att bli bättre och faktiskt erbjuda köp av biljetter via sms med.
I ett andra steg kan resecentrum och centralstationer som har flera färdsätt inrätta en gemensam butik. Ibland väljer man inte att resa utifrån hur man reser, det viktigaste är ändå att komma fram, dagens äventyr är ett praktexempel på det. Det kommer ge bättre utdelning om kunder slipper springa mellan olika butiker och jämföra avgångstider, ankomsttider och priser.

Tyvärr tror jag inte att det kommer hända, men man kan ju hoppas. (Sen att SJ försöker med konceptbutiker är bara skrattretande. Ni säljer fortfarande bara biljetter, inte inträde till Spy Bar, Big Brother-DVD eller mobilabonnemang…)

Och förresten suger SonyEricsson fortfarande getpung. Detta är andra gången jag skriver det här inlägget eftersom den ville ta en ‘paus’ när den gick och hängde sig…

Det ni ser är en skärmdump av PirateBays framsida. Unni Drugge har alltså läst in och släppt sin bok på PirateBay. Exklusivt (ett tag iaf…) Tror ni att boken blir läst? Tror ni att hennes läsare gillar henne, inte bara som författare, men som förebild? Tror ni hon får några donationer för det?

Oavsett vad fasiken ni tror har hon fattat vilken väg man går idag. Anna utvecklar lite mer.

Jag pratade med en vän idag litegranna om dagens politiksituation, det är ändå lite svår att undvika den. Ärligt talat är jag lite trött på samtalsämnet, men jag brinner så hårt för det som ni märker. I vilket fall, vännen och jag brukar ha ganska olika åsikter rent politiskt och diskussionerna brukar bli långa och sluta med att vi inte är överrens. Han frågade mig lite granna om vad Carl Lundström hade gjort för att förtjäna ett år och 30 mille i böter, litegranna med undertonen att det är rätt skadat (han sålde bredband och datorer till de tre andra). Strax efter det pratade vi om upphovsrätten (med skäl till att den är på förslag att höjas från 50 till 95 år) där jag sa att den borde sänkas till typ 5 år eller nått. Som den är nu är den våldtäkt på vårt samhälle. På nått sätt var det klart som korvspad för båda av oss.

Det var inte heller svårt för oss att se en av kärnfrågorna; Idag behövs det inga mellanhänder som tar hand om artisterna och deras musik och trycker den på plastbitar. På samma sätt behövs inte heller att ge ut filmer på plastbitar i olika form. Seinfelt skämtade en gång om att människor tycker om fyrkantiga paket med ett slut i, detta gäller inte längre. Människor vill nu ha enkla leveranser och har inget emot att betala för det. Se Spotify. Se Youtube. Se on-demand-tekniken i digitalTV. Skivbolag behövs inte längre! Och igen, jag väntar på att deras juristpengar ska ta slut så vi slipper detta ståhej. (Däremot behövs filmproduceringsbolag)

(Här någonstans kom jag att tänka på Lovefilm, och blir slagen av vilken total absurd affärsidé de har. De har fastnat på att skicka plastbitar fram och tillbaka. Jag har ingen aning vilken film jag är sugen på att se imorgon, däremot vet jag mycket väl vilken film jag vill se om en kvart. Jisses.)

Patent var dock lite mer komplicerat, vilket även jag erkänner. Med det klassiska exemplet med medicin, där i ena vågskålen är sjuka och fattiga människor som behöver medicin, å andra sidan ekonomiska medel för att kunna ta fram nya mediciner. Enligt Rick Falkvinge, i ett gammalt utskick (källor i forumtråden), lägger läkemedelsindustrin bara 15% på forskning och nästan hälften på marknadsföring och vinst. Och en tredjedel av forskningspengarna för att gå runt existerande patent.

Rick föreslår där att låta forskningen ske öppet på universitet medan över kaffet sa jag till min vän, utan någon som helst eftertanke, att låta staten stå bakom ekonomiska biten på något sätt. Jag vet inte hur, det var inte med någon eftertanke som sagt. Senare kom jag på en bättre idé; de kan väl göra en ‘Microsoft’. Alltså om ett stort företag tar fram en ny medicin, och så kommer ett mindre fjuttigt företag och pirat-säljer det så kan väl de stora köpa upp de lilla, a la Pacman. Som sagt, utan att tänka efter så värst mycket.

I vilket fall fungerar det inte nu. Paten är ett monopol som skadar vidare utveckling. Även om ni nu inte håller med så spelar det inte så stor roll; de fattiga och sjuka människorna får för lite medicin med patent iaf. Väg det mot varandra: personers hälsa eller företags ekonomiska vinst.

Glöm inte att gå att rösta den 7e juni (Robert har namnsdag då), oavsett hur ni röstar. Och på tal om partier kan jag inte bara låta bli att länka in dessa två bilder. Ja, jag är fascinerad, jag har svårt att släppa det. Fenomenet. Jag hade inte räknat med det.

Förresten är jag nog lite tiltad idag. Jag köpte en gamepad. Sen spelade jag Burnout Paradise i 1½-2 timmar. Ni som känner mig vet att jag ordat många gånger om att jag ogillar konsoller (eftersom de har kassa spel och kass styrning) och arkadbilspel. Till mitt försvar? Jag hade roligt.